Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Ännu en FN-skola i Gaza träffades på lördagen av en israelisk attack. Denna gång dödade en stridsvagnsgranat minst två personer: två små bröder, fem och sju år gamla, som sökt skydd i skolan. Deras mamma uppges vara skadad.

Chefen för FN-organet Unrwas verksamhet i Gaza, John Ging, som jag talade med häromdagen för en SvD-artikel (Attack mot FN väcker vrede) sade på lördagen till BBC att han känner skam över att världen inte lever upp till sin skyldighet att skydda civila i en konflikt.

Från Västbanken säger samtidigt palestinier att de är upprörda över vad de uppfattar som passivitet från president Mahmoud Abbas (Abu Mazen) och hans palestinska myndighet, PA under de tre veckor som kriget har pågått.
– När Israels anfall mot Gaza inleddes befann sig Abu Mazen i Saudiarabien. Och vad gjorde han? Försökte han komma in i Gaza? Nej han åkte till Egypten. När det israeliska anfallet hade skördat de 40 första palestinska offren gick en av Abu Mazens främsta rådgivare ut och lade all skulden för det inträffade på Hamas. Vad ledde det till? Jo, till att den palestinska gatan hatar PA-ledningen, säger en uppbragt källa i Ramallah, en palestinier som inte vill leva under ett Hamasstyre och som har kämpat för en tvåstatslösning.

Reaktionen från Ramallah är symptomatisk för hur ledarlösa många palestinier känner sig i dag. De ser president Abbas som en vekling, inte som en ledare för sitt folk.
Situationen gynnar inte palestinska pragmatiker – och därmed inte heller de israeler som vill få en historisk fred med palestinierna, enligt formler som båda folken kan leva med.

– Och det gynnar verkligen inte pragmatikerna när Israels utrikesminister Tzipi LIvni går ut och säger att Israel bedriver sin offensiv mot Hamas å den palestinska myndighetens vägnar, säger källan i Ramallah, som förfärad har fått reda på att vänner i Gaza skadats av splitter från de israeliska bombardemangen.
Den israeliska offensiven har enligt hälsoministeriet i Gaza skördat mer än 1 190 människoliv (varav mer än 400 barn och 108 kvinnor) och mer än 5 300 ska ha skadats, däribland 1 600 barn.

– Den som har förlorat mest politiskt på det som skett är Abu Mazen. Han har gjort för lite och handlat för sent, säger källan på Västbanken torrt och besviket.
– Hans premiärminister Salam Fayyad (som inte är vald utan tillsatt av president Abbas) höll tyst under de tretton första dagarna av konflikten, fortsätter källan uppbragt.
– Salam Fayyads utrikesminister Riyad Malki gick ut och sa att ingen har rätt att protestera mot PA:s legitima regering på Västbanken. Vilket är absurt, för regeringen på Västbanken är inte vald!

PA-poliserna i Ramallah har hindrat demonstranter från att marschera mot de vägspärrar som Israel har satt upp på Västbanken, vilket kan ses som ett sätt att förhindra ännu mer blodspillan. Men även demonstrationer i centrala Ramallah har slagits ned, säger källan.
– Människor ropade slagord för en nationell återförening i en demonstration. En del viftade med Hamasflaggor, andra med Fatahflaggor och en del bar på båda partiernas flaggor. Alla som bar Hamasflaggor greps – även om de höll en Fatahflagga i andra handen. Då började demonstranterna ropa Hamasslagord i stället, som ”Vi är alla Hamas”. De som ropade så blev också gripna.

Många, även Sveriges utrikesminister Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson, har talat om nödvändigheten av en palestinsk försoningsprocess för att freden ska ha en chans i regionen.

Men motsättningarna mellan Hamas och Mahmoud Abbas är djupa och hårda. De palestinska islamisterna betraktar Abbas som irrelevant och poängterar att han sitter på övertid – den 9 januari gick hans mandat som president ut. Att sedan Tzipi Livni hävdar att Israel bedrivit sin offensiv i Gaza på PA:s vägnar gör att många palestinier i dag betraktar Mahmoud Abbas som en kollaboratör.

Fatah har å sin sida inte glömt med vilka blodiga metoder deras maktapparat och institutioner krossades i Gaza sommaren 2007. Men många Gazabor talar om det boss- och maffiavälde som fanns under Fatahtiden. I Gaza håller Hamas somliga Fatahmän fångna, medan det sitter Hamaslojala i PA:s fängelser på Västbanken.

Och även om den palestinska gatan på Västbanken i dag är för Hamas, så säger mer kyligt lagda bedömare i Ramallah att ”Israels massakrer på civila i Gaza inte för oss ett dugg närmare en palestinsk stat”.

Egyptens senaste förslag om tio dagars eldupphör säs innebära att israelisk militär får stanna i Gaza medan gränsövergångarna förblir stängda. Egypten skulle under tiden med internationell hjälp försöka stoppa smugglingen och samtidigt skjuta diskussionen om en öppning av gränsövergångarna på framtiden.
Men FN-chefen Ban Ki-Moon kräver klokt nog en tidtabell för det israeliska uttåget.
Och det krävs också en tidtabell för när blockaden ska hävas för att ett eldupphör ska fungera och kunna omvandlas till en längre vapenvila.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren