Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Det brukar heta att krig är Guds sätt att lära amerikanerna geografi. På samma sätt kan konflikten i Syrien bli Guds sätt att lära omvärlden mer om Levantens många minoriteter.

Ta aleviterna. Det är en religiös minoritet bland framför allt turkar och kurder i Turkiet. Deras tro har starka sekulära drag och  influenser från Centralasien. Aleviterna utför sina religiösa riter på turkiska, inte på arabiska som andra muslimer. Män och kvinnor deltar gemensamt i deras cemevi.

Aleviterna betraktas som kätterska av sunnifundamentalister och var förtryckta under det osmanska imperiet, vilket är ett skäl till att många av dem stödde republikens grundare Atatürk. Aleviterna spelar en viktig roll i turkisk politik (många kemalister inom det gamla maktpartiet CHP är aleviter, liksom partiledaren själv, Kemal Kılıçdaroğlu).

Men aleviterna i Turkiet är inte identiska med alawiterna. Denna arabisktalande minoritet lever framför allt i Syrien, men också i norra Libanon och i södra Turkiets Hatayprovins. Den härskande Assadklanen är alawitisk. Deras religion är hemlig. De tror på reinkarnation, men bara invigda män känner till religionen innersta väsen. De flesta alawiter lever på ett sekulärt vis och jag har träffat alawiter som är religiöst likgiltiga. Alawitiska kvinnor bär aldrig huvudduk, berättade grekiskortodoxa kristna i Hatayprovinsen, som bodde i blandade samhällen, med alawiter som grannar.

I alawiternas hemliga kulter sägs att det förekommer både bröd och vin – precis som i kristendomens nattvard. Men jag vet i alla fall med säkerhet att de använder rökelse, precis som ortodoxa kristna. I den lilla staden Samandağ vid Hatays Medelhavskust besökte jag en av deras helgedomar – den allra främsta, påstod helgedomens väktare, en vitskäggig man på cirka 90 år som gjorde gällande att även Moses skulle ha besökt denna heliga plats. Rökelsedimmorna låg tunga inne i lokalen. Även den kristne Hataybo som körde mig dit rundade helgedomen tre gånger med sin bil, precis som hans grannar alawiterna. Den grekisk-ortodoxe chauffören vågade inte utmana ödet genom att nonchalera denna sed.

Sunnifundamentlister har dömt ut alawiternas tro som hednisk, men Irans revolutionsledare ayatolla Khomeini erkände alawiterna som shiamuslimer. Han hade goda politiska skäl till det eftersom det stärkte banden mellan Iran och Syrien.

För både aleviter och alawiter spelar profetens kusin och svärson Ali en central roll – därav namnen. Men medan alawiterna ser Ali som en gudomlig gestalt, är han endast vördad av aleviterna.

När Turkiets Hatayprovins nu fylls med sunnisyriska flyktingar ökar spänningarna mellan dem och de arabisktalande alawiter som är turkiska medborgare. ”Vi älskar alla Bashar”, sade en alawit till mig i staden Harbiye, vid de vattenfall där turister brukade stanna till. De syriska flyktingarna betraktar Bashar som en simpel tyrann och massmördare.

Den som vill veta mer om skillnanden mellan alawiter och aleviter hittar en länk här.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren