Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Författaren David Grossman förlorade sin son i Libanonkriget 2006, ett krig som inleddes med Hizbollahs gränsräd, där israeliska soldater dödades och två andra togs till fånga (vilka visade sig vara döda vid fångutväxlingen 2008).

Då som nu leddes Israel av Ehud Olmert. Och då som nu blev det israeliska svaret massiv förödelse. Skillnaden jämfört med Gazakriget att från Libanons krigszoner kunde de flesta civila fly samt att Hizbollahs slagkraft var större än Hamas. De israeliska förlusterna den gången blev också större, främst på den militära sidan. Och Ehud Olmert blev starkt kritiserad.

Säkert ville han med Operation gjutet bly i Gaza rätta till det som i inhemska ögon sågs som Libanonkrigets misstag.

Men nu börjar summeringen av detta senaste krig även i Israel.

I den israeliska tidningen Haaretz skriver David Grossman under rubriken Gaza success proves that Israel is strong, not right.

Och han är djupt kritisk.


Han skriver om hur israeler och palestinier är fjättrade vid varandra likt djuren i den bibliska berättelsen om Simson som fångade rävar, band ihop dem två och två i svansen och sedan satte facklor mellan dem.

När vi försöker befria oss från dem vi är fjättrade vid så bränner vi dem – och oss själva, summerar Grossman.

David Grossman är ingen Hamaskramare. Han tycker inte att Israels ekonomiska stryptag på Gazaremsan gav Hamas en ursäkt att skjuta Qassamraketer mot närliggande israeliska samhällen. Hamas hade kunnat protestera på andra sätt, anser han.

Men Israel är den starkare parten och det räcker inte med ett militärt övertag för att staka ut en väg för detta land i Mellanöstern, argumenterar Grossman.

Han ställer frågorna om dagen efter och om vad som skulle hända om israelerna såg sin ansiktsbild i spegeln, eller snarare den bild som andra ser när krigets verklighet rullas upp.

Operation gjutet bly har fört Israel längre från det som krävs för att få leva ett normalt liv, konstaterar författaren av böcker som Se den andre och Den gula vinden.

Han skriver i Haaretz om ett Israel som hypnotiserat sig självt, som trodde sig behöva Gazaoperationen för att läka sina sår efter Libanonkriget.

Det pratas mycket i Israel om avskräckningsförmåga. När nu Gazakriget ska summeras är det vad militärkommentatorerna kommer fram till: att Hamas har tvingats inse hur mycket det kostar ifall de än en gång skulle skicka raketer mot Israel.

Avskräckning är ett kortsiktigt säkerhetstänkande. Det bygger på vad många israeler säger: Araberna förstår bara maktspråk.

På andra sidan hörs araber säga likadant: Israelerna förstår bara maktspråk.

Så var det när Anwar Sadat startade Oktoberkriget efter det att Golda Meir nonchalerat hans fredsinvit 1971.

Resultatet av talet om att fienden förstår bara maktspråk är en farlig rustningsspiral och risk för nya krig.

En historisk fred hade kanske varit inom räckhåll ifall Arabförbundets fredsinitiativ 2002 hade prövats på allvar medan det ännu var färskt.

Men det hade och har ett pris: avträdande av land och bosättningar, Jerusalem som delad huvudstad för två nationer och en lösning av den palestinska flyktingfrågan på ett ”rättvist och överenskommet” sätt.

Vad som är rättvist och överenskommet får parterna och deras understödjare göra upp om i förhandlingsrummen.

Men flyktingfrågan sitter fast i knuten mellan de rävar som har sammanbundna svansar och en brinnande fackla mellan sig.

David Grossman tror inte på att bara tala maktspråk med fienden.

”Vi har glömt att det finns andra språk för att tala med människor, till och med med våra fiender, bittra fiender som Hamas – språk som är våra modersmål lika mycket som flygplanens och stridsvagnarnas språk”.

Den viktigaste lärdomen från den senaste blodsutgjutelsen, skriver han, är att Israel måste tala med palestinierna, även med dem som inte erkänner Israels rätt att existera.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren