Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

ISTANBUL

I går var det tre år sedan den armeniske publicisten i Istanbul, Hrant Dink, mördades utanför sin tidningsredaktion. I hällregnet under minneshögtiden vid mordplatsen talade i går hans son Arat Dink och påminde om att mordet 2007 på intet sätt är uppklarat.

Hrant Dink på tidningsredaktionen Agos i Istanbul. Han blev åtalad enligt den paragraf som gör förolämpning av turkiskhet förbjuden. ”Jag kämpar för att vår egen historia ska bli känd”, sade han som en kommentar till åtalet när jag träffade honom några veckor för mordet.

En mordmisstänkt 17-åring från Samsun vid Svarta havet, Ogun Samast, hittades genom en övervakningskamera på mordplatsen i januari 2007. Men Hrant Dinks familj och advokater tror att tonåringen från Samsun var en lejd mördare för mycket mäktigare intressen.

Sonen Arat Dink påminde vid minneshögtiden om hur en hemlig operativ plan avslöjades förra hösten när polisen gjorde en husundersökning hos den pensionerade majoren Levent Bektas, samtidigt som polisen sökte efter ännu en vapengömma i den pågående Ergenekonhärvan (där hemliga mordpatruller enligt åklagare planerade för att göra attentat och skapa kaos i syfte att lägga skulden på AKP-regeringen och därefter få en förevändning att göra en militärkupp).

Målsägarbiträdet för Hrant Dink. Fethiye Çetin sade redan i höstas att mordet påDink, liksom på en katolsk präst i Trabzon och morden på kristna i staden Malatya i sydöst utgjorde en del av Ergenekons komplotter.

Hrant Dinks efterträdare som chefredaktör på tidningen Agos, Sarkis Seropyan, säker att brottsutredningen om Ergenekon var sådant som Hrant Dink drömde om.

Den mördade Hrant Dink på gatan utanför redaktionen till hans tidning Agos, som ges ut på turkiska och armeniska. En bild som skakade demokrater i Turkiet. Det undgick inte någon som sett bilden att denne utsatte publicist, föremålet för många hatkampanjer, gått med trasiga skor. Foto AP

Men det sker också mycket i Turkiet som verkar i Hrant Dinks anda. Mellan staden Kars i norra Turkiet och Gyumri i södra Armenien har lokala turkiska och armeniska journalister skapat ett gränslöst samarbete trots att landgränsen mellan dem är stängd.

Det är bara 7 mil fågelvägen mellan städerna. Men eftersom landgränsen varit stängd sedan 1993, efter Sovjets sönderfall, måste människor i dessa gamla fiendeländer ta långa omvägar om de vill mötas.

Det gjorde armeniska journalister på Lori TV i staden Gyumri. Förra året for de den 50 mil långa omvägen via Georgien för att besöka sina turkiska kolleger på den lokala tv-stationen Serhat i Kars. Sedan gjorde journalisterna i Kars den omvända resan till Armenien.

Resultatet har blivit beslut om programutbyte och ett gränslöst samarbete i etern mellan dessa forna fiendeländer som ännu väntar på att öppna diplomatiska förbindelser.

Staden Kars är kanske i Sverige mest känd som den plats där handlingen i Nobelpristagaren Orhan Pamuks roman Snö utspelar sig.

Det kan sannerligen snöa om vintern i nordöstra Turkiet – idag snöar det även i Istanbul…

Men Kars har också en lång armenisk historia bakom sig.

Bland invånarna i republiken Armenien träffade jag i höstas många som berättade att de hade sina rötter i Kars med omnejd.

Naif Alibeyoglu, tidigare borgmästare i Kars, har länge velat öppna kontakter mellan turkar och armenier i området. Som ägare av Kars enda lokala tv-station är han en av initiativtagarna till det projekt som burit frukt.

– Före vårt besök i Armenien hade vi nog en del fördomar. Men vi blev helt förbluffade av vad vi såg, berättar han för Turkish Daily News.

– Ungefär 150 turkiska lastbilar om dagen kör in i Armenien via Georgien. I lokala affärer utgör turkiska varor 80 procent av utbudet, hävdar han.

Det stämmer nu inte riktigt med SvD:s erfarenheter från huvudstaden Jerevan, där ryska varor dominerar.

Naif Alibeyoglu konstaterar dock att det går direktflyg mellan Turkiet och Armenien sedan flera år.

– Den stängda landgränsen är endast symbolisk. Alla väntar på en lösning mellan Armenien och Azerbajdjzan om konflikten om Nagorno-Karabach så att gränsen mellan Turkiet och Armenien kan öppnas.

Serhat TV:s nyhetsankare Özgür Tugrul blev överraskad över att träffa gamla armeniska damer i Gyumri som talade turkiska.

– Jag hade en del fördomar innan jag åkte till Armenien men de flesta har jag blivit av med genom programmen. Våra kulturer liknar varandra mycket, säger Özgür Tugrul till Turkish Daily News.

Det stämmer med SvD:s intryck från Armenien. I Jerevan träffade jag unga armenier som besökt Istanbul flera gånger och som slagits av hur människor i Armenien och Turkiet inte bara liknar varandra till utseendet utan även har liknande maträtter och snarlika familjetraditioner – trots att turkarna till största del är muslimer och armenierna kristna.

Programmen från Gyumri visades på den lokala turkiska tv-stationen i Kars under rubriken Nära, men ändå långt borta.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren