Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Precis som en medlem av Muslimska brödraskapet förutspådde, när jag träffade honom i Kairo för några dagar sedan, ser islamistiska partier tillsammans att få omkring 65 procent av rösterna Egyptens underhus. Detta när den första av tre etapper är avklarad.

Det finns flera anledningar till denna framgångsvåg för Brödraskapets Frihets- och rättviseparti, eller FJP som det heter med engelsk förkortning: Egyptier med låg eller obefintlig utbildning utanför Kairo har haft svår att orientera sig i ett val där det funnits omkring 40 partier, många av dem okända och nybildade. Men Brödraskapet med en snart 90-årig historia präglad av både förföljelser och ett långsiktigt socialt arbete känner alla till.

Dessutom är det egyptiska valsystemet väldigt komplicerat. Och de flesta röstade för första gången.

Samtidigt skulle varje väljare lägga tre röster: en röst på en partilista och två röster på kandidater i personvalet. Inte ens alla högutbildade akademiker hade riktigt klart för sig hur de rösta i personvalet. Det grubblades mycket i de timslånga köerna framför vallokalerna!

Ett sådant läge gynnar gamla väletablerade partier som utkämpat hårda duster med Mubarakregimen. Muslimska brödraskapet är inte ensamt om det. Partiet är ogillat av många av de unga demokratiaktivisterna på Tahrirtorget. Men detta parti är tveklöst bäst organiserat.

Diskussionen i förvals-Egypten handlade inte om vård, skola och sysselsättning – ödesfrågor för vanliga egyptier – utan om militärens roll i politiken. Brödraskapet deltar inte i det Uppror 2.0  som nu utspelas på Tahrirtorget. Det har sannolikt gynnat FJP bland egyptier som vill ha stegvisa reformer efter Mubaraks fall.

Mycket i valdebatten kom också att handla religion, om vem som är bäst på att respektera religiösa värden. Egyptier, kopter såväl som muslimer, är djupt troende. De politiskt medvetna Kairoborna vill i många fall skilja mellan politik och religion och säger att religionen hör till privatlivet.

Men i de fattigaste byarna längs Nilen, där det gäller födan för dagen, tänker inte människor så. Salafisterna – som är mer extrema än Brödraskapets Frihets- och rättviseparti – har värvat röster genom att dela ut allmosor, som hushållsgas, hävdar Kairobor jag råkat runt om i megastaden. De är övertygade om att salafisterna har fått miljardstöd från de arabiska, oljerika Gulfländerna.

Den som blir dyster till mods i det korta perspektivet kan ta del av vad Wael Ghonim skriver i New York Times  – alltså det egyptiska nätgeniet som låg bakom sajten We Are All Khaled Said och som blev nominerad till Nobels fredspris. Wael Ghonim är trots allt optimistisk om framtiden; han ser till hur ett nytt civilt samhälle har växt fram.

Han skriver:

Be optimistic: we are writing history.

 

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar