Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Barack Obama lyckades i sitt debuttal som president inte uppfylla de uppskruvade förväntningarna på att han skulle komma med djärva utrikespolitiska initiativ, berättade vi i dagens SvD.

Ska det komma nya öppningar i Mellanösternpolitiken måste de komma från Washington. Det är en av lärdomarna från vinterns Gazakrig. Eller rättare sagt, det visste vi redan.

Inte heller den internationella kvartettens särskilda sändebud, Tony Blair, har
synts eller hörts. Han brukar ju inte ducka för strålkastarljuset annars.

När han i somras planerade sitt första besök i
blockadens Gaza avblåstes resan dit sedan den israeliska
säkerhetstjänsten Shin Beth varnat för ett säkerhetshot mot Blairs
konvoj. Men det terrorstämplade Hamas, som hade fast kontroll över Gaza då, hävdade att
Tony Blair var välkommen till Gaza och att hans säkerhet var garanterad.


Den israeliska ockupationsmakten satte hårt tryck på att förhindra Tony
Blair från att besöka Gazaremsan eftersom den inte ville att han skulle
se omfattningen av den katastrof som den orättfärdiga blockaden
orsakat, sade Hamastalesmannen Taher al-Nounou till AFP.

En dryg månad
senare bjöd Tony Blair till sitt kontor i Jerusalem in en framstående
profil för det civila samhället i Gaza, advokaten Raji Sourani. Han
leder Palestinian Center for Human Rights.
Raji Sourani fick försäkringar om
att Tony Blair skulle kunna fixa ett israeliskt tillstånd för honom
att komma till Israel.
Men kvartettens särskilda sändebud – som ska
företräda EU, FN, USA och Ryssland i fredsprocessen – fick göra en
pudel. Tony Blairs försök att få Sourani till Jerusalem misslyckades.

Nu
står EU inför ett nytt dilemma
: vem ska betala notan för
återuppbyggnaden av Gaza, ett krig som enligt de första beräkningarna
kostat minst 15 miljarder i materiella skador. Och vem ska vara mottagare av biståndsmedlen?

EU:s utrikeskommissionär Benita Ferrero-Waldner sade i måndags att bistånd för återuppbyggnad i Gaza svårligen kan ske så länge Hamas har makten. Eller rättare sagt: hon nämnde inte Hamas vid namn utan uttryckte sin önskan mellan raderna om att Fatahstyret ska komma tillbaka. Eller menar hon samlingsregering? Eller ett reformerat Hamas?
Benita Ferrero-Waldner sade att EU måste ha en acceptabel palestinsk partner, att EU inte om och om igen kan betala för att bygga upp vad som senare förstörs i nya krig.

Frågan är hur Hamas ska kunna påverkas i acceptabel riktning om ingen europeisk regering vill ta en diskussion med dem. Israeler och invånarna i det Hamasstyrda Gaza är varandras grannar, vare sig de vill det eller inte. Och vad säger européerna till de israeliska ledarna om de förstörda biståndsprojekten?

Om europeiska ministrar åkte till Gaza kunde de också fråga människor varför de röstade bort Fatah 2006. Alla som röstade på Hamas var inte hårdföra islamister.
De kunde också som reportrar på plats – det fåtal som lyckats ta sig igenom de gränser som Egypten och Israel har täppt till – tala med Fatahsupportrar i Gaza och lyssna på deras berättelser om hur bombardemangen har förstört deras hem eller dödat deras nära och kära.
Läs också morgondagens SvD där våra medarbetare på plats berättar om förödelsen i Gaza i ett starkt reportage.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har besökt krigsskådeplatsen Gaza de senaste dagarna. Men ingen minister från EU har begärt att få komma in till Gazaremsan under månader som blockaden varat, konstaterade inflytelserika International Herald Tribune igår. IHT beskriver EU:s diplomati som oförmögen att fylla det maktvakuum som uppstått denna vinter, medan kriget rasade i Gaza och världen väntade på vaktavlösningen i Vita huset.

Ingen EU-minister har veterligen begärt att få komma till Gaza på länge, inte ens för att tala med det civila samhället eller med de jordbrukare som inte fått sälja sina exportgrödor på mer än ett år, eller med de fabrikörer som inte fått några råvaror till sina industrier och eller med de lärare som ser vilka tuffa villkor den unga generationen växer upp under. Ändå ligger nyckeln till Mellanösterns framtid i vad som händer med de unga generationen på båda sidor.

Samtidigt har EU haft ett finger med i spelet. Hamasstyret i Gaza är följden av ett val som EU aktivt uppmuntrat till och som EU skickade valobservatörer till.

Det är svårt att få EU:s politik att gå ihop. Eller att veta vad Tony Blair håller på med.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren