Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

ISTANBUL

När ultranationalisten Avigdor Lieberman och hans populistiska parti tog kontroll över Israels UD var det som om bocken gjordes till trädgårdsmästare. Lieberman och hans partibroder och biträdande utrikesminister Danny Ayalon har nu sett till att få Israels viktigaste muslimska allierade mot sig, dvs Turkiet.


Avigdor Lieberman och hans biträdande utrikesminister Danny Ayalon, båda från det ultranationalistiska och populistiska partiet Yisrael Beiteinu, har skjutit sig själva i foten.

De som säger det är israeliska kolumnister – exempelvis Herb Keinon i Jerusalem Post.


Genom att förödmjuka Turkiets ambassadör i Israel, en toppdiplomat som kom till Tel Aviv i oktober i uttalat syfte att reparera de skadade relationerna, har Danny Ayalon lyckats få hela den turkiska nationen emot sig. Turkiska tidningar har varit fyllda av upprörda kommentarer efter åsynen av ambassadör Ahmet Oguz Çelikkols tv-filmade förnedring.

Bordsplacering hos biträdande utrikesminister Danny Ayalon: Turkiets ambassadör Çelikkol får sitta 20 centimeter lägre. Foto: Reuters


Danny Ayalon är en karriärdiplomat och tidigare Israels ambassadör i Washington som har gått med i Liebermans utlranationalistiska parti Yisrael Beiteinu (Israel vårt hem).

Enligt uppgift bjöd han i samklang med Lieberman in tv-fotografer till en välregisserad tillställning på Israels UD när Turkiets ambassadör Ahmet Oguz Çelikkol kallades dit.

Ayalon förklarade för fotograferna på hebreiska, vilket Çelikkol inte förstår, att de skulle ta sina bilder så att det framgick att Turkiets ambassadör fick sitta på en soffa som var mycket lägre placerad. Det skulle också synas att det bara fanns en flagga på bordet (den israeliska), att Ayalon inte tog sin gäst i hand och att det inte kom några leenden från hans sida mot Çelikkol.

Ayalon ville protestera mot en långkörare på turkisk statstelevision, Vargarnas dal, där israeliska Mossadagenter framställts som kidnappare av ett turkiskt barn. (Tidigare uppges USA-agenter ha blivit framställda på ofördelaktigt sätt i tv-serien, men amerikanska diplomater valde att inte gör någon sak av det.)

Den turkiske ambassadören säger i efterhand att han blev lockad i en fälla och att han aldrig varit med om maken under sin 35-åriga karriär. När han kallades till Israels UD trodde han att det skulle röra sig om en artighetsvisit. Regin för mötet kan endast ha tänkts ut av någon med ”ett primitivt tänkesätt”, hävdar ambassadören.

Resultatet av Danny Ayalons odiplomatiska soffdiplomati är att Israels regering har fått göra en pudel – för genom att förödmjuka ambassadören från Ankara har han förolämpat en hel nation. Det var på håret att ambassadören kallades hem till Ankara.

De som likt premiärminister Recep Tayyip Erdogan vill distansera Turkiet från Israel har fått ammunition, konstaterar Herb Keinon i Jerusalem Post.

Han skriver:

”Om till exempel den turkiska militären säger att den – utifrån dess egna intressen – vill värma upp sina relationer med Jerusalem så kan de som – likt Erdogan – vill kyla ned relationerna svara: ”Hur ska det vara möjligt när de har förnedrat oss så?” ’

Turkiets premiärminister Erdogan missar sällan ett tillfälle att kritisera Israels krigföring och blockad av Gaza, men säger inget om förtrycket i Iran. Erdogan känner sig uppenbart förolämpad av att Israel inledde Gazakriget samtidigt som Turkiet medlade mellan Syrien och Israel. Dåvarande premiärminister Ehud Olmert nämnde inget om sina krigsplaner när han besökte Ankara strax före krigsutbrottet.
Foto: Reuters

Mer om bakgrunden till de kärvande israelisk-turkiska relationerna här.

I Haaretz skriver Zvi Bar’el att behandlingen av ambassadör Çelikkol påminner om hur det osmanska imperiet försökte förödmjuka utländska sändebud hos sultanen. Den turkiska allmänheten kommer att ha svårt att förlåta, fortsätter Bar’el vars krönika har gett eko i turkiska medier.

Det mest allvarliga som skett, konstaterar Zvi Bar’el, är hur den turkiska allmänhetens syn på Israel har eroderat – det som utgjorde själva grunden för Turkiets varma relationer till Israel håller nu på att smälta bort, varnar han.

”Den turkiska allmänheten går inte med på att deras sändebud förolämpas. I Turkiet går allmänheten ut på gatorna och protesterar när den inte gillar vad regeringen gör. Människor höjer sin röst när de inte gillar regeringspolitiken. Så var fallet 2003 när den turkiska allmänheten inte tillät Erdogans regering att låta USA använda det turkiska luftrummet för sin inmarsch i Irak. Samma allmänhet gick ut i stora demonstrationer för att protestera mot Operation gjutet bly i Gaza. Det är samma turkiska folk som har sett judarna som sina allierade, från osmansk tid fram till nu”, skriver Bar’el.

Även om frusna relationer skulle leda till att den israeliska turismen till Turkiet minskar så är det lätt att kompensera för turkarna som nu ser en växande ström av turister från arabvärlden (det slopade visumtvånget med Libanon och Syrien bidrar till det).

Trots att Israels försvarsminister Ehud Barak väntas till Ankara på söndag blir det svårt att reparera skadorna på det känslomässiga planet.

Men motorn i relationerna är det nära militära samarbetet.

Barak vill få den turkiska staten att från Israels Aerospace Industries köpa tio förarlösa plan – enligt uppgift handlar det om de drönare (zanana på arabiska) som är så avskydda av invånarna i Gaza och södra Libanon. Med tanke på hur starkt och gärna premiärminister Erdogan uttrycker sin kritik mot Israels krigföring i Gaza blir det intressant att se om den affären går i lås.

Israel vill sälja Heron, ett förarlöst spaningsplan, eller drönare, till Turkiet. Foto: AP

Haaretz källor tror att turkisk militär kommer att få en första leverans av drönare, Heron, i mars, medan resten kommer i slutet av året. Det handlar om en affär på hela 190 miljoner dollar (1,3 miljarder dollar).

Tillbaka till Danny Ayalon – vad ville han uppnå med sin mobbningsdiplomati i soffan?

I israelisk press heter det att han siktar på partiledar- och utrikesministerposten i Yisrael Beiteinu. Hans partiledare och chef Avigdor Lieberman är föremål för en korruptionsutredning som kan led till ett åtal. Metoder som är usel diplomati kan fungera bättre när de omsätts till intern politik inom Ayalons och Liebermans populistiska parti.

Yisrael Beiteinu har sin bas bland de ryska immigranterna i Israel. När jag frågar en rysk-israelisk kontakt vad det är som gör Lieberman, en före detta utkastare på nattklubb i Moldavien, så tilltalande för de forna Sovjetmedborgarna i Israel svarar hon efter att ha lyssnat runt bland andra ryska invandrare:

– Tron att Lieberman utstrålar makt. Han skapar en image av att Israel är en väldigt stark supermakt som man kan vara stolt över, ett land som ger fasen i vad resten av världen tycker och som kan få vad det vill genom råstyrka. Ryssar gillar inte svaga ledare.

Men Turkiet är inte längre vad det var när Israel på 1990-talet stärkte sin militära allians med Ankara. Hasan Kanbolat, som leder en tankesmedja i Ankara, påminner om att det inte räcker att se till 90-talets triangel mellan Israels försvarsdepartement-Den turkiska militären-USA:s försvarshögkvarter Pentagon för att förstå Turkiet.

Frilansjournalisten Yigal Schleifer, baserad i Istanbul, har mer att berätta om krisen på sin läsvärda blogg Istanbul calling.

Den turkiske kolumnisten Yavuz Baydar – som har ett förflutet i Sverige – har en annan läsvärd kommentar i Today’s Zaman, Not only Ayalon’s folly.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren