X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Det finns skillnader mellan massprotesterna i Egypten denna kväll mot president Mohammed Mursi och de jättelika protesterna mot premiärminister Tayyip Erdogans auktoritära ledarstil som har skakat Turkiets storstäder denna försommar .

Men det är samtidigt långt fler likheter mellan Taksim och Tahrir år 2013 än vad som var fallet 2011. I dag både Turkiet och Egypten riktar sig dagens massprotester mot folkvalda ledare. Så var det inte i Egypten under 25-januari-revolutionen mot Mubarak 2011.

Mohammed Mursi kommer från Muslimska brödraskapet medan Tayyip Erdogan har sina rötter i politisk islam, samtidigt som han under tidigare och gynnsammare år för Turkiet genomförde en rad reformer som förde sitt land närmare EU. Men den processen har gått i baklås nu.

Både Turkiet och Egypten har också författningar som saknar garantier för oliktänkandes fri- och rättigheter. Och båda dessa regionala stormakter har ledare som visat att de anser att valsegrar ger dem rätt att köra över oliktänkande. Både Turkiet och Egypten saknar oppositionspartier, som skulle utgöra starka parlamentariska alternativ om det utlöstes nyval.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

Transkribering av namn från andra alfabet till latinska bokstäver brukar ställa till problem. Det gäller transkribering av ryska namn från det kyrilliska alfabetet lika väl som persiska eller arabiska namn.

Nu när iranierna har valt en ny president uppkommer problemet igen.

I SvD har den nyvalde presidenten förekommit som både Hassan Rowhani och Hassan Rohani. Men den flerspråkige nye presidenten, som har studerat i Glasgow, har ett eget twitterkonto på engelska och där väljer han stavningen Rouhani med latinska bokstäver.

Kolla själva på @HassanRouhani så får ni se!

Hans gamla lärosäte Glasgow Calcedonian University, som gratulerar till valsegern, skriver också Rouhani.

Så min stilla önskan att är att TT, som brukar vara normgivande när det gäller transkriberingen av namn, väljer den namnform som den nye presidenten själv föredrar med latinska bokstäver. För enkelhetens skull.

Bitte Hammargren

Medan Turkiets premiärminister Erdoğan höll ett massmöte för sina anhängare i en del av Istanbul förekom våldsamma polisingripanden i andra delar av megastaden.

I Nisantası, känd för svenska läsare genom Orhan Pamuks böcker, restes barrikader på shoppinggatan Vali Konağı. Det är som om människor skulle resa barrikader mot polisen på Nybrogatan i Stockholm.

EU-minister Egemen Bağış förklarade samtidigt att alla som försökte ta sig in på Taksim-torget i dag skulle betraktas som terrorister.

Alla vet hur delat Turkiet är i dag, och hur rädslan för polistillslag och massgripanden sprider sig bland AKP-regeringens motståndare. Ett YouTube-klipp (se nedan) visar hur en  journalist släpas bort av kravallpolis medan invånarna i husen vid samma gata protesterar. Den gripne journalisten uppges heta Gökhan Bicici.

Sannolikt kommer Internationella PEN att få flera namn att lägga till sin lista över fängslade journalister i Turkiet. Redan i dag klassas Turkiet som ett av världens största fängelser för journalister. Många oppositionella som jag har varit i kontakt med de senaste dagarna ber mig att inte skriva ut deras namn, av rädsla för summariska gripanden, för polismisshandel och för att de ska bli bortförda till hemliga häkten.

Enligt Amnesty International vägrar  turkisk polis tala om var de håller mer än hundra gripna personer efter massarresteringar natten mot söndagen. Det exakta antalet gripna kring Taksim-torget och stadsdelarna närmast intill är inte känt, men det kan vara betydligt fler än 100, skriver Amnesty International i ett pressmeddelande. Istanbuls Advokatsamfund säger sig ha namn på 70 personer som gripits av polis. Men vart de förts var inte känt.

Amnestys Turkietexpert Andrew Gardner säger i en kommentar från Istanbul:

– Efter en natt av chockerande polisvåld förvägras nu de gripna rättssäkerhet. Polisen måste antingen släppa dem genast eller uppge för deras anhöriga och advokater var de befinner sig.

YouTube Preview Image
Bitte Hammargren

Det är farligt att vara syrier. Varannan syrier av totalt 23 miljoner är direkt drabbad av inbördeskriget. Antingen som internflykting (4,5 miljoner), som flykting i något grannland (1,5 miljoner) eller som nödlidande inne i landet (6,8 miljoner).

Många syriska familjer har flytt från stad till stad – eller från bondgårdar till grottor – inte en gång utan två, tre eller fyra gånger. Barn, gamla, handikappade, änkor och föräldralösa. De har tvingats lämna sina hem och ägodelar bakom sig. Verkstäder och boskap, leksaker och skolböcker. Lekskolor, bagerier, gymnasieskolor. Drömmar om ett liv.

Det är också farligt att leverera nödhjälp i Syrien. Det vet dr Abdul Rahman Attar, ordförande för Syriens Arabiska Röda halvmåne, SARC, en del av Röda kors-federationen. På fredagen besökte han Svenska röda korset (se även lördagens papperstidning).

Svenska röda korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström lyssnar på ordförande för Syriens röda halvmåne, Abdul Rahman Attar. Foto: INGVAR KARMHED

För dr Attar är det livsviktigt att alla stridande, på både regeringssidan och oppositionssidan, respekterar Röda halvmånens emblem och flagga samt deras uppdrag att hjälpa civila nödlidande, på alla sidor. Han säger det mot bakgrund av att 20 medarbetare har fått betala med sina liv, medan 18 andra sitter i fängelse.

Han kommer från en känd syrisk affärsfamilj. Han har varit i Sverige tidigare. Han beskriver med förtjusning ett möte med drottning Silvia och en båtresa en gång i tiden till Drottningholm. Men sedan återkommer han till dagens mycket farligare resor: att få fram hjälpen inne i Syrien.

– Det är 42 mil mellan Aleppo och Damaskus. Förr tog den sträckan fem timmar. I dag tar den tre dagar. Våra konvojer måste stanna vid 20 vägspärrar längs vägen. Ibland måste de lasta av.

Syriska röda halvmånen har avdelningar i alla Syriens provinser, även på oppositionskontrollerat område. Men förnödenheterna måste alltid slussas ut i landet via regeringskontrollerat område. FN och Internationella rödakorskommittén (ICRC) samarbetar med Röda halvmånen. Dessa stora internationella organisationer får inte ta in livsmedel och mediciner via gränsen mot Turkiet till rebellkontrollerat område. Då skulle inte regimen i Damaskus tillåta FN att verka inom landet.

För att få iväg lastbilar med hjälp måste Syriska röda halvmånen först skriva en begäran till Syriens UD. Samtidigt måste FN eller Internationella rödakorskommittén göra en liknande framställan.

– Inom 48 timmar brukar vi få svar på att köra till exempelvis Homs. Vi måste ange i brevet hur många bilar som kör dit, namn på förarna, namn på de utländska hjälparbetare som följer med samt namnen på de syriska volontärerna. Vi måste ange vad vi distribuerar och vart hjälpen ska. När vi kommer fram till dessa heta områden är det ICRC:s eller FN:s uppgift att samarbeta med den syriska oppositionen. Vi har inte tillstånd att tala med oppositionen. Men FN och ICRC brukar hitta kontaktpersoner på andra sidan.

– En del väpnade grupper (på oppositionssidan) bidrar till att hjälpen kommer fram, medan andra lägger hinder i vägen. En del rebellgrupper vill lägga vantarna på nödhjälpen så att de kan dela ut det till sitt eget folk. Det kan vi inte acceptera. Vår princip är att dela ut till alla, till de mest hjälpbehövande. Det övervakas av FN och ICRC.

FN kan inte köra konvojerna till heta områden på egen hand utan måste lita på den lokalkännedom som Röda halvmånens cirka 10 000 volontärerna erbjuder. Ungefär hälften av volontärerna är kvinnor.

Barnen som flyr med sina föräldrar till Syriens grannländer hamnar ofta i tältläger som här i Zaatarilägret i norra Jordanien. Foto: BITTE HAMMARGREN

På oppositionssidan opererar totalt 30-40 olika rebellgrupper. Många verkar endast i enskilda provinser.

– En del är fanatiker som kräver att våra kvinnliga volontärer ska bära slöja. Men våra kvinnliga medarbetare kan inte acceptera det.

Dr Attar vill att omvärlden ställer krav på både regeringssidan och rebellgrupperna, så att de respekterar den internationella humanitära rätten.

– Jag vill understryka att det är mycket viktigt att det sker på oppositionssidan också, för i så fall kan det hjälpa oss att kräva att regeringssidan respekterar den internationella humanitära hjälpen.

Det var egentligen meningen att Abdul Rahman Attar skulle ha blivit åtföljd av en syrisk medarbetare. Men denne stoppades i Istanbul av Turkish Airlines. Han fick inte gå ombord på planet trots att han hade giltigt visum och trots att Svenska röda korset kunde gå i god för sin gäst.

I Idlibområdet i norra Syrien träffade jag tidigare i år syriska internflyktingar som förbittrade sade att de sett korruption med nödhjälpen. När jag ber dr Attar kommentera, svarar han:

– Vi har ett datasystem för vår distribution. Vi har namn och id-nummer på människor. Om det görs affärer med nödhjälpen så beror det inte på oss utan på lokala frivilliorganisationer, som delat ut hjälpen. Vi kan inte kontrollera hur det sköts.

Ett provisoriskt läger för syriska internflyktingar nära gränsen mot Turkiet i norra Syrien. Här fanns brist på allt: mat, rent vatten, skolor till barnen, läkemedel, bränsel för att laga varm mat eller hålla tälten varma på natten. Foto: STEFAN BLADH

– Vi delar inte ut mat till väpnade rebellgrupper. På landsbygden delar vi ut hjälp till lokala administratörer, mukhtarer. Enligt våra principer kan vi inte ge hjälp till några väpnade grupper. Vi kan inte ge medicinsk vård till någon som bär vapen eller köra dem till sjukhus om de är beväpnade. Om de låter sig avväpnas kan vi hjälpa dem.

– Men tro mig, 90 procent av de hjälpsändningar som kommer från FN eller Internationella rödakorskommittén kommer fram. Vi har diskuterat med ICRC om att dela ut vouchers i stället så att människor själva får köpa vad de behöver. Ibland tror jag att det är ett bättre system.

Han säger att han kommit till Sverige för att tacka Svenska röda korset.

– Vi samarbetade redan i hjälpen av 1,5 miljoner irakiska flyktingar i Syrien. Svenska röda korset stöder också en del kliniker i Syrien, som vi använder för att hjälpa internflyktingar. Behoven ökar hela tiden. Vi tror att vi når cirka 40 procent de hjälpbehövande i samarbete med FN och ICRC samt elva andra internationella organisationer som verkar i Syrien, som Norsk flyktinghjälp.

– 300 000 matpaket från FN har delats ut via oss. Men våra avdelningar runt om i Syrien saknar mycket. Vi behöver mobila kliniker, ambulanser, sjukvårdsutrustning och läkemedel. Vi behöver mer hjälp till psykiskt drabbade.

– Våra volontärer hör inte till några partier, de vill inte bli inblandade i politik. De känner sig friare med oss. Och det viktigaste är att vi ser till att våra volontärer kan behålla sitt oberoende, så att vi kan få parterna att respektera den humanitära rätten. Vi måste höja våra röster så att hjälpen når fram till de heta områdena, särskilt nu när ramadan är på väg. Det är väldigt allvarligt.

 

Bitte Hammargren
YouTube Preview Image

Filmen ovan är från Gezi Park på tisdagen när tårgasen lade sig över tältlägret och de civila demonstranter som protesterar mot planerna att bebygga ett av centrala Istanbuls sista grönområden.

Det finns också – som alla vet – storslagna, hemska och dramatiska stillbilder tagna av proffsfotografer i Ankara och Istanbul  som arbetat med gasmask och under personliga risktaganden. Själv har jag följt den svenske frilansfotografen Stefan Bladhs arbete.

Mindre välbevakade är händelserna i de nära 60 andra turkiska städer där det har varit protester de senaste veckorna.

Nedan är i all blygsamhet några av mina amatörbilder från de dagar när Geziparken och Taksimtorget var som en frizon för den fredliga proteströrelsen – innaför de barrikader som nu kravallpolisen börjat riva.

 

Killarna säljer tröjor till dem som chapulerar (för förklaring till det turkiska ordet çapulcu se mitt tidigare blogginlägg om De som chapulerar i Istanbul). Ordet  shake på tröjan syftar på att premiärminister Recep Tayyip Erdogan påstått att demonstranter som tog skydd i en moské vid Dolmabahçe-palatset skulle ha svinat ned det, druckit öl och dansat Harlem shake där – något den lokale imamen har förnekat.

Pingvinerna på tröjorna anspelar på den inhemska tv-kanalen CNN Türk, som visade en dokumentär om pingviner medan CNN International sände direkt från Taksim under ett av polisens första tillslag där. På lördagskvällen tågade fotbollsfans, eller ultras, från Istanbuls tre rivaliserande klubbar in på Taksimtorget. På derbyn i världsstaden Istanbul är de bittra fiender. Men på Taksimtorget visade de upp sig som Istanbul United – under folkmassans jubel. Här tågar fans från Fenerbahçe in.

Besiktas fotbollsfans gick in på Taksimtorget i lördags tillsammans med sina rivaler från Fenerbahçe och Galatasaray. I fråga om Geziparken och försvaret av de civila demonstranterna har de – oväntat – ställt sig på samma sida.

Atatürks kulturcentrum vid Taksimtorget var fullhängt med banderoller med olika budskap innan kravallpolisen gjorde sitt tillslag på tisdagen.

”Håll käften Tayyip” står det på en av banderollerna – vilket syftar på den kontroversielle premiärministern. ”Ge inte upp”, lyder det på en annan banderoll med en maning till proteströrelsen. ”Tayyip avgå” heter det på en tredje. Till vänster syns också en bild på Deniz Gezmiş, en ikonliknande gestalt från den turkiska 68-rörelsen. Ülkü Holago sätter in dessa protester i ett bredare sammanhang i sin välskrivna artikel på SvD Kultur: De som inte har råd, ska inte bo här.

Den stora gågatan Istiklal Caddesi blev också ett stråk för mängder av olika demonstrationer. Där protesterade kulturarbetare mot att gentrifieringen av centrala Istanbul lett till att en klassisk biograf rivits och mot att premiärminister Erdogan lägger sig i stort som smått, till exempel teatrarnas reportoarer.

Jag upplevde också två olika kvinnodemonstrationer. I den ena gick djupt troende muslimska kvinnor i huvudduk tillsammans med sekulära. De protesterade tillsammans mot sexuella trakasserier.

Troende och icke-troende kvinnor demonstrerar tillsammans mot sexuella trakasserier.

Vi måste ha rätt att röra oss fritt på Taksim, gator och marknader  krävde kvinnorna – med eller utan huvudduk – som marscherade upp från Bosporens strand till Taksimtorget häromdagen.

I en annan  demonstrationen (bilden nedan) gick endast sekulära kvinnor. Deras protest riktade sig både sextrakasserier och mot premiärministerns syn på att aborter bör förbjudas. Visselpiporna ljöd vida omkring.

Klottret nedan innehåller protester mot både den planerade dammanläggningen i Hasankeyf i sydöst, vilket kan ödelägga ett urgammalt kulturarv, och mot dödandet av demonstranter. Innanför barrikaderna hade också människor satt upp handtextade gatuskyltar, uppkallade efter Abdullah Cömert, som dödades i Hatay i södra Turkiet. 

Bitte Hammargren

Geziparken före tisdagens polisattack mot barrikaderna kring Taksimtorget. Foto: Bitte Hammargren

ISTANBUL Turkiet är polariserat och lättantändligt. Men det vore fel att dela in landet bara i dem som är för och emot AKP. Nu handlar det snarare om vilka som är för eller emot Erdogan, hans maktfullkomlighet och vulkaniska vrede. Det finns även AKP:are som är emot Erdogan.

I går träffade jag en skeppare här i Istanbul, en man som har en liten inombordare på Bosporen som sin försörjningskälla.

Ibland kör han ut leveranser till lastfartyg som ligger och väntar på att få passera det trånga sundet. Ibland tar han ut turister på en båttur. Han röstar på AKP och är själv äkta Istanbulbo, en Istanbullu som de säger på turkiska. Han har deltagit i protesterna på Taksimtorget samt kört över andra AKP:are från den asiatiska sidan som ville ansluta sig till demonstrationerna mot förstörelsen av Geziparken och stadsmiljön. Många oroas också över miljökonsekvenserna av bygget av den tredje bron över Bosporen. Men den här skepparen var däremot mycket positiv till den planerade bygganationen av Kanal Istanbul. Den behövs, hävdade han och pekade på trängseln i Bosporen.

Han gjorde också skillnad mellan de AKP:are som har sina rötter i landsbygden i Anatolien och de mer världsvana som har sina rötter i storstaden, som han själv. Han störs varken av kvinnor i bikini eller västerländsk popmusik.

– Vi som är riktiga Istanbullu förstår att de som har ring i örat eller tatueringar på kroppen kanske också går till moskén och ber. Vi är inte så trångsynta, sade han med illa dolt förakt mot de fromma landsbygdsbor som har flyttat in till världsstaden från Anatolien, de som utgör premiärminister Erdogans främsta väljarbas.

Premiärministern har kallat till massmöten i Ankara och Istanbul till nästa helg – då kan det bli en folksamling mot en annan. Det försätter Turkiet i ett nytt och farligt läge. Turkiska medier skriver i dag om hur offentliganställda blev uppmanade att komma ut och välkomna Erdogan på Ankaras flygplats igår. De som åkte dit på ledig dag får sätta upp det som övertid. Ankaras kommun erbjöd också hjälp med transporter, hette det. De som i stället tog egen bil till flygplatsen skulle få 100 lira (cirka 400 kr) i ersättning, skriver Yusuf Kanli i Daily News.

Räkna med att det kommer att leda till diskussioner om hur offentliga medel används!

Erdogan hävdar att demonstranterna på Taksimtorget och i Geziparken – samt i andra delar av Turkiet som skakats av protester – skulle ha orkestrerats av oppositionspartiet CHP. Så är det inte. Han har påstått att de skulle vara instrument för utländska intressen, vilket inte heller är sant. Han upprepar  sina beskyllningar om att demonstranterna är vandaler och plundrare, çapulcu. Men den brokiga och fredliga proteströrelsen – mestadels urban medelklass – har vridit det verbala vapnet ur händerna på honom genom att ge ordet en ny innebörd. Nu har även çapulcu gjorts om till ett engelskt verb. Chapul betyder att protestera på ett fredlig, humoristiskt och kreativt sätt. ”Everyday I am chapulling” står det på t-tröjor som säljs på Taksimtorget.

Kanske detta blir ett svenskt verb så småningom? Att göra en fredlig och humoristiskt protest kan kanske kallas chapulera.