Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

 

I dag slog terrorn till i Beirut igen. En bilbomb sprängdes på Place Sassine, mitt i hjärtat av stadsdelen Ashrafiyeh i stadens östra del. Minst åtta människor dödades och cirka 100 skadades enligt de rapporter jag tagit del av.

Mina tankar går till vänner och bekanta i Beirut, människor som i månader har fruktat att deras eget bräckliga land ska dras in i den blodiga kampen om Syrien.

Enligt rapporterna ska en hög underrättelseman som står sunnipolitikern Saad Hariri nära ha blivit dödad av bomben. Och utöver honom också många vanliga Beirutbor.

Saad Hariri, som också har saudiskt medborgarskap, är miljardär och son till den mördade förre premiärministern Rafiq Hariri. Sonen Saad betraktas som en mer sekteristisk politiker än sin far, storbyggmästaren som byggde upp Libanon efter inbördeskriget. Saad Hariri tros också stödja rebellerna, FSA, i Syrien.

Medan Saad Hariri stöds av Saudiarabien är hans motståndare i Hizbollah lierade med Iran och Assadregimen i Syrien.

Läget är alltså än en gång väldigt, väldigt farligt för ett litet land som i femton års tid, från 1975-1990, genomled ett mycket blodigt inbördeskrig med minst 150 000 döda och en fasansfull materiell förstörelse. Libanon blev ett slagfält där stormakter, grannländer och olika obskyra intressen gjorde upp med varandra via olika rivaliserande libanesiska fraktioner som fungerade som deras ombud. A proxy war, som det heter på engelska. Inget är så brutalt som inbördeskrig.

För egen del känns bomben vid Place Sassine också nära. För fyra år sedan hade jag ett deltidsboende i Beirut, på en liten tvärgata som låg på promenadavstånd från Place Sassine. Ibland gick jag dit från min lilla bakgata för att känna stadspulsen, gå på caféerna och träffa folk vid Place Sassine. Nu tänker jag på grannarna på min lilla bakgata, de som redan har gått igenom så mycket.

2008 var Libanon nära att explodera i motsättningar mellan Hizbollah och sunniintressen. Redan tidigare i år stod det klart att Libanon på nytt riskerade att dras in i öppna, väpnade strider mellan parter som har taggarna utåt mot varandra. Efter begravningen av ett Hizbollahbefäl, som sägs ha dödats av rebeller i Syrien, ökade spänningen. Vänner i Beirut skrev och berättade om sina obehagskänslor.

Kampen om Syrien kan bli ett långdraget krig som kan sprida sig till grannländerna, inte minst Libanon, skrev jag i en artikel den 8 oktober. Jag önskar att jag hade fel i de prognoserna.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar