Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Libyens revolutionsledare överste Muammar Qaddafi ansågs tidigare i amerikanska ögon leda en skurkstat. Men när han efter USA:s invasion av Irak 2003 gjorde sig av med alla Libyens program för massförstörelsevapen blev han välkommen in i den västerländska värmen.

Häromdagen hade han en debattartikel i den amerikanska pressens flaggskepp New York Times där han lade fram sin syn på hur den israelisk-palestinska konflikten ska lösas: genom en enstatslösning. Detta land för judar, muslimer och kristna vill Qaddafi kalla för Isratina (Isratine på engelska).

Det är inte första gången Libyens egensinnige revolutionsledare talar om detta Utopia, men det måste vara första gången han fått göra det på bästa amerikanska nyhetsplats.

Han fortsätter: ”Fastän det är svårt att inse detta efter de fasor vi har bevittnat (i Gaza) har det inte alltid rått krigstillstånd mellan judar och palestinier. I själva verket är skiljelinjen mellan judar och palestinier av ganska färskt datum.”

Oaddafi fortsätter att argumentera sig fram till varför en tvåstatslösning skulle innebära ett ständigt säkerhetshot för Israel eftersom det skulle ge Israel en mycket litet strategiskt djup där landet (från 1967 års gränser) är som smalast – om de som granne får en militariserad palestinsk stat på Västbanken och Gaza.

Qaddafi tror liksom många araber inte på att en tvåstatslösning kan fungera. Men man ska ha i minnet att endast en bråkdel av Israels judiska majoritet kan tänka sig att leva i en binationell stat med palestinierna.

Han erkänner att förföljelserna av det judiska folket utgör grunden för staten Israel. ”Judarna har fängslats, massakrerats, varit missgynnade på varje tänkbart sätt av de gamla egyptierna, romarna, engelsmännen, ryssarna, babylonierna, Kaanans folk och, mest närliggande i historien, av tyskarna under Hitler. Det judiska folket vill ha och förtjänar sitt hemland”, skriver den libyske ledaren.

Han säger i NYT att även palestinierna bär på en historia av förföljelser och att de betraktar kuststäder som Haifa, Akko (Akka på arabiska och Acre på engelska) och Jaffa som platser där deras förfäder bodde i många generationer bakåt fram till 1948.

Judisk och palestinsk nationalism kommer att leva i ständig fiendeskap eller också måste parterna hitta en kompromiss, resonerar Qaddafi. Den modell han föreslår är inte helt och hållet en blåkopia av det som var PLO:s mål fram till 1988, ”ett demokratiskt Palestina” (där det var tänkt att palestinierna skulle vara i majoritet).

Nej, kompromissen bör enligt Qaddafi bli en stat med namnet Isratina, ”vilket skulle ge parterna en möjlighet att leva där de ville i detta omstridda område”.

Utopisten Qaddafi har fått fler chanser att nå en amerikansk publik: samma dag som hans debattartikel publicerades i New York Times talade han med studenterna på Georgetown University i Washington D.C via videolänk från Tripoli.

Qaddafis deltagande i debatten har försvarats av Georgetownuniversitetets rektor John DeGoia, som dock kritiserade den libyske ledaren för att vara en ”diktator som uppvisat en chockerande brutalitet, statsfinansierad terrorism, som har understött våldsamt uppror i andra länder och som på senare tid har tagit positiva steg genom att förstöra landets program för massförstörelsevapen och som har uttalat sig skarpt mot al-Qaida”.

På frågan från en student om han ångrade Lockerbieattentatet mot ett PanAmplan 1986 svarade Qaddafi ”min son, det är en avslutad affär. Det finns ingen mening i att gräva upp gamla gravar”.

Fotnot: Den libyske ledarens namn kan transkriberas på minst tio olika sätt. Den variant som ligger närmast arabisk stavning, Qadhdhafi, gör sig inte bra på svenska…

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren