X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

En intervju med PKK:s andreman Murat Karayilan på israelisk TV, Channel 2, har självklart blivit förstasidesstoff i Turkiet – och den lär inte hjälpa till att läka såren mellan gamla allierade, Israel och Turkiet.

– Vi kräver att Israel slutar hjälpa dem som försöker krossa vår frihetskamp, säger Karayilan till Channel 2 från hemlig plats i norra Irak, där PKK har sina baser.

– Våra fiender är också Israels fiender, säger mannen som representerar den kurdiska organisation som är en politisk realitet i Turkiet, men som samtidigt är förbjuden och terroriststämplad inte bara i den turkiska republiken utan också i EU och USA.

Karayilans uttalanden kommer att spä på den turkiska allmänhetens misstro mot Israel, heter det i turkiska tidningar.

– Länken mellan Israel och PKK kommer upp till ytan på ett odiskutabelt tydligt sätt, säger Sedat Laçiner, som leder Centret för studier av Mellanöstern och Afrika vid International Strategic Research Organization (USAK) i Ankara. Han gör sitt uttalande för tidningen Today’s Zaman.

Men en israelisk regeringskälla tillbakavisar uppgiften om denna länk i samma tidning:

– Professor Laçiners påståenden är falska och grundlösa. Vi ser PKK som en terroristorganisation och stödjer Turkiets kamp mot terror, säger källan.

Men Karayilan sträcker ut en tydlig hand till Israel. Han uttrycker sin förvåning över att Israel söker försoning med premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

– Mer än någon turkisk regeringschef har denne premiärminister sökt stärka banden med Hizbollah och Syrien. Han omfamnar Ahmadinejad och prisar Hamas. Är ni säkra på att han är er vän?

I Turkiet är det samtidigt många som tror att det inte är en slump att PKK på försommaren gjorde en attack mot en turkisk flottbas i Iskenderun, där sju flottister dödades, samtidigt som den israeliska flottan gjorde sin räd mot Gazakonvojen på internationellt vatten, där åtta turkiska medborgare och en ung amerikan av turkiskt ursprung sköts ihjäl.

Frågan som många håller ögonen på – både i Israel, Turkiet och omvärlden – är hur det ska gå med det djupa militära samarbetet.

Israel har till Ankara bland annat sålt drönare, förarlösa plan, som den turkiska militären använt i sin jakt på PKK.

Men den blodiga räden mot Frihetsflottan, Ship to Gaza, har lett till djup misstro mellan Ankara och Jerusalem.

Enligt pressuppgifter kommer inte Turkiets president Abdullah Gül och hans israeliske motsvarighet Shimon Peres att mötas som planerat. Peres hävdar att Gül har ställt oacceptabla villkor – underförstått att Israel ska be om ursäkt för räden mot passagerarfartygt Mavi Marmara i Gazakonvojen – medan Gül säger att något sådant möte inte varit planerat.

Däremot planeras för en ny konvoj som ska sätta kurs mot Gaza, med Istanbul som en anhalt på vägen. Den 18 september avseglade en frivillig Gazakonvoj från Storbritannien som ska komma till Istanbul den 27 september, enligt Anatolia News Agency.

I Israel anser sig säkerhetsanalytiker säkra på att den förra Gazakonvojen inte bara drevs av frivilligorganisationen IHH i Turkiet utan även hade stöd från högsta ort i Ankara.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

Högre säkerhetsprofil än på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv är det svårt att tänka sig. Det vet alla som har passerat kontrollerna där. Och alla vet varför.

Men en liten detalj upphör inte att förvåna mig:

Medan kontrollanterna på varje flygplats i EU stoppar den som har flaskvatten eller andra vätskor över en viss volym i sitt handbagage, höjer inte kontrollanterna vid väskröntgen på ögonbrynen på Ben Gurion.

Där har jag kunnat ta med öppnade eller oöppnade vattenflaskor med mig in i planet utan problem – och i detta fall vätskor som är inhandlade långt före tax free och flygplatskontrollerna.

Om det går bra att ta med flaskvatten i handbagaget på Israels största flygplats varför kan man då inte få ha med sig vatten på svenskt inrikesflyg eller EU?

Bitte Hammargren

ISTANBUL

Sammanräkningen av rösterna i den turkiska folkomröstningen blev allt annat än en rysare. På några timmar var det klart och siffrorna för jasidan – 58 procent mot 42 för nej – slog alla prognosmakares förväntningar.

Det prokurdiska partiet BDP:s bojkottmaning ledde till en förkrossande övervikt för jasidan i de kurdiska områdena. I Diyarbakir fick jasidan hela 94 procent mot 6 proc för nej. I Hakkari inte långt därifrån blev det 93 mot 7.

I Istanbul blev det också en klar övervikt för ja: 55-45.
Men Izmir på västkusten är ett sista starkt fäste för programmatiskt sekulära CHP: 38 proc ja, 64 proc nej.
Enligt de siffror som nu presenteras på turkisk television verkar valet, precis som väntat, ha avgjorts i Anatoliens inland, och då inte minst i de kurddominerade områdena.

Nu återstår att se om AKP-regeringen med premiärminister Erdogan i spetsen kan hantera denna seger på ett sätt som inte splittrar nationen ännu mer och spär på oron hos dem som tror att han ska driva nationen mot en islamisering.

Men jag har träffat många inbitna sekularister som bestämde sig för att rösta ja, eftersom de tycker att fördelarna i författningsförändringarna överväger – även om de är kritiska till att presidentens utnämningsmakt för författningsdomstolens domare blir större än parlamentets.
Med detta resultat fortsätter dock generalernas återgång mot barackerna, bort från den politiska maktens centrum.
Och i AKP-högkvarteret jublar man ikväll. Det här betyder också att ännu ett formellt hinder mot EU-medlemskap undanröjs.

Men blir det också jubel senare ikväll när Turkiet spelar sin VM-finalmatch i basket mot USA här i Istanbul? Jag skulle tro att även Erdogan och hans segersida kommer att se på den matchen.

SvD

ISTANBUL

Det blir till att zappa mellan tv-kanalerna i kväll för den som tittar på turkisk television. Samtidigt som rösterna nu räknas från dagens folkomröstning om 26 ändringsförslag av grundlagen förbereder sig Turkiets basketlag för kvällens rysare: VM-final mot USA.

Den första frågan splittrar nationen. I den andra står landet enat. Jublet visste knappt några gränser efter semifinalen mot Serbien i går kväll. Och hur ska det gå om några timmar i Sinan Erdem-stadion i Istanbul, när hemmalagets ”tolv jättar” möter USA?

Matchresultatet i folkomröstningen verkar dock snart vara klart. Enligt de preliminära resultaten har regeringssidan med premiärminister Recep Tayyip Erdogan redan skäl att jubla. När 94 procent av rösterna var räknade ska ja-sidan ha fått hela 58 procent, heter det enligt CNN Türk.

Det är långt över prognoserna i de senaste opinionsmätningarna.