Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

ISTANBUL

Bilderna från Kairo i kväll, där kravallpoliser gjort chock efter chock mot demonstranterna på Tahrirtorget, känns som ett kusligt déjà-vu.

Jag är inte i Kairo nu, men är förhoppningsvis snart på väg.

Denna kväll kallas av en del egyptier på sociala medier för det andra Kamelslaget. De syftar på hur Mubarakregimen den 2 februari försökte ta över Tahrirtorget från demonstranterna genom att skicka in ryttare på hästar och kameler (ryttare som inte visste vad de gav sig in i, eftersom de lockats dit från turisttomma områden runt Pyramiderna vid en tid när internet var nedsläckt och statsmedierna fulla med propaganda). Jag var på Tahrir den 2 februari, när över 1 000 skadades och ett mindre antal dödades. Scenerna upprepas nu – fast utan kameler och hästar denna gång.

Men demonstranterna har gett sig in i en ny fas av det egyptiska folkets revolution. De har lärt sig den bittra läxan av att 25-januari-revolutionen aldrig blev fullbordad, utan att det i praktiken blev en statskupp, där militären gjorde sig av med Mubaraks son Gamal som potentiell ny president, medan generalerna i stället behöll makten. Egypten har styrts av militären (fast ibland i kostym) sedan de Fria officerarnas revolution (i praktiken en statskupp) 1952.

Denna kväll sprids oroligheterna från Kairo till Alexandria och Suez. Men man kan naturligtvis undra vad egyptier i fattiga byar och små samhällen får vet om det som händer nu. Statstelevisionen är hårt kontrollerad.

Det finns många fler frågor att ställa: Vilka signaler skickar president Obama till det militärstyre som håller kontrollen i Egypten sedan Mubaraks fall och som försökt göra sig immun för alla demokratiska förändringar genom att lansera ”över-konstitutionella principer” inför de kommande valen?

USA har sedan 1970-talet betalat mer än 60 miljarder dollar till Egypten i militärt bistånd. Och fältmarskalk Tantawi, som leder Egyptens militärstyre idag, var i 20 år Mubaraks försvarsminister – eller hans knähund, som det stod i Wikileaks.

I det läge som råder nu är det omöjligt att hålla rättvisa och fria val i Egypten, så som det var tänkt med start den 28 november. Fast reservationerna mot hur rättvisande val detta skulle bli restes redan tidigt i år, när Tantawis militärstyre (Scaf) slog fast att de inte tänkte acceptera utländska valobservatörer.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren