Bitte Hammargren
Minst 43 personer dödades och över 200 skadades när två bomber sprängdes i den turkiska gränsstaden Reyhanli idag.
Det finns filmer på YouTube som visar hur blödande människor bärs bort – men det är inte säkert att alla skadade som syns på bilderna verkligen överlevde. Det kan befaras att somliga avled av sina blodförluster. På sjukhuset i Reyhanli är sannolikt bristen på blod skriande just nu. Jag har tagit del av mejlrapporter från staden om syriska flyktingar som trycker inne i sina tillfälliga lägenheter och som inte vågar gå ut. Mina tankar går till dem och turkiska hjälparbetare som jag träffade i Reyhanli (eller Rayhani, som staden heter på arabiska) tidigare i år.
I denna amatörfilm tagen strax efter bomberna hör man hur fotografen förtvivlat ropar efter en bil som kan föra skadade till sjukhus.
Jag har varit i Reyhanli i olika omgångar, senast i början av året tillsammans med fotografen Stefan Bladh. Där finns många syriska krigsflyktingar, däribland krigsskadade som vårdas på en klinik som drivs av syriska frivilliorganisationer. Jag tänker på Maysan, en 12-årig ryggmärgsförlamad flicka som sköts i ryggen av en prickskytt i sin hemby i Syrien, och på andra skadade som vi mötte på kliniken i Reyhanli. I kväll kan de inte känna sig trygga någonstans.
Situationen i kliniken för krigsskadade syrier beskrev vi ett reportage som publicerades i Kyrkans tidning under rubriken Desperation vid syriska gränsen. I ett SvD-reportage från den syriska sidan av gränsen berättade Stefan Bladh och jag om Höga rop på hjälp.
Desperationen i Reyhanli är ännu större ikväll när det finns människor som riktar sin vrede mot flyktingarna och ger sig på syrier i staden eller bilar med syriska nummerplåtar.
Reyhanli är en gränsstad i den turkiska Hatay-provinsen med mycket blandad befolkning. Där finns många arabisktalande turkiska medborgare – varav en del är alawiter precis som Syriens styrande Assad-klan, medan andra är sunnimuslimer som majoriteten av flyktingarna från Syrien. Bland de syriska flyktingar som rör sig i Reyhanli träffar man också på kurder, som kommer från gränstrakterna i norra Syrien. Och så finns här naturligtvis också turkiska medborgare som är etniska turkar.
När detta skrivs har ingen tagit på sig dessa fruktansvärda bomber. Men premiärminister Recep Tayyip Erdogan riktar blickarna mot krafter som vill störa fredsprocessen mellan den turkiska staten och den förbjudna PKK-gerillan – eller mot krafter som vill öka motsättningarna mellan de syriska flyktingarna och gränsbefolkningen i Turkiet. Indirekt kan det tolkas som att han anklagar Assadregimen för att ha planterat bomberna.