Kairo på årsdagen: Fredligt, trångt och hoppfullt

KAIRO Endast med satellitbilder går det att göra en uppskattning av hur många som rörde sig i de olika demonstrationstågen som gick mot Tahrirtorget i dag, på årsdagen av revolutionens början.

Jag kan försäkra er att det var sådan trängsel att tiotusentals Kairobor insåg att de aldrig skulle kunna nå hela vägen fram till Tahrir, detta torg där världshistoria utspelades för ett år sedan.

Medan tusentals pressade sig fram över de broar över Nilen där fredliga demonstranter sköts ihjäl för ett år sedan, trängde sig andra över broarna i andra riktningen. Det var människor i rörelse hela tiden.

Själv följde jag ett demonstrationståg som långsamt ringlade sig från Mohandesin på Nilens västra sida mot Tahrir. Vid min sida gick Mohamed Eweis som bar på ett handskrivet plakat där det stod ”salmiya” (med fredliga medel). Det blev som han hoppades.

Under hela dagen såg vi inte skymten av en enda uniformerad person, varken polis eller militär. Vi hörde inga skott, kände aldrig lukt av tårgas. Jag såg att några egyptiska kvinnor twittrat om incidenter av tafsande i folkhavet – men nu talas det högt om sexuella övergrepp och därmed skambelägger man förövarna, inte kvinnorna som utsätts för dem.

I denna trängsel märkte jag inte några tendenser till ficktjuvar – precis så var det också under revolutionen  för ett år sedan. Det visar än en gång hur civiliserat det kan vara i Egypten, när det inte finns några vapen eller uniformer i närheten. Nu var det fredligt, värdigt och beslutsamt när egyptierna ropade sina musikaliska, rytmiska och ofta lekfulla slagord om att militärstyret måste bort.

När vi gick där mitt i folkhavet kom twitter där det vädjades till de olika demonstrationstågen som alla satt kurs mot Tahrir att gå mot andra torg. På Tahrir var det helt enkelt för packat.