Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Drönare. Ordet låter så snällt och oskyldigt. En drönare är enligt SAOL en sölare, en lätting eller en bihanne. Och denne bihanne duger inte mycket till, annat än att befrukta unga drottningar. Han saknar gadd och kan inte försvara sig. Drönaren har visserligen en osviklig förmåga att spåra unga brunstiga drottningar, men parningen är verkligen ingen dans på rosor för denne bihanne. Den svärmiske drönaren får plikta med sitt liv om han lyckas befrukta en ungdrottning i parningsdansen.

Men det finns en annan sorts drönare: Det kan också vara ett fruktat vapen, en obemannad fjärrstyrd luftfarkost som används för spaning eller attack. Dessa drönare har använts av amerikanska trupper i Afghanistan, Pakistan och Somalia, av israeler i Gaza, av turkisk militär och numera i allt högre utsträckning av USA i Jemen, en misslyckad statsbildning där revolutionen mot den förre, mångårige diktatorn Ali Abdullah Saleh blev ofullbordad. I Jemen har också al-Qaida på Arabiska halvön en rekryteringsbas – och sina numera farligaste terroristceller enligt amerikanska underrättelserapporter.

Men Jemen är också ett land med urgammal kultur, med mycket ung befolkning som kräver förändring och reformer, med starka stamtraditioner, med Houtirebeller i norr och separatister i söder – och med utbredd fattigdom och undernäring.

Från Jemens karga Hawdarmaut-provins härstammar den forne terroristledaren Usama bin Ladin, även om han själv var född i Saudiarabien, som son till en utvandrad jemenit som blev det saudiska kungahusets gunstling och storbyggmästare.

I Jemen har USA i ökande grad satt in fjärrstyrda drönarattacker mot misstänkta al-Qaida-celler. 2009 utfördes två amerikanska drönarattacker i Jemen. Året därpå var de fem, för att stiga till 17 år 2011. I år har minst 54 drönarattacker utförts, en mer än trefaldig ökning, visar data enligt amerikanska McClathy.

Dessa attacker syftar till att ta livet av nyckelpersoner inom al-Qaida. Men drönarna har i uppmärksammade fall missat sina mål och dödat oskyldiga civila, visar en utredning som gjorts av Human Rights Watch.

Med återhållen vrede berättar HRW:s utredare om byn Sabool i al-Bayda-området, där en drönarattack dödade tolv civila, däribland tre barn, i september 2012:

”Byborna sprang ned till vägen, genade mellan steniga åkrar, hittade de döda spridda kring ett brinnande fordon. Över kropparna låg ett vitt damm – mjöl och socker, enligt vittnena – som offren var på väg att köra hem från marknaden när de blev attackerade. I en livlös omfamning höll en sönderbränd kvinna sin dotter i famnen. Fyra avklippta huvuden låg längs vägkanten.

”Kropparna var som brända kol. Jag kunde inte känna igen deras ansikten”, berättade Ahmed al-Sabooli, 22, en bonde vars föräldrar och 10-åriga syster fanns bland de döda. ”Sen kände jag igen min mamma för hon höll fortfarande min syster i sitt knä. Då föll jag i gråt.”

HRW:s utredare Letta Tayler fortsätter:

”Regeringar är skyldiga enligt internationell rätt att utreda och ge upprättelse efter olagliga attacker. I Afghanistan har Natoländer – däribland USA – erkänt värdet av att kompensera civila för förluster av liv och egendom, även när attackerna är folkrättsenliga.

Något sådant formellt system finns inte i Jemen, varför människor i Sabool bara har sin vrede. Och när varken USA eller jemenitiska myndigheter tar ansvar för attacken, så anklagar byborna båda dessa staters regeringar. Dödsfallen i septemberattacken var förödande för Sabool, en by med 120 hus byggda av lera och tegel, där det enligt byborna varken finns el, asfalterade vägar, skolor, sjukhus eller några jobb förutom odlingen av khat.

”Sju av dödsoffren var familjeförsörjare. Nu har vi 50 bybor utan någon som kan försörja dem”, säger Awadh, en lokal ledare. ”Vem ska uppfostra dem? Vem ska ge dem utbildning? Vem ska svara för deras behov?”

22-årige Sabooli, som förlorade sina föräldrar och sin yngre syster i attacken, säger att sex av de tio syskon han har kvar i livet är så unga att de inte klarar sig på egen hand. ”När jag kommer hem frågar mina småbröder: *Var är mamma och pappa?”

Frågan är om det kommer att bli al-Qaida som ger dem försörjning när ingen annan hjälp finns att få – för i Jemen har terroristcellerna gått in för att rekrytera nya medlemmar genom att bidra till att rusta upp infrastruktur i eftersatta samhällen.

Jag har denna höst och vinter träffat mer än en jemenit som säger samma sak som Guardians reporter Jonathan Steele: I kampen mot al-Qaida behöver Jemen bistånd, inte mer militära operationer.

 

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar