I topptrio för globala tänkare: iranska Rahnavard

Utrikesmagasinet Foreign Policy har listat de 100 mest inflytelserika tänkarna i världen i år.

Överst på listan kommer Federal Reserves Ben Bernanke – för att han lyckades avvärja en ny stor depression.

Tvåa är president Barack Obama – för att han skapat nya visioner om USA:s roll i världen.

Trean på FP:s lista över årets mest tongivande tänkare är den verkliga sensationen:

Zahra Rahnavard, iransk statsvetare och hustru till den iranske presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi.

Det var hon som var hjärnan bakom Irans gröna revolution, heter det i Foreign Policys topplista.

Zahra Rahnavard som kampanjtalare före presidentvalet i Iran – det val som enligt den gröna rörelsen i Iran blev stulet av Ahmadinejad och hans uppbackare, Foto: AP

Det var Zahra Rahnavards vrede över Ahmadinejad som blev den tändande gnistan för oppositionen och dess förmåga att mobilisera, skriver Foreign Policy i sin motivering. Och det var det ögonblick när Ahmadinejad i en tv-debatt ifrågasatte Zahra Rahnavards akademiska meriter som den 64-åriga Rahnavard gick rakt ut i rampljuset.

Hon mobiliserade protester med hjälp av massmöten, twitter, Facebook och sms. Kampanjaffischerna bröt tabun och visade något dittills otänkbart: hur paret Rahnavard-Mousavi höll varandra i hand – något som är förbjudet på offentlig plats för motsatta könet i Iran, även om de är gifta med varandra.

Rahnavard var inte sen att tala om vilka reformer som var målet för makens valkampanj: demokratisering, en starkare roll för kvinnor i regeringen och en nedmontering av Irans köndiskriminerande lagar.

Läs hela motiveringen här:

” Of all the critical moments in the Iranian presidential election that captured the world’s attention this year, one stands out: On June 3, incumbent Mahmoud Ahmadinejad publicly questioned the credentials of his opponent’s wife, wondering in a televised debate if her Ph.D. in political science was legitimate. Furious, the 64-year-old Rahnavard staged a blazing, 90-minute news conference in which she accused the president of lying, debasing her sex, and betraying the Islamic Revolution. The attack galvanized the opposition and rejuvenated the campaign of her husband, Mir Hossein Mousavi.

Ahmadinejad should have known better. During and after the Islamic Revolution, Rahnavard had been an ardent Islamist who worked to discredit secular feminist groups. But years later, when the revolution failed to yield dividends for women, she changed course and became a driving force behind the nascent feminist movement in Iran. After she was placed on the High Council of Cultural Revolution, the body issued its first declaration in 1992 advancing women’s rights. She was later fired as chancellor of Tehran’s exclusively female Al-Zahra University for inviting feminist lawyer and Nobel laureate Shirin Ebadi to speak.

This year, Rahnavard’s rage at Ahmadinejad drove her husband’s campaign. She began stumping with him and organizing supporters through rallies, Facebook, Twitter, and text messages. Campaign posters that depicted the couple holding hands subtly hinted at the liberal reforms Mousavi would make in office; she has more explicitly said these would involve greater democratization, a stronger role for women in the cabinet, and a relaxing of Iran’s notoriously discriminatory gender laws. ”

Ende svensken på listan var för övrigt Hans Rosling, professor i internationell hälsa, som intervjuas här av svd.se.