Stödet för EU sjunker i Turkiet

ISTANBUL
Stödet för EU minskar i Turkiet, visar den senaste Eurobarometern. Undersökningen som är gjord av EU-kommissionen visar att 45 procent av de turkiska medborgarna tycker att medlemskap i EU vore bra för Turkiet, en nedgång med tre procentenheter.

Nu ska man ta opinionsmätningar i Turkiet med en nypa salt, men Eurobarometern över turkarnas syn på EU har visat en nedåtgående kurva, som artikeln i Hürriyet och Turkish Daily News signalerar.

Mitt eget högst ovetenskapliga intryck är att man kan dela in folkopinionen i det mångkulturella Turkiet i några huvudkategorier, t ex:

* De som tycker att EU har visat att det är en kristen klubb. Dessa turkiska medborgare vill inte vara med i EU om inte EU vill ha Turkiet. Inom den här kategorin träffar man många som tycker att EU är mycket hårdare i sina förhandlingskrav mot Turkiet än vad man var mot de nya EU-medlemmarna Bulgarien och Rumänien. Stolta och sårade anser de att EU skulle behöva Turkiet mer än vad Turkiet behöver EU.

* De som tycker att EU-medlemskapet är viktigt för Turkiet, men som också anser att vägen dit är lika viktig som själva målet. Oavsett medlemskap eller ej behöver Turkiet en fortsatt reformprocess för demokratiseringens och samhällsfredens skull – och för att minska militärens makt över politiken, anser denna kategori.

* De som misstror EU på djupet. Här finns en ohelig allians: många inom den gamla kemalistiska eliten misstror EU lika väl som de hårdföra islamisterna.

Självklart finns många andra möjligheter att dela in en turkiska folkopinionen!

Förtroendet för EU:s institutioner är lågt i Turkiet, heter det också i Eurobarometern.
Endast 19 procent sägs ha förtroende för EU-parlamentet, jämfört med de 40 procent som är emot. Men personligen ställer jag mig frågande till hur stor andel medborgare i detta vidsträckta land som har klart för sig vilka skillnaderna är mellan EU:s olika institutioner.

Min gissning är att de tillfrågade påverkas av sin syn EU-parlamentet genom det faktum att den kurdiska politikern Leyla Zana – som just har blivit bannlyst från att verka politiskt under de kommande fem åren – fått EU-parlamentets Sacharovpris. Den som är emot DTP och Leyla Zana passar kanske på att visa sin misstro mot EU-parlamentet när mätinstitutet ställer frågan.
Leyla Zana har suttit i fängelse i många år, anklagad för samröre med PKK. Bannlysningen i fredags gäller också påstådda kopplingar till PKK.

På en punkt gissar jag dock att Eurobarometern träffar rätt: En majoritet av de tillfrågade ser arbetslöshet och terrorism som Turkiets största problem.
Klimattoppmötet i Köpenhamn i all ära, men det lyckas inte tränga sig fram i den turkiska samhällsdebatten.