Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Spåren av massgravar efter avrättade politiska fångar har utplånats i Teheran, uppger källor i Iran.

Det handlar om gravplatsen Khavaran i sydvästra Teheran. Där ligger, enligt SvD:s källor, inte bara avrättade politiska fångar begravna utan även medlemmar från en trosiktning som är förbjuden i Iran, baha’i.
Men framför allt ligger där kroppar efter fångar som avrättades under den iranska revolutionens första år.

En exiliranier berättar om hur kroppen av hans syster gömdes undan i Khavaran, där inga stenar fått resas till minne av de avlidna. Hans syster greps som mycket ung under det stormiga året 1981, när den islamiska republiken å ena sidan utkämpade ett krig som startats av Iraks diktator Saddam Hussein och å andra sidan slets av hårda interna motsättningar. Flickan misstänktes av regimen vara medlem av vänsterrörelsen fedayin.

Hon kom aldrig tillbaka från fängelset. Familjen fick först besked om att den unga flickan skulle ha begått självmord i fängelset. Men senare lades lappar vid familjens dörr, undertecknade av vänner till flickan, där det berättades att hon dött under tortyr. Kroppen av den döda fick familjen aldrig se och någon dödsattest har de inte heller.

I Khavaran hamnade med tiden många fler, inte minst i samband med massavrättningarna 1988 vid Iran-Irak-krigets slut, det som den exiliranske professorn och tidigare FN-åklagaren Payam Akhavan har kallat för ”Irans Srebrenica”.

Payam Akhavan talade om massavrättningarna vid ett seminarium i Stockholm 2008.
Han kallade dem för en kollektiv bestraffning för att Folkets mujahedin ”möjligen hade samarbetat med Iraks regim”, dvs Saddam Hussein under det Iran-Irak-krig 1980-1988 som ledde till ohyggligt stora förluster på båda sidor. Men, påpekade Payam Akhavan, frågan handlar inte bara om Folkets mujahedin. Den är större än så, fortsatte han:

– Jag ser massmorden som fullbordan på ett 1980-tal präglat av totalitärt
våld med ideologiska förtecken. Ledamöterna av ”dödskommissionerna” blev alla befordrade till högre
poster. Så underlåtenheten att ställa dem till svars har implikationer
för Iran av i dag. Regimen har aldrig erkänt att dessa brott ägt rum. Vi
vet inte hur många som avrättades, men enligt ayatollah Montazeri, som
var Khomeinis tilltänkte kronprins, avrättades 4000, sade han till SvD.

Andra pekar på mycket högre dödstal. Men för Payam Akhavan är inte siffran
det viktigaste utan de moralisk-politiska följderna av att de ansvariga för massavrättningarna
kan sitta på höga poster i samhället.

Och nu berättar de efterlevande i Iran om hur spåren av denna inofficiella gravplats har jämnats med marken och ersatts med träd.
En källa berättar:

– I förra veckan när mödrarna till avrättade fångar kom till Khavaran möttes de av en ofattbar scen. Man hade vänt upp och ned på jorden, fyllt marken med ny jord och planterat träd över stora delar av gravplatsen.

I somras stängdes grinden till gravplatsen. Anhöriga som försökte besöka platsen greps och förhördes, berättar en svenskiranier vars syster är begravd i Khavaran. Somliga familjer tvingades skriva på papper om att aldrig besöka platsen igen, hävdar källan.

Och från Teheran berättar pappan till ett av offren:
– Varenda grav i Khavaran är ett bevis för regimens brott mot mänskliga rättigheter. De gör allt för att göra sig av med det. Vi kommer att strida för att dokumentera varenda grav.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar