Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Från Iran har sedan mitten av 1990-talet en rad prisbelönta och sevärda filmer kommit.

Det är filmer som under de relativa lättnaderna under den förre presidenten Khatamis styre tog upp brännande frågor som kvinnoförtryck, knarkmissbruk, prostitution eller de afghanska flyktingarnas utsatthet på den iranska arbetsmarknaden.

En av de främsta regissörerna inom denna nya iranska filmvåg är Jafar Panahi.

Jafar Panahi tar emot Silverbjörnen i Berlin 2006. Foto: AP

Han ligger bakom filmer som Cirkeln, som på ett naket sätt skildrade unga kvinnors öden i Teherans storstadsdjungel. Den som har trängts i Teherans bussterminaler känner igen miljöerna från Cirkeln. Filmen visar också kvinnor inne i ett fängelse – en miljö som den sedan i mars häktade Jafar Panahi vet allt om – som fånge.

För Cirkeln fick han Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig 2000.

Och för filmen Kvinnor offside fick Jafar Panahi Silverbjörnen i Berlin 2006.

Kvinnor offside berättar i komediform om hur kaxiga och fotbollstokiga iranska kvinnor gör allt för att bli släppta innanför grindarna i det fotbollstokiga Iran.

Jag känner igen situationen. Det påminner mig om hur jag tillsammans med några iranska kvinnor lyckades bryta igenom könsbarriären när den iranska landslagstruppen hade sin sista uppvisning på Azadistadion i Teheran före resan till fotbolls-VM i Tyskland 2006.

Här är mitt reportage från den händelsen, när det blev 1-0 i ”matchen” mellan kvinnorna utanför grindarna och vakterna vid Azadistadion.

Filmregissören Jafar Panahi stödde likt många andra iranska kulturpersonligheter Mir Hossein Mousavi i det omstridda iranska presidentvalet 2009, som officiellt ledde till en storseger för sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad – men som vida kretsar av det iranska samhället ser som ett riggat val.

Jafar Panahi sitter egentligen också i Cannesfestivalens jury, men han har inte kunnat närvara på årets festival. Han greps i stället tillsammans med sin familj i mars. Familjemedlemmarna släpptes senare men själv skakar han galler i cell nummer 56 i Evinfängelset i Teherans utkanter.

Sedan i söndags hungerstrejkar han i protest mot misshandeln och hoten mot hans familj. Under ett telefonsamtal till sin familj tidigare i veckan läste han upp ett brev som han bad dem offentliggöra i iranska medier. I brevet förklarar Panahi att myndigheterna har hotat med att gripa hela hans familj.

”På lördagen attackerade agenter Evinfängelsets cell 56; de tvingade ut mig och mina cellkamrater utomhus och höll oss där frysande i en och en halv timme”, skrev han.

”Därefter tog de mig till ett förhörsrum och anklagade mig för att ha filmat inne i cellen, vilket är ett totalt grundlöst påstående. Därefter hotade de med att gripa hela min familj och överföra dem till Evinfängelset och att skicka min dotter till ett otryggt häkte i Rajaie Shahr”, fortsatte han.

Det finns en oro för att Jafar Panahi med sin öppnhet ska utsättas för än värre repressalier.

Men den världsberömde filmregissören säger att han inte tänker ge vika och avbryta sin hungerstrejk så vida inte tre villkor uppfylls:

* att få kontakta och besöka min familj för att förvissa mig om att deras hälsa är intakt.

* att få konsultera en advokat efter 77 dagar i häkte.

* att bli villkorslöst frigiven tills jag har ställts inför rätta och blivit dömd.

”Jag har inte ätit och druckit sedan i söndags morse och jag skulle vilja förklarar att jag tänker avstå från mat och dryck, eftersom jag inte vill förvandlas till en försökskanin som utsätts för olika slag av tortyr, psykiska eller mentala övergrepp eller grundlösa anklagelser”.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar