X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Vem som har kidnappat journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström vet vi inte idag. Men källor i Libanon, som jag har talat med, tror att det kan vara en rent kriminell grupp. Området kring staden Ma’aloula där de uppges ha varit är känt som gammal smugglarterräng sedan årtionden. 

Aftonbladet har lagt upp en sajt för alla som vill visa stöd för de bortförda journalisterna, båda med tidigare erfarenhet av konfliktområden. Båda har också gått säkerhetskurser för journalister. Kidnappningen sänder kalla kårar långt utanför Sverige, inte minst bland dem som arbetar med att dokumentera brotten mot krigets lagar och det ohyggliga mänskliga lidandet i Syrien.

En av dem är Amnesty Internationals experthandläggare för riskområden, den synnerligen erfarna Donatella Rovera.Skärmavbild 2013-11-26 kl. 15.57.49

Få icke-syrier har så gedigen erfarenhet av att röra sig i Syriens konfliktområden som den arabisktalande Donatella Rovera. Under flera resor in på rebellkontrollerat område har hon rört sig mellan byar och städer i norra Syrien, där flera journalister mördats eller kidnappats. Hon har rapporterat om regimens krigsförbrytelser, men också om krigsbrott på rebellsidan. Hennes riskfyllda fältarbete ligger bakom flera tunga Amnestyrapport om blodbadet i Syrien under de senaste åren.

Donatella Rovera konstaterar efter Magnus Falkeheds och Niclas Hammarströms försvinnande att kidnappningar i Syren har blivit ett enormt problem.

–Dålig riskbedömning före en resa kan innebära att tillstånd ges (av redaktörer) för resor som inte borde ha ägt rum. När kidnappningar sker hanteras de inte alltid på bästa sätt. Att gå in för total mörkläggning är INTE alltid det bästa sättet. Och en del så kallade ”säkerhetsexperter” är INTE alltid kompetenta, säger Donatella Rovera till mig.

I det här fallet hade så vitt känt ingen tidning gett de båda journalisterna ett uppdrag på förhand. Så cynisk ser ofta frilansmarknaden ut i konfliktområden. Vissa medier köper material i efterhand när journalisterna som tar risker på egen hand har kommit välbehållna över gränsen igen. Andra medier, som Sveriges radio, säger nej till att köpa in frilansmaterial från konfliktområden som de inte själva skickar sina egna medarbetare till, vilket Ekots utrikeschef Per Eurenius just förklarat i P1:s Studio Ett.

–Det är en ansvarsfull hållning, kommenterar Donatella Rovera.

Själv har jag varit på två korta resor inne i rebellkontrollerat område i  norra Syrien, den ena gången tillsammans med SvD:s fotograf Yvonne Åsell, den andra gången med frilansfotografen Stefan Bladh. Båda gångerna jobbade vi på uppdrag från SvD, med instruktioner och tydliga begränsningar från hemmaredaktionen. Men säkerhetsbedömningarna på marken kunde endast pålitliga syriska kontakter hjälpa oss med. Då gick det bra att resa. Men syrier som jag litar på har avrått mig från att göra nya resor in på rebellområde denna höst på grund av den ökade risken för kidnappningar. Det är naturligtvis tragiskt eftersom denna ofantliga mänskliga katastrof måste bevakas.

Donatella Rovera är modigare än de flesta och vet vad hon talar om när hon resonerar kring säkerhet. Det är inte bara Syrien hon har erfarenhet av. I april 2011 var Rovera en av de första utlänningar som tog sig in i den belägrade staden Misrata i Libyen, som då befann sig under Gaddafiregimens bombardemang. Hon reste en månad senare till Nubabergen i södra Kordofan i Sudan, där regeringstrupper bombarderade civila områden och hindrade hjälpen från att komma fram. Hon har också rapporterat från Gaza efter kriget Gjutet bly 2008-2009, samt från Elfenbenskusten och Algeriet.

Rovera understryker att det oftast har motsatt verkan när locket läggs på om kidnappningar, även om varje fall måste bedömas för sig. Här talar hon främst utifrån sin erfarenhet från norra Syrien, dit hon gjort flera resor också i år, och där många hålls kidnappade.

–Man kan göra de kidnappade en björntjänst om man lägger locket på. Radiotystnad kring dem kan stärka ideologiskt betingade kidnappares misstänksamhet om att deras fångar är utländska spioner och inte journalister.

Men någon radiotystnad råder dessbättre inte kring Falkehed och Hammarström. Nu måste allt fokus läggas på att få dem fria, välbehållna. Sveriges Syrienambassadör Niklas Kebbon, som är baserad i Beirut och som jag har varit i kontakt med, avböjer alla kommentarer.

P1:s Studio Ett har just haft en diskussion på temat öppenhet eller mörkläggning.Efter en kidnappning måste alla inblandade väga sina ord extremt noga, och det svåra avgörandet om medieblackout eller öppenhet hamnar ofta hos anhöriga.

Denna fråga finns det anledning att resonera vidare kring. 2008 kidnappades den amerikanske journalisten David Rohde tillsammans med två afghanska kolleger av talibaner. De hölls fängslade i sju månader i Afghanistan och Pakistan innan de lyckades fly. Under tiden i fångenskap beslöt Rohdes arbetsgivare, The New York Times, och hans anhöriga att lägga locket på utåt.

Men Committe to Protect Journalists (CPJ) informerade i höstas att 30 journalister hölls kidnappade i Syrien. I drygt tio av dessa fall ansåg de anhöriga att medieblackout var det säkraste i ett extremt osäkert läge. Men Committe to Protect Journalists beslutade trots det att gå ut med information om hur många som satt kidnappade  i syfte att varna andra journalister för det farliga läget.

Mörkläggning kan oavsiktligt leda till att allvaret i situationen kamoufleras, sade Rob Mahoney, biträdande chef för CPJ, till David Rohde i The Atlantic.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

De arabiska Gulfstaterna, de sex monarkierna i GCC. var nyligen föremål för ett tre dagar långt seminarium i Stockholm. Där fanns deltagare från alla de sex länderna på Arabiska halvön.

Seminariet inleddes med en debatt på Utrikespolitiska instutetet mellan GCC:s generalsekreterare Dr Abdul Latif bin Rashid Al Zayani, chefen för UD:s MENA-enhet Robert Rydberg, chefen för Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet professor Leif Stenberg och mig.

Detta seminarium  webbfilmades inte. Men den som vill veta mer om vad som sades i diskussionerna har nu en chans via Utrikespolitiska institutets egen UI-blogg, där Mellanösternkännaren Nathalie Besèr sammanfattar diskussionerna uder rubriken Gulfens unga kräver mer öppenhet.

Rubriken sammanfattar på ett bra sätt även det jag ville få fram – hur den unga befolkningen i GCC-länderna vill se ett nytt socialt kontrakt med sina regeringar, så att de får mer möjligheter att påverka samhällstutvecklingen i sina länder och att kunna forma sin egen framtid.

 

 

 

Bitte Hammargren

Säga vad man vill om Muslimska brödraskapet och den störtade president Mursi. Men de lyckades aldrig stoppa sändningarna med den egyptiske komikern Bassem Youssef, fastän de försökte. Men efter Bassem Youssefs stillsamma satir över general Sisi i förra veckan stoppades hans senaste humorprogram i går, några minuter före sändning

Få lyckades med humorns hjälp gissla Egyptens förre president Mohammed Mursi så som komikern Bassem Youssef. I våras blev den populäre komikern gripen under Brödraskapets styre och förhörd om sina skämt: rad efter rad, skämt efter skämt, som han själv beskrev det för CNN:s Christiane Amanpour.

YouTube Preview Image

Här är ett sammandrag av de skämt som ledde till att Youssef greps och förhördes i april.

President Mursi störtades i en kupp den 3 juli, ledd av hans egen försvarsminister, general Abdel-Fattah al-Sisi. Muslimska brödraskapets ledare har sedan dess satts i fängelse en efter en. Den biträdande partiledaren Essam El-Ariyan höll sig länge gömd men häromdagen blev även han gripen. Nästa vecka inleds rättsprocessen mot MB-ledare i Egypten.

Bassem Youssef, kirurgen som blev komiker, kom tre månader efter maktskiftet tillbaka med sitt populära program, som heter just Programmet (El-Bernameg) där han varvar autentiska videoklipp med sina egna oefterhärmliga kommentarer.

Men det hann bara bli ett program innan han stoppades. Några minuter före gårdagens sändning lyftes hans program bort ur tablån. Det hette att komikern inte följde den privata tv-kanalens redaktionella riktlinjer och att det fanns en tvist om pengar. Men vilka riktlinjer som Bassem Youssef skulle ha överträtt ville CBC inte förklara.

Men egyptiska tv-tittare vet att det handlar om hur Youssef i sitt senaste program gjorde en lätt drift med general Abdel Fattah al-Sisi. I en sekvens om interimspresidenten fick Bassem Youssef skrattarna på sin sida genom att först hålla upp en bild av general Sisi innan han snabbt bytte den till bilden av den verklige interimspresidenten Adly Mansour.

I Egypten pågår en personkult kring generalen. Djupa staten – militärledningen och andra höga statstjänstemän – håller i trådarna bakom den civila regering som utnämndes efter den i breda led folkligt stödda kuppen.

Bassem Youssef passade i sitt förra program på att skoja om de chokladkakor som nu säljs föreställande general Sisi. Generalens anhängare är på väg att göra honom till en ny farao, sade Youssef (ett tillmäle som tidigare använts mot den störtade diktatorn Hosni Mubarak).

– Sisi har förvandlats till… choklad! sade Youssef och visade upp en chokladkaka med generalens porträtt. Och en annan röst förklarade att  Kairos konditorier hade mer att erbjuda, små petit-fours med generalens porträtt, till exempel.Skärmavbild 2013-11-03 kl. 14.21.45

I ett av Bassem Youssefs humorprogram före Mursis fall dök hans amerikanske komikerkollega Jon Stewart upp, förklädd till ”utländsk spion” iförd huva över huvudet, sådan man sätter på gripna i fångtransporterna. Sedan huvan lyfts av från Stewarts huvud förklarade han för tittarna att ”om ni har en regim som inte är stark nog att  tåla ett skämt kan den inte kallas för en regim”.

Det torde gälla även i dagens Egypten.

För övrigt undrar jag varför det inte finns ett riktigt bra politiskt humorprogram på svensk television. En tv-variant av Public service på P1:s God morgon Världen.

Vi behöver en svensk Bassem Youssef.

 (Tills vidare får ni nöja mer med denna bild av Generalen i choklad. Under tiden letar jag efter en bättre som inte krockar med några copyrightregler).