Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

DOHA Det finns 53 miljoner hushållsanställda i världen. Men bara tio länder har ratificerat en konvention för att stärka skyddet för hushållsarbetare. På en global arbetsmarknad är barnflickor, pigor och hembiträden de mest utsatta. Alltför ofta är de helt utlämnade åt sina arbetsgivares godtycke. Den region där deras utsatthet är störst är Mellanöstern. 

Hembiträden har i många fall inga arbetskamrater, är instängda i sina arbetsgivares hem, kan få arbeta extremt långa dagar, i vissa fall får de inte ut sin lön, många blir misshandlade eller sexuellt utnyttjade.

För fem år sedan besökte jag ett skyddat boende i Beirut för hembiträden som flytt från sina arbetsgivare. Jag minns särskilt Manel från Sri Lanka, som hållits inlåst i nio år utan lön innan hon till sist lyckades fly. Hennes familj därhemma trodde fram tills dess att hon var död. Det var svaret de hade fått när de ringde.

På flygplatsen i Manama – samtidigt som upproret i Bahrain slogs ned – träffade jag tre år senare en ung kvinna från Malaysia som försökte resa hem. Men hon blev i stället tagen av gränspolisen. Hon hade inte fått sin ”sponsors”, det vill säga privata arbetsgivares, tillstånd att åka.

Antalet självmord bland hembiträden som lever i rättslöshet är stort. Många har blivit tvingade, genom trafficking, eller lockade utomlands av cyniska bemanningsföretag som lovat guld och gröna skogar åt kvinnorna. De själv har familjer därhemma att försörja – ibland egna barn som de i bästa fall kan träffa vartannat år.

Enligt ILO, International Labour Organization, finns det 53 miljoner hushållsarbetare världen över. Det är mer än hela Spaniens befolkning. De flesta av dessa 53 miljoner är kvinnor och ibland minderåriga flickor. 30 procent av dessa hushållsarbetare jobbar i länder där de inte har något rättsligt skydd alls, enligt ILO. Det betyder i klartext att det inte finns några arbetarskydd i lagen som reglerar deras arbetstider, rätt till lediga dagar, minimilöner eller ersättning för övertid. Även om det skulle finnas ett visst rättsligt skydd för de andra 70 procenten, så är det många som saknar sjukförsäkring, rätt till vård för arbetsskador eller mammaledighet.

Human Rights Watch skriver idag i en ny rapport att det dock finns ljuspunkter: Fler länder  har ratificerat konventionen för hushållsarbetare. Ett av de första var Filippinerna som sänt miljoner kvinnor utomlands på jobb som hembiträden. Sverige har undertecknat men inte ratificerat konventionen ännu.

I Latinamerika har hemarbetarnas rättsliga status förbättrats under senare år, konstaterar Human Rights Watch i en global översikt. Se även här. Men det finns en region där hembiträdena är särskilt utsatta: Mellanöstern.

Migrantarbetarna betyder oerhört mycket för asiatiska och afrikanska länders ekonomier. Deras remitteringar, pengarna de skickar hem, utgör sammantaget stora belopp, även om den enskilde byggnadsarbetaren eller hembiträdet ofta inte kommer upp i en månadslön på 2000 kronor i månaden.

Det är inte utan anledning som Nepal har förbjudit kvinnor under 30 år att arbeta som hembiträden i GCC-staterna, monarkierna på Arabiska halvön. Men så länge inte länderna, som skickar ut miljoner hushållsarbetare, agerar samfällt så kommer det alltid att finnas nya skaror av unga kvinnor som blir lockade, lurade eller tvingade att ta jobb som pigor långt från sina hemländer och utsatta för sina arbetsgivares godtycke. Det finns de som drar vinstlotter, som kommer till bra familjer. Men det finns allt för många skräckexempel som visar på motsatsen.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar