Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

I Gaza vill Khaled Abed Rabbo ha en förklaring till varför hans små döttrar, 2 och 7 år gamla, dödades den 7 januari och varför hans 4-åriga dotter Samar nu måste vårdas för svåra skottskador på ett sjukhus i Belgien.

Men ingen internationell åklagare väntas få mandat att lyssna på Khaled Abed Rabbos egen berättelse om den händelse som blivit känd som ”flaggincidenten” efter det att han och hans familj,enligt egen utsago, bar vita flaggor när de beordrades lämna sitt hem.
Pappan hävdar att en soldat från Israels marktrupper sköt ihjäl hans två små flickor och skadade den tredje. Den israeliska armén bestrider hans version. Mer om detta i ”Döttrarnas död utreds inte av FN”.

På bilden nedan får Khaled Abed Rabbo telefonkontakt med sin lilla 4-åring i Belgien, som enligt läkarna aldrig kommer att kunna gå igen. Han tackar européerna för att de ger skadade Gazabor vård och säger att han längtar efter att besöka sin dotter på det belgiska sjukhuset.

Foto: Bitte Hammargren (samtliga bilder nedan)

Enligt FN-organet UNDP har mer än 14 000 hem förstörts under Israels 22 dagar långa offensiv. Khaled Abed Rabbos flervåningshus är ett av dem.

Många hemlösa tvingas bo i tält som här i Atara – ett känt fäste för Hamas – nära Medelhavets strand på Gazaremsans norra sida:

Men det är inte bara Israel som ligger bakom våld mot Gazabor. Den 75-åriga Zakia Shaaban Najjar sköts i benen av okända milismän – liksom flera andra medlemmar av hennes familj, som är känd för sina Fatahsympatier. Den 51-årige Hisham Najjar dödades i en utomrättslig avrättning.

FN:s utredningsteam som väntas till Gaza i helgen ska utreda brott mot FN:s personal och byggnader. Men händelsen när 43 civila dog av israelisk raketeld när de försökte fly till FN-skolan Fakhoura i Jabaliya kommer FN:s granskare sannolikt inte att fördjupa sig i eftersom raketerna dödade människor på gatan utanför skolan – inte inne på skolområdet som det först sades från FN-organet Unrwa.

Akram Askar var med om denna chockartade händelse på gatan och ger sin version:
– Det var 4-5 raketer som slog ned samtidigt som människor var på väg till skolan för att söka skydd där eller för att proviantera på marknaden strax intill. Vi trodde Fakhouraskolan var en säker plats. Men raketerna slog ned under de timmar mitt på dagen när det skulle råda eldupphör. Raketerna kom från förarlösa plan (drones på engelska, zanana på arabiska).

Den amerikanske senatorn och förre presidentkandidaten John Kerry besökte i veckan först Sderot i Israel, där invånarna plågats av Qassamraketer från Gaza, och sedan Gazaremsan. Han stannade bland annat till vid den totalförstörda Internationella Amerikanska skolan i Gaza, som lades i ruiner av två flygbomber. En vakt dödades.

Trädgårdsmästaren Atiya al-Qishawi (bilden) sörjer sin kollega och den förstörda skolan, där inte bara elitens barn gick utan även begåvade barn från flyktinglägren kunde erbjudas Gazas bästa utbildningsplatser. Skolledningen har i det förflutna kommit ihop sig med Hamas, men säger att den hade utverkat en överenskommelse med Hamas om att skolans område inte fick använvas av militanta män – allt för att skydda skolan från israeliska vedergällningsattacker.


På Shifasjukhuset brännskadeavdelning vårdas Mohammed Adi al-Haddad för brännskador från vit fosfor. Han har till skillnad från många andra som brännskadats av vit fosfor ännu inte fått en vårdplats utomlands.
– Jag har förlorat ett öga och har tredje grandes brännskada på benet, säger han.
– Det hände den 15 januari när vi skulle fly. Pappa tyckte vi skulle ta oss till en säkrare plats. Vi satte oss i bilen. Sen minns jag inget mer. Men de säger att den blev beskjuten av en stridsvagnsgranat och en flygbomb. Bilen brann i sex timmar. Min mamma, pappa och brodern Alaa dog. Jag var medvetslös. Nu väntar jag bara på att få en vårdplats i Europa, kanske Tyskland eller Storbritannien.

Men det finns också en återhämtningsförmåga hos många i Gaza, mitt ibland de hundratusentals traumatiserade. De här grabbarna lever mitt i ruinerna i Abed Rabbo, där det ser ut som om en jordbävning vräkt omkull alla hus.


Men andra, vanliga civila, berättar att de har svårt för att göra samma sak som de gjorde den stund kriget bröt ut den 27 december:
En pappa är bekymrad över att hans store starke elvaårige son inte längre vågar gå på toa ensam. Pojkens fobi beror på att han befann sig på toaletten när kriget bröt ut.
Och den mogna kvinnan som var ute och promerade på gatan när kriget bröt ut säger att hon känner en skräck för att gå ut till fots ensam igen – det ger henne en iskall känsla av att helvetet ska bryta ut igen.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar