Bitte Hammargren
Idag hålls förhandlingar i Istanbul mellan Iran och P5 + 1, det vill säga de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd samt Tyskland. Det är första samtalsrundan sedan USA:s nya hårdare sanktioner mot bland annat Irans centralbank trätt i kraft.
Dagens twitterflöde från Istanbul kläs i oväntat positiva ordalag. Barbara Slavin, amerikansk Mellanösternkännare och författare av en bok om Iran och USA, rapporterar att redan fredagskvällens middagsamtal mellan EU:s utrikeschef Catherine Ashton och Irans chefsförhandlare Saeed Jalili var ”väldigt konstruktiva”.
Slavins iranska källa tror att samtalen kommer att fortsätta på söndag och förutspår redan en andra förhandlingsomgång i ett annat land (kanske Irak).
Om det sker framsteg i Istanbul så beror det på att USA och Iran har gjort en del förarbeten (”precooked”), skriver Barbara Slavin.
Den svensk-iransk-amerikanske opinionsbildaren Trita Parsi – som för övrigt kommer till Stockholm inom kort – hävdar att det förändrade samtalsklimatet inte beror på sanktionerna utan på att väst börjar acceptera en viss anrikningsgrad av uran i Iran.
Nu tror jag att de flesta bedömare bestämt skulle säga att Irans förhandlingsvilja verkligen beror på de hårdare sanktionerna mot bland annat centralbanken (samt ett aviserat oljeembargo från EU) . Men det måste tilläggas att jag även i Israel träffade en tung källa inom regeringskansliet som medgav att Irans anrikningsprogram i sig inte är huvudproblemet utan att det handlar om att få fullständiga garantier om det inte finns några militära syften i Irans nukleära program.
När jag frågade om det betydde att kärnvapenmakten Israel (eller den ”förmodade kärnvapenmakten” Israel som det officiellt heter) kan acceptera en anrikningsgrad av i Iran på exempelvis 20 procent – tillräckligt för att hålla i gång en forskningsreaktor i Teheran för tillverkning av isotoper för cancerpatienter – sade denna källa pass och ville inte gå in på detaljer.
Men om samtalen i Istanbul blir fortsatt konstruktiva kan det leda till viss avspänning i Mellanöstern. President Obama kommer också att gå stärkt ur det.
Bland vanligt folk i Israel mötte jag inte alls många som gillar premiärminister Netanyahus bombhot eller hans Förintelse-retorik i fråga om Iran. Här är länken till artikeln som beskriver stämningar i Tel Aviv.
