X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Tusentals tunisier försvarar yttrandefriheten efter provokatörers försök att bränna ned den privata tv-station, Nessma, som visat den animerade filmen Persepolis dubbad till tunisiskt talspråk.

Läs mer om visningen av denna animerade film i Tunis, som SvD:s fotograf Yvonne Åsell och jag var med om, samt om salafisters angrepp på filmen här.

Slaget om yttrandefriheten är inte förlorat i Tunisien. I söndags gick tusentals människor ut en demonstration till stöd för den hotade tv-kanalen och till stöd för yttrandefriheten och toleransens Tunisien. Somliga demonstranter hade tejpat över sina munnar, rapporterar AP. Det förekom inga angrepp mot demonstranterna.

Också det tillåtna islamistpartiet Ennahda, som leder opinionsmätningarna inför söndagens val, har tagit avstånd från attacken mot tv-stationen och dess chef. Men somliga tunisier anklagar Ennahda för att i det tysta underblåsa protesterna, skriver AFP från Tunis.

Den prisbelönta filmen, gjord av franskiranska Marjane Satrapi, har tidigare visats på biografer på andra håll i arabvärlden. Jag såg den exempelvis i Beirut för 2008 – men då med franskt tal. Filmvisningen var inte populär bland alla libanesiska Hizbollahanhängare. Men de som inte tyckte om filmen behövde inte se den. Samma sak gäller naturligtvis även i Tunisien.

Om jag minns rätt har filmen även visats med franskt tal tidigare i Tunisien.

Det nya i dagsläget är att den visas strax före valet och att den är skickligt dubbad till tunisiskt-arabiskt talspråk. Därmed kan filmen upplevas som om den handlar om tunisierna själva och om vad som skulle hända ifall jasminrevolutionen skulle leda till ett hårdfört islamistiskt maktövertagande, som i Iran efter revolutionen 1979, i stället för demokrati.

Men debatten i Tunisien handlar mest om det faktum att den tecknade filmen visar hur huvudpersonen, en ung flicka, har bekymrade samtal med Gud.

Avbildningar av Gud är förbjudet i islam. Men filmen kan inte sägas vara antiislamisk, däremot går den emot maktapparater som förtrycker medborgare i religionens namn. Gud framställs som en klok gammal farbror med vitt skägg,  så som ett barn kan tänka sig Gud. Han tillrättavisar huvudpersonen efter hennes bekännelser om att hon har handlat moraliskt fel mot en medmänniska.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

Mohamed ElBaradei, den förre FN-höjdaren som många av Egyptens reformvänner vill se som landets näste president, har tagit bladet från munnen mot militären.

Efter den blodiga, svarta söndagen för en vecka sedan när 26 demonstranter – främst kopter – mejades ned av pansarfordon eller sköts ihjäl av militären utanför tv-huset, Maspero, har det lagts fram bildbevis på att det var egyptisk statstelevision som hetsade mot kopter på ett fullkomligt skandalöst sätt.

Mohamed ElBaradei säger nu samma sak: att statstelevisionen spelade en avgörande roll för uppviglingen och uppiskade hatstämningar mot kopter.

Dessutom kritiserar han det styrande militärrådet, SCAF, för att ha för mycket makt och för lite erfarenhet av att styra ett land.

Läs mer om ElBaradeis kritik i denna AP-artikel.

Rania Al Malky, kvinnlig muslimsk chefredaktör på engelskspråkiga Daily News i Kairo, har skrivit ett annat tungt inlägg om behovet av en ny revolution i Egypten. Hon vänder sig mot dem som inte visar lika stark avsky mot militärstyrets blodbad på fredliga koptiska demonstranter utanför tv-huset för en vecka sedan som mot Mubarakregimens dödsskjutning av 840 egyptier (av olika religiös tillhörighet) under revolutionen.

Hon pekar också på hur statsmedierna i 30 års tid har använts för uppvigling och för att hetsa fram sekteristiska känslor, för att därmed kunna motivera regimens eget järngrepp, först under Mubarak och nu under fältmarskalk Tantawis militärråd:

”It is no secret that the state security apparatus over the past decades has played an instrumental role in aggravating sectarian tension as a means to reinforce the 30-year dictatorship’s stranglehold on power on the pretext that the “secular regime” is the only guarantee for the protection of Egypt’s Copts.”

Rania Al Malkys ledare hittar ni här.

MERIP, läsvärd Mellanösterntidning på nätet, har grävt fram fler chockerande detaljer om Egyptens blodiga söndag.

Bitte Hammargren

I januari lyckades tunisierna driva en avskydd diktator och hans familjeklan på flykten. Att det gick så fort förvånade inte bara dem själva utan hela världen.

I Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen och så småningom även Syrien försökte medborgare med blandat resultat göra om deras revolt. Men den som tror att demokratiseringen kan gå fort i arabvärlden behöver bara titta på Latinamerika: länder som Brasilien blev inte stabila demokratier över en natt. Det tog ett par årtionden.

Hela arabvärlden håller nu åter ögonen på Tunisien. I Algeriet puttrade det förra årsskiftet. Där kan de börja koka igen, ifall Tunisien nästa söndag åter en gång slår världen med häpnad och lyckas att  genomföra fredliga och rättvisa val. Även Egypten, som ska hålla sitt första val i slutet av november, kommer att påverkas av utgången i det tunisiska valet.

Men det finns en nervositet bland Tunisiens nya politiker.  De säger att kontrarevolutionära krafter – som den störtade regimen – har intresse av att se valet leda till kaos och våld. Och det finns salafistiska provoktatörer som försökt tända eld på en tv-station och som stormat in på universitetet i Sousse, när universitetsledningen höll sig till reglerna och vägrade låta en student med ansiktsslöja skriva in sig. Mer om det i artikeln Tecknad film retar islamister.

Vem som finansierar salafisterna i Tunisien, vilka inte får ställa upp i valet, är en öppen fråga. Och vilka trådar den störtade Ben Ali eller hans minst lika avskydde svärson Sakher El Materi kan tänkas dra i, kan man i dagsläget endast spekulera i.

Men bortanför dessa skärningspunkter pågår valkampanjen dag efter dag runt om i Tunisien bland landets många tusen nya politiker i 33 valkretsar.

I dagens SvD skildrar fotografen Yvonne Åsell och jag i reportaget Tunisiens kvinnor tar plats i valet en av dessa nyblivna politikers kamp för att få väljare att rösta nästa söndag – även i eftersatta städer och byar på landsbygden. Det är sociologen Fethiya Saïdi som toppar vänsteralliansen Pôles valsedel i nordvästra Tunisien.

Pôle Démocratique Moderniste har inte bara som alla andra partieri det tunisiska valet infört varannan damernas på valsedlarna utan de har också full jämställdhet i toppen av sina 33 valsedlar.

I ett bildspel med ljud hittar ni fler av Yvonne Åsells bilder när vi följer Fethiya Saïdi i spåren.

 

Bitte Hammargren

Ni minns kanske den Facebookkampanj som växte till en lavin under upproret mot Hosni Mubarak: We are all Khaled Said.

Det handlade om en vanlig kille i Alexandria som misshandlades till döds på sin mammas gata av två civilklädda poliser sommaren 2010. Hans ”brott”?  Han hade lagt ut ett blogginlägg som visade hur två poliser delade upp ett knarkbeslag mellan sig.  I bårhuset tog hans anhöriga en bild av Khaled Saids vanställda ansikte som sedan spreds från mobiltelefon till mobiltelefon i Egypten.

Efter söndagens blodbad på de fredliga demonstranter (kopter, muslimer och sekularister oavsett religion) som krävde rättsliga ingripanden mot dem som ostraffat bränt ner kyrkor och kristnas hem finns ett parallellfall.  Den unge Mina Daniel blev ett av offren för militärpolisens kallblodiga tillslag mot demonstranterna, när pansarfordon mejade ned civila. Nu finns en sida på Facebook där man (på arabiska) kan ansluta sig till dem som säger Vi är alla Mina Daniel.

Mina Daniel var i januari en av ungdomarna på Befrielsetorget, Tahrir, en av dem som satte fart på den fredliga proteströrelse mot Hosni Mubarak där all religiös sekterism var utesluten. Innan han avled av sina skador efter söndagens attack från militärpolisen och huliganer, baltagiya, sade Mina Daniel till sina vänner i ambulansen att han ville begravas på Tahrir.

Efter begravningen i den stora koptiska St Markuskatedralen gick flera hundra sörjande, både kristna och muslimer, med Daniel Minas kista till Tahrirtorget.

– Alla som dödades utanför tv-huset (Maspero) är martyrer, sade en av de sörjande till Egypt.com

– Men Minas fall var speciellt. Han är en verklig symbol för revolutionen.

Egyptier som följde Mina Daniel till hans sista vila vägrar acceptera religiös sekterism. Det är egyptier som likt demonstranterna på Tahrirtorget i början av året skanderade:  Muslimer och kristna är en och samma hand.

Men det styrande militärrådet har släppt den sekteristiska anden ur flaskan, dels genom att underlåta att lagföra de skyldiga till kyrkobranden i Assuan och dels genom att låta militärpolisens pansarvagnar köra över fredliga demonstranter. Det var också i det militärstyrda Egypten som statstelevisionen hetsade mot kopter, medan privata kanaler som var kritiska till militärrådet, Scaf, fick se sina sändningar strypta.

Committee to Protect Journalists har fler skakande exempel på hur militärstyret släppt fram hatpropaganda mot den koptiska minoriteten och strypt den regimkritiska nyhetsförmedlingen. En kameraman för en koptisk tv-kanal blev ihjälskjuten utanför tv-huset.

Den tidigare fängslade egyptiske bloggaren Kareem Amer skriver i det senaste nyhetsbrev som ges ut av hans bloggarkollega Wael Abbas att den egyptiska militären har kidnappat den arabiska våren och gjort landet till  en militärdiktatur. Den arabiska våren har gått över i höst.

XXXXXXXX

Mig hittar ni också på twitter:  @bitteham

Bitte Hammargren

Egyptens politiska partier fördömer det styrande militärrådet, Scaf, efter det hänsynslösa och blodiga tillslaget mot fredliga demonstranter som krävt lag och ordning samt rättsliga ingripanden mot dem som bränt ned kyrkor och kristnas hem.

Partiledarna krävde också att Scaf omedelbart lämnar över makten till ett civilt presidentråd, i väntan på de val som ska hållas i slutet av november, samt att övergångsregeringens premiärminister Essam Sharif avgår.

Den egyptiska statstelevisionens Kanal 1 har hetsat mot Egyptens kristna minoritet genom att hävda att det var kopter som attackerade militären med stenar, Molotovcocktails och skarpa skott. Så skrivs det på sociala medier. Även oppositionstidningen al-Masry al-Youm bekräftar att den statsstyrda tv-kanalen har hetsat mot kopter, vilket i sin tur fungerar som uppvigling bland extremister inom Egyptens muslimska majoritetsbefolkning.

Publicisten Hisham Kassem, den tidigare grundaren av al-Masry al-Youm som nu är på väg att starta ett nytt egyptiskt mediehus, sade till mig att söndagens förfärliga händelser utanför tv-huset var en av de värsta dagarna i hans liv.

– Det går inte att beskriva känslan av chock och fasa. Detta är gjort av en militär som löper amok och mördar sitt eget folk.

Hisham Kassem hör inte till dem som tror att detta blodiga dåd var en planerad del av en kontrarevolution från militärledningen, Scaf.

– Jag tror att de tänker gå tillbaka till barackerna, men de måste förstå att detta var mer än övervåld. Innan detta hände utanför tv-huset har det varit mindre incidenter,  där militären underlåtit att hålla gärningsmännen ansvariga. Det har förvärrat läget.

Han tar som exempel gripandet för en vecka sedan av en medborgare som brutalt misshandlades av militären och paramilisen på öppen gata.

– Det var offentlig tortyr. Det måste man ingripa mot. De skyldiga då skulle ha lagförts, man skulle ha gett order om att detta inte får tolereras.

I stället har Scaf trappat upp statens bruk av våld mot medborgarna, som i söndags utanför tv-huset Maspero vid Nilen.

– Det är inget mindre än en katastrof. Bland alla goda krafter, inklusive sociala medier, finns en övertygelse om att detta inte får fortgå utan rättsliga efterverkningar, fortsätter Hisham Kassem.

Han tycker inte att det har gjorts tillräckligt seriösa utredningar om vem som låg bakom nyårsbomben mot katedralen i Alexandria – ett dåd som många misstänker att den förre inrikesministern Habib al-Adly låg bakom.

al-Masry al-Youm skriver att söndagens tv-bevakning i statsmedierna fick tittarna att tro att det var koptiska demonstranter som orsakat våldet. Budskapet från statsmedierna var att det är en konspiration på gång syftande till att skapa konflikt mellan de väpnade styrkor och folket. Men publicisten Hisham Kassem håller, som många, militärledningen ansvarig för trakasserier av regimkritiska medier under den svarta söndagen.

– Militärledningen, Scaf, måste fördömas klart och tydligt.

Under revolutionen mot Mubarak i januari-februari ropades civiliserade slagord om att ”kristna och muslimer är en och samma hand”.  När polisen gick upp i rök efter en order från inrikesministern den 28 januari såg många vanliga egyptiska muslimer till att skydda de koptiska kyrkorna i sina kvarter. Det finns en sådan civil medborgaranda, men mot den står den mobb, ofta salafistisk, som uppviglas av hatpropaganda i statsmedier. Och många egyptiska kopter är rädda i dag.

Det är inte första gången statsmedierna används för hets och hatpropaganda. Under revolutionsdagarna hetsade statliga medier vitt och brett mot utlandet och anklagade utländska journalister för att vara konspiratörer. Det fick SVT:s Bert Sundström betala dyrt för när han blev svårt misshandlad av huliganer på öppen gata.

Men även om det är mobben, baltagiya, som utför mycket av de blodiga dåden, så bär de styrande i staten det yttersta ansvaret om inte de skyldiga ställs inför rätta (i civila domstolar) och om hatpropagandan får fortsätta mot Egyptens främsta minoritet. Efter söndagens tv-filmade dåd, när pansarfordon jagade och körde över civila demonstranter, råder inga tvivel om militärpolisers skuld för medborgares brutala död. Och nu måste egyptierna få veta var det yttersta ansvaret ligger.

Fortsättningsvis under fredagsprotesterna kommer vi säkert att få höra fler egyptier skandera ”Folket vill att fältmarskalk Tantawi faller”.

 

Bitte Hammargren

Egyptier är fyllda av vrede och förstämning i dag, efter den förfärliga kväll när arméfordon körde över demonstranter utanför tv-huset i centrala Kairo. Demokratiaktivister – både kristna kopter och muslimer – är också upprörda över att statstelevisionens Kanal 1 lade skulden på koptiska demonstranter och hävdade att de var de som attackerade armésoldater.

Sociala medier i Egypten är fyllda av bitterhet mot arméledningen. YouTube och Facebook fylls av bilder av de otäcka gatuscenerna. Hittills har man räknat till 25 döda och 215 skadade. Men dödstalen kan stiga.

Mer om detta i morgondagens SvD.

Bitte Hammargren

ISTANBUL

Kort stopp i Istanbul. Trots att det var helg var det igenkorkade vägar och trafikleder lördag eftermiddag. ”Kolla, om vi inte tagit den här smitvägen hade vi kunnat bli sittande i tre timmar på motorvägen, där står trafiken helt stilla”, sade min unge taxichaufför. I Turkiet är det inte många taxichaufförer som talar engelska, men den här killen hade en liten parlör bredvid ratten. Och så fort han har utländska kunder i bilen passar han på att snappa upp några ord.

Trafiken brukar stå stilla i Istanbul, särskilt under det som så felaktigt kallas för ”rusningstid” – för under dessa timmar rör sig bilarna i snigelfart, som bäst. Så bor det också ungefär dubbelt så många invånare i Stor-Istanbul som i hela Sverige. Värre kommer det troligen att bli när en ny motortrafikled ska byggas under Marmarasjön och när en tredje bro byggs över Bosporen. Den här staden behöver kollektivtrafik framför allt.

Anledningen till gårdagens trafikstockning var begravningen av premiärminister Erdoğans 88-åriga mamma, Tenzile Erdoğan. I detta land där politiken annars är så polariserad strömmade begravningsgäster och kondoleanser till även från inbitna politiska motståndare. Polisen spärrade av gatorna för dignitärerna bland begravningsgästerna med följd att det blev proppar i trafiken.

Premiärministern och hans mamma, som begravdes i lördags.

Men i stället för att bli lika stressad som alla de som satt fast i köerna lirkade sig min taxichaufför fram på smågator, backe upp och backe ned. Och så passade han på att lära sig några nya engelska ord.

Vad heter Yokuşu (backe) på engelska? undrade han när han gasade upp för en av Istanbuls kullar, bort från de timslånga köerna.

Den killen har framtiden för sig.