Bahrain: Ökänd brittisk säkerhetschef har avlidit

Samtidigt som tårgasen åter sprutas ut över demonstranter i Bahrain – som protesterar mot Grand Prix-tävlingarna i deras plågade land – kommer rapporter om att en nyckelperson i örikets historia är död.

Det handlar om den brittiske officeren och säkerhetsrådgivaren Ian Henderson, som avled den 15 april. Han har ett mindre smickrande eftermäle. Som ung var han officer i det brittiska kolonialväldet och han var som sådan med om att slå ned mau-mau-rörelsen i Kenya. Sedan Kenya blivit självständigt förflyttades han 1968 till Bahrain, då ett brittiskt protektorat, där han blev säkerhetsrådgivare till kungaklanen Al Khalifa.

1971 blev Bahrain självständigt, men Ian Henderson stannade kvar som säkerhetsrådgivare till Bahrains underrättelse- och säkerhetstjänst. Oppositionella kallade honom för Slaktaren i Bahrain, berättar Mellanösternkännaren och den förre CIA-analytikern Emile Nakhleh i en läsvärd artikel som publicerats av IPS, Ian Henderson and Repression in Bahrain: A Forty-Year Legacy.

Henderson opererade direkt under premiärministern Khalifa bin Salman Al Khalifa. Denne man är den av oppositionen mest avskydda personen i öriket. Han sitter på samma post i dag som han hade 1971 och han är därmed den premiärminister i världen som har längst obrutet maktinnehav. Till Bahrains säkerhetsstyrkor rekryterade Ian Henderson icke-bahrainier, polisstjänstemän från exempelvis Oman, Jordanien, Sudan, Syrien och Pakistan. Oppositionella kallar dem för legosoldater och säger att de har en sak gemensamt: de är alla sunnimuslimer. Majoritetsbefolkningen i Bahrain är shiitisk.

Men innan proteströrelsen fick de sekteristiska drag den har idag fanns även många sunniter i den brokiga oppositionen.

Huvuduppgiften för Ian Henderson, skriver Emile Nakhleh, var att infiltrera dissident- och demokratirörelser – sunnitiska och shiitiska – och att knäcka dem. Precis som Bahrains premiärminister betraktade Henderson alla människorättsförespråkare och anhängare av en konstitutionell monarki som ”radikaler, extremister eller terrorister”, fortsätter Nakhleh.

I Bahrain har många gripits på lösa grunder och blivit misshandlade eller torterade under årens lopp.

Emile Nakhleh berättar om hur han som Fulbright-stipendiat i Bahrain 1972-73 sökte en intervju med Henderson, som avböjde. Men när de råkades i ett officiellt sammanhang och Emile Nakhleh presenterade sig sade Henderson ”Vi vet vem du är. Vi har koll på alla som lever här”.

Emile Nakhleh summerar:

Ian Henderson satte skräck i invånarna, cementerade premiärministerns makt och tystade alla röster som var emot makten. Det är Hendersons metoder som har använts mot oppositionen i Bahrain – och det är metoder som har gjort Bahrain instabilt.

Repression skapar inte stabila system, inte heller på Arabiska halvön.