Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Mustafa Akyol är en kolumnist som ofta sticker ut hakan i en av Turkiets engelskspråkiga tidningar, Turkish Daily News. Han skriver också krönikor i den

turkiskspråkiga tidningen Star.

Han dyker också i växande grad upp i medier utanför Turkiet som i den israelisk-palestinska nättidningen Bitter Lemons – och nu senast Daily Star i Beirut.

– Jag är ingen nyhetsmänniska, sade Mustafa Akyol när jag träffade honom i Istanbul för en tid sedan.

Men däremot är han som författare och kolumnist skicklig på att ställa diagnos på sitt samhälle – eller att kasta in brandfacklor i debatten.

I ett så polariserat land som Turkiet retar sig självklart många på hans krönikor, och då framför allt kemalisterna, anhängare till det statsskick som gav militären och höga ämbetsmän en särställning – och där sekularismen, liksom arvet efter Atatürk, ofta har behandlats som en statsreligion.

Det systemet har AKP-regeringen brutit mot, och det är i detta ideologiska gränsland som Mustafa Akyol ställer sina samhällsdiagnoser.

Mot dem som kallar AKP för islamistiskt, eller ”milt islamistiskt”, ställer han det faktum att det proislamiska, socialkonservativa, EU-positiva och ofta företagarvänliga regeringspartiet under åtta år vid makten aldrig har försökt införa sharialagar.

Det närmaste AKP kom var när de 2004 gjorde ett misslyckat försök att kriminalisera otrohet inom äktenskapet (dock inte med stening som straff à la Iran utan med två års fängelse, och då med samma straffsats för båda könen). Men AKP fick böja sig för protesterna. Att påstå att detta var ett försök till islamisering är en överdrift, säger Mustafa Akyol. Han skriver:

”För det första var otrohet inom äktenskapet ett brott redan i den turkiska lagen sedan början av Atatürks republik, för att avskaffas i slutet av 1990-talet. AKP:s lagförslag handlade om att återinföra den gamla lagen. Dessutom kritiserades lagförslaget inte bara av liberalt sinnade utan även av en del ultrakonservativa krafter som insåg att lagen också skulle kunna kriminalisera månggifte, vilket är förbjudet i Turkiet men samtidigt förekommer i vissa underutvecklade områden. Till sist gav premiärminister Recip Tayyip Erdogan vika för kritiken och otrohet inom äktenskapet förblir lagligt”.

Turkiet av i dag har många kontrasterande sidor.

Mustafa Akyol tar det lättsinniga livet i semesterorterna, flödet av alkohol och barer (även gaybarer) som exempel på att inte bara konservatismen ökar å ena sidan, utan även motsatta, liberala trender. Mångfalden har ökat, dagens Turkiet har många ansikten.

Han skriver:

”Statistiken visar att det dricks mer alkohol i Turkiet idag, sedan AKP privatiserade alkoholproduktionen vilken tidigare var ett statligt monopol. Men vissa kommuner, särskilt i mer konservativa områden i Anatolien, är försiktiga med att dela ut alkoholrättigheter till nyetablerade restauranger. I vissa städer har AKP också försökt skapa torrlagda zoner så att alkoholtillstånd bara beviljas på platser som ligger bortanför skolor och bostadsområden”.

Det är grundmurad konservatism, men troligen inte mer konservativt än i de torrlagda kommunerna i USA:s Bibelbälte, hävdar Mustafa Akyol.

Det kan tilläggas att i vanliga bostadskvarter i Istanbul är det ofta lättare att köpa öl, vin och sprit än i svenska städer. Här säljer vanliga mataffärer alkohol och det finns också vinbutiker som har öppet både på helger och sent in på kvällen – även om de starka dryckerna alltid packas ned i en svart plastpåse, så att smygdrickarna inte ska behöva avslöja sig. Men det har inte med regeringspolitik utan med sociala normer att göra.

Mustafa Akyol sammanfattar:

”AKP håller inte på att införa sharialagar i Turkiet men hjälper konservativa muslimer att få mer inflytande i politiken. Sekularisterna är chockerade över denna förändring, eftersom de ser slutet på det gamla-goda-hyper-sekulära Turkiet. Men de ideologiska islamisterna är också chockade, för de tycker att deras trosfränder bland muslimerna håller på att bli för pragmatiska och världsliga. Och det är kanske här den mest intressanta delen av av historien finns.”

Mustafa Akyol ska inom kort komma ut med en bok på engelska i USA på temat: Liberal islam. Han har tidigare gett ut med en bok om kurdfrågan i Turkiet: Kürt Sorununu Yeniden Düsünmek. Men den finns mig veterligen inte översatt från turkiskan ännu.

XXXXXX

”Min dotter Fadile finns bland de 151 åtalade. Hon är medlem i BDP, hon kämpar för sitt folk. Vi är 14 miljoner kurder som vill ha vårt språk och våra rättigheter. Varför kallar staten oss för terrorister när militären har dödat barn?” säger Halime Yildirim som demonstrerar utanför kommunhuset i Diyarbakir mot den pågående massrättegången.

Foto: BITTE HAMMARGREN

Situationen för kurderna i Turkiet är allt annat än ljus.

Att tala kurdiska är visserligen inget brott i Turkiet idag, men fortfarande tillåts inte undervisning i kurdiska på vanliga skolor, inte ens i det kurddominerade sydöst.

I staden Diyarbakir står 151 kurdiska politiker och aktivister inför rätta i en massrättegång som de själva och utländska observatörer ser som en politisk process.

Osman Baydemir fick 66 procent av rösterna i kommunalvalet i Diyarbakir våren 2009.. Foto: AP

I Diyarbakir träffade jag borgmästaren Osman Baydemir – som hotas av 39,5 års fängelse.

Mer om det i artikeln ”Politiskt åtal mot kurder”.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren