Bilder från Taksim och Gezi park

Filmen ovan är från Gezi Park på tisdagen när tårgasen lade sig över tältlägret och de civila demonstranter som protesterar mot planerna att bebygga ett av centrala Istanbuls sista grönområden.

Det finns också – som alla vet – storslagna, hemska och dramatiska stillbilder tagna av proffsfotografer i Ankara och Istanbul  som arbetat med gasmask och under personliga risktaganden. Själv har jag följt den svenske frilansfotografen Stefan Bladhs arbete.

Mindre välbevakade är händelserna i de nära 60 andra turkiska städer där det har varit protester de senaste veckorna.

Nedan är i all blygsamhet några av mina amatörbilder från de dagar när Geziparken och Taksimtorget var som en frizon för den fredliga proteströrelsen – innaför de barrikader som nu kravallpolisen börjat riva.

Killarna säljer tröjor till dem som chapulerar (för förklaring till det turkiska ordet çapulcu se mitt tidigare blogginlägg om De som chapulerar i Istanbul). Ordet  shake på tröjan syftar på att premiärminister Recep Tayyip Erdogan påstått att demonstranter som tog skydd i en moské vid Dolmabahçe-palatset skulle ha svinat ned det, druckit öl och dansat Harlem shake där – något den lokale imamen har förnekat.

Pingvinerna på tröjorna anspelar på den inhemska tv-kanalen CNN Türk, som visade en dokumentär om pingviner medan CNN International sände direkt från Taksim under ett av polisens första tillslag där. På lördagskvällen tågade fotbollsfans, eller ultras, från Istanbuls tre rivaliserande klubbar in på Taksimtorget. På derbyn i världsstaden Istanbul är de bittra fiender. Men på Taksimtorget visade de upp sig som Istanbul United – under folkmassans jubel. Här tågar fans från Fenerbahçe in.

Besiktas fotbollsfans gick in på Taksimtorget i lördags tillsammans med sina rivaler från Fenerbahçe och Galatasaray. I fråga om Geziparken och försvaret av de civila demonstranterna har de – oväntat – ställt sig på samma sida.

Atatürks kulturcentrum vid Taksimtorget var fullhängt med banderoller med olika budskap innan kravallpolisen gjorde sitt tillslag på tisdagen.

”Håll käften Tayyip” står det på en av banderollerna – vilket syftar på den kontroversielle premiärministern. ”Ge inte upp”, lyder det på en annan banderoll med en maning till proteströrelsen. ”Tayyip avgå” heter det på en tredje. Till vänster syns också en bild på Deniz Gezmiş, en ikonliknande gestalt från den turkiska 68-rörelsen. Ülkü Holago sätter in dessa protester i ett bredare sammanhang i sin välskrivna artikel på SvD Kultur: De som inte har råd, ska inte bo här.

Den stora gågatan Istiklal Caddesi blev också ett stråk för mängder av olika demonstrationer. Där protesterade kulturarbetare mot att gentrifieringen av centrala Istanbul lett till att en klassisk biograf rivits och mot att premiärminister Erdogan lägger sig i stort som smått, till exempel teatrarnas reportoarer.

Jag upplevde också två olika kvinnodemonstrationer. I den ena gick djupt troende muslimska kvinnor i huvudduk tillsammans med sekulära. De protesterade tillsammans mot sexuella trakasserier.

Troende och icke-troende kvinnor demonstrerar tillsammans mot sexuella trakasserier.

Vi måste ha rätt att röra oss fritt på Taksim, gator och marknader  krävde kvinnorna – med eller utan huvudduk – som marscherade upp från Bosporens strand till Taksimtorget häromdagen.

I en annan  demonstrationen (bilden nedan) gick endast sekulära kvinnor. Deras protest riktade sig både sextrakasserier och mot premiärministerns syn på att aborter bör förbjudas. Visselpiporna ljöd vida omkring.

Klottret nedan innehåller protester mot både den planerade dammanläggningen i Hasankeyf i sydöst, vilket kan ödelägga ett urgammalt kulturarv, och mot dödandet av demonstranter. Innanför barrikaderna hade också människor satt upp handtextade gatuskyltar, uppkallade efter Abdullah Cömert, som dödades i Hatay i södra Turkiet.