X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

När egyptiska myndigheter genomför satsningar möts de genast av misstro – eftersom egyptierna inte litar på det auktoritära systemet i sitt eget land.
Men ansträngningarna att vässa lagen om barnens rättigheter, som familje- och befolkningsminister Mouchira Khattab har slagits för, är ett steg i rätt riktning. Det erkänner även regimkritiker som är för social utveckling.
Mer om det i dagens artikel: Egypten satsar på att utbilda flickor.


Familje- och befolkningsminister Mouchira Khattab.
Foto: Bitte Hammargren


Befolkningsministern tror att droppen ska urholka stenen, att det ska vara möjligt att bekämpa den mångtusenåriga afrikanska sedvänjan med kvinnlig könsstympning. Detta är nu kriminaliserat enligt Egyptens vässade lag om barns rättigheter.

Så här förklarade Mouchira Khattab för mig:

– Vi tar hjälp av det civila samhället och av de religiösa institutionerna, både den koptiska kyrkan och det islamiska al-Azhar. I det här landet måste man låta de religiösa auktoriteterna uttala sig om man vill genomdriva förändringar. Jag är mycket tacksam över att den framlidne schejken av al-Azhar gav migt ett skriftligt godkännande av lagändringen (kriminaliseringen av kvinnlig könsstympning), liksom att den nuvarande muftin Ali Goma som har utfärdat en mycket klar fatwa (religiöst påbud) om att det är absolut förbjudet enligt islam att låta omskära flickor. Kyrkan har också hjälpt oss.

Kvinnlig könsstympning är en fråga om tradition och klass i Egypten. Däremot inte om religion. Det förekommer likaväl bland kristna kopter, inte minst i Övre Egypten, som bland muslimska kvinnor.


För några år sedan visade en studie att 97 procent av Egyptens kvinnor – såväl kristna som muslimer – skulle ha genomgått könsstympning. Många Kairokvinnor i övre medelklassen tror dock att siffran är överdriven och hävdar också att antalet sjunker stadigt. Men i enkla byar säger man att så gott som alla vuxna kvinnor och äldre tonårsflickor är omskurna. Nu gäller det att rädda de yngre flickorna. Foto: Bitte Hammargren

Kvinnor i medelklassen (både kristna och muslimer) som jag träffar i Kairo säger att det inte förekommer i deras släkter och vänkretsar.

Men bland fattigbönder i Övre Egypten har jag förr om åren träffat kvinnliga kristna lantarbetare som alla var könsstympade – fast den lokale biskopen började då agera mot sedvänjan. Men de lantarbetarkvinnor jag träffade för 19 år sedan hade inte någon makt över sina egna kroppar. Samma dag som de fött barn var de ute på fälten och arbetade igen.
Kanske har det blivit lite drägligare för deras döttrar idag? Det hoppades i vart fall lantarbeterskorna jag träffade i Övre Egypten för snart två decennier sedan att det skulle bli.

Minister Mouchira Khattab säger att när hon arbetade med att reformera lagen om barnens rättigheter var inte motståndet att kriminalisera kvinnlig könsstympning så stort som hon hade väntat sig.
– Vi tog fram information som visar att det inte finns något stöd för kvinnlig könsstympning i vare sig kristendomen eller islam. Men däremot förekommer det bland religionsutövare av alla slag i Centralafrika. Men vi bevisade att profeten Mohammed inte lät omskära sina döttrar och att denna sedvänja inte förekommit i Saudiarabien fram till idag, förutom bland migrantarbetare.

Nu vill familje- och befolkningsministern bekämpa tonårsäktenskap, barnarbete och avhoppen från skolan i förtid. Att giftasåldern för flickor har höjts till 18 år (samma som för pojkar) kan ta tid att omsätta i verket på den egyptiska landsbygden och i städernas fattigkvarter.
Men det finns rättsfall som reformvännerna kan luta sig mot.

Mouchira Khattab berättar om ett fall där föräldrar till en flicka i 14-årsåldern ställdes inför domstol tillsammans med den 77-årige man de gift bort henne med. Flickan hotade att begå självmord om hon inte fick skilsmässa.
– Föräldrarna dömdes till ett års villkorligt fängelse och den 77-årige mannen fick tio års villkorligt fängelse. Domaren som förrättat giftermålet fick också ett straff.
– Jag är så angelägen om att den nya barnlagen ska tillämpas. Förut gick det inte att tala högt om alla dessa frågor. Så klart att vi möter motstånd från krafter som vill trycka ned kvinnor. Men nu har vi en allmän åklagare som vill att barnlagen ska tillämpas. Och nu har jag medierna på min sida, säger befolknings- och familjeministern i Kairo.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

Då och då ser man uttrycket ”moderat” (i betydelsen måttfull) användas om Egypten.

Men den benämningen gäller möjligen bara Egyptens hållning till USA, EU och Israel.

De egyptiska medborgare – och i ännu högre grad flyktingar från andra arabiska eller afrikanska länder – som drabbas av korruptionen, polisvåldet eller rättslösheten i den egyptiska statsapparaten kan inte kalla staten måttfull.

I dagens SvD berättar jag från Kairo om en dödsmisshandel av en ung Alexandriabo, Khaled Said, som upprört en hel nation.

I går inleddes rättegången mot två polismän, men förhandlingarna bordlades till den 25 september.

Polismännen har inte blivit åtalade för mord utan för misshandel och olagligt gripande. Men föräldrarna till Khaled Said, vars skalle krossades mot en trappa av de båda polismännen i vittnens närvaro, försöker nu få åtalet ändrat till mord.

De båda åtalade polismännen, Mahmoud Salah, t h, och Awad Ismail, t v, stod bakom galler när rättegången inleddes i Alexandria i dag. Men domaren bordlade förhandlingarna till slutet av september. Foto: AP/Nasser Nasser

Fallet har också lyckats samla en bred skara i Egyptens annars splittrade opposition – och människor som normalt sett inte bryr sig om politik alls.

Inrikesministeriets förklaring att Khaled Said ska ha kvävts till döds när han försökt svälja knark underkänns av röster i Egyptens civila samhälle, som kräver en ny och oberoende obduktion.

På det enda rehabiliteringscentrum som finns för tortyrskadade i Egypten påpekar man att det blödde från Khaled Saids öron och näsa, vilket brukar vara tecken på en skallskada.

Bitte Hammargren

I dag är det inte bara muslimernas vilodag (fredag) i Egypten utan även Revolutionsdagen, årsdagen av de händelser som ledde till att kung Farouq (Faruk) störtades 1952. Somliga kallar det de fria officerarnas revolution, andra statskupp.

Men det unga Egypten som är snabbt på att använda internet har proklamerat detta till den tysta revolutionsdagen.

Tanken är att i en tyst protest markera avståndstagande mot undantagslagar och polisvåld.

En grupp på Facebook med 200 000 medlemmar manar till tysta protester där människor uppmanas att klä sig i svart och ställa sig sida vid sida på stora avenyer vid Nilen respektive Medelhavet i Kairo och Alexandria, med Koranen eller Bibeln i händerna.

Oppositionstidningen al-Masri al-Youm (Dagens Egypten) har mer att berätta under rubriken Reclaiming Silence in Egypt.

I SvD:s papperstidning häromdagen berättade jag själv från Kairo om varför det oftast är fler poliser än demonstranter på gatorna. Läs mer i artikeln Egypten ratar Gazaansvar.

Bitte Hammargren

Den franska nationalförsamlingens förbud mot att bära heltäckande slöja väcker starka reaktioner världen över, för eller emot. Till kritikerna hör Amnesty International, som tycker att förbudspolitiken kan förminska muslimska kvinnors rättigheter.

Nu hör till saken att heltäckande slöja är djupt omtvistat också i muslimska länder och bland muslimska organisationer världen över. Den störst fransk-muslimska organisationen säger att heltäckande slöja inte har något stöd i islam, och inte heller är passande i Frankrike, men samtidigt uttrycker man sin oro för att förbudet ska stigmatisera muslimer generellt.

Det är inte heller så länge sedan Egyptens främste islamiske rättslärde, schejk Mohammed Tantawi vid Al Azhar-universitetet i Kairo, slog fast att heltäckande slöja som burka eller niqab inte har något stöd i islamisk tro och därför borde förbjudas.

Andra är kritiska mot det franska förbudet för att de tycker att president Sarkozy fiskar i grumliga vatten, eller försöker dölja det ekonomiska stålbad som väntar fransmännen. Läs mer om det i Le Monde Diplomatique under rubriken Burqa-bla-bla.

Det finns troligen fler fransmän som känner till antalet minareter i Schweiz (fyra inalles) och antalet burkor i Frankrike (367 enligt tidningen) än att finansdepartementet har dribblat bort 20 miljarder euro, skriver Le Monde Diplomatique.

Men Amnesty International tar kraftfullt avstånd. Så här skriver människorättsorganisationen i ett pressmeddelande:

”Amnesty fördömer det förbud mot heltäckande slöjor på offentlig plats som den franska nationalförsamlingen med överväldigande majoritet röstat igenom. 336 parlamentsledamöter röstade på tisdagen för lagen, bara en röstade mot.

Ett fullständigt förbud mot att täcka ansiktet kränker yttrande- och religionsfriheten för de kvinnor som bär burka eller niqab som ett uttryck för sin identitet eller tro, säger John Dalhuisen, Amnestys expert på diskriminering i Europa. Dessa friheter får inte begränsas bara för att vissa – till och med en majoritet – finner en typ av klädsel förkastlig eller stötande.

Lagen, som fortfarande väntar på senatens godkännande, gör det förbjudet att bära alla former av klädsel som syftar till att dölja ansiktet på offentlig plats. Den som bryter mot lagen kan straffas med böter på upp till 150 euro och/eller tvingas att genomgå ett rehabiliteringsprogram. Den som använder våld eller hot för att tvinga andra att täcka ansiktet kan straffas med upp till ett års fängelse och böter på upp till 30 000 euro.

De som förespråkar förbudet i Frankrike hävdar att heltäckande slöjor strider mot franska republikanska värderingar, är oförenligt med jämställdheten och hotar den allmänna säkerheten. Enligt internationell rätt är stater skyldiga att skydda kvinnor från hot och tvång att bära heltäckande slöja.

Omfattande förbud är dock inte det rätta sättet att gå till väga, säger John Dalhuisen.

– Risken är att de kvinnor som i dag bär heltäckande slöjor blir begränsade till sina hem och att deras möjligheter att arbeta eller studera och deras tillgång till offentliga tjänster minskar. Regeringar borde istället se till att stärka ansträngningarna för att bekämpa den diskriminering som muslimska kvinnor möter, både i sin egen samhällsgrupp och i det vidare samhället.

– Verkliga säkerhetsrisker kan hanteras genom att man begränsar bärandet av ansiktstäckande klädsel i väldefinierade högriskmiljöer. Man kan också kräva att en person visar sitt ansikte när det är objektivt nödvändigt, till exempel vid identitetskontroller. Fransk lag möjliggör redan sådana begränsade restriktioner, säger John Dalhuisen.

Förra veckan skrev franska Amnesty till alla ledamöter i Frankrikes parlament med uppmaningen att rösta ner lagförslaget.”

Bitte Hammargren

Tidningen Haaretz har i dag en stor intervju med författaren Henning Mankell – som inte bara handlar om hans deltagande i Ship to Gaza, men om det också.

Intervjun kretsar kring Mankells författarskap, hans engagemang för södra Afrika och numera Mellanöstern.


Henning Mankell före avresa med Ship to Gaza. Foto: Karin Grip

Intervjun är veterligen den första som görs av en större israelisk medieorganisation med en deltagare i The Freedom Flotilla, det mångnationella projektet att bryta blockaden till Gaza.

Haaretz rubrik lyder Beyond the Flotilla Trauma, men Mankell förklarar på telefon med tidningen – till Israel får han inte längre resa – att efter 30 år i Afrika upplevde han inte räden till havs som traumatisk, trots att nio aktivster dödades på systerskeppet Mavi Marmara och ännu fler skadades.

Foto: Karin Grip

Mankell trodde inte att konvojen skulle nå Gazas hamn, men han hade inte heller kunnat föreställa sig att israelisk militär skulle använda den grad av våld som sattes in mot konvojen.

”I still believe the Israelis or whoever gave the signal to use this kind of violence must have done something very, very stupid. What I thought they would do is they would let us come very close to the territorial waters and then do something with the propeller. And instead they chose to break all international laws – the Geneva Convention, whatever – and that was a decision made by someone. I found this so extremely stupid.”

På det systerskepp till Mavi Marmara som han var ombord på, grekiska Sophia, gjorde inga aktivister motstånd, säger han.

Henning Mankell beskriver mötet med de maskerade soldaterna, några av dem unga kvinnor.

”It’s very interesting, because they had their faces covered and there were a couple of girls there too. I think that in their eyes I could see only fear in a way and I was thinking how many of these young people will go to Brazil after this and be drug addicts. I could feel at least in the girls’ eyes that they were so ashamed.

Han är översatt till hebreriska och är ett känt författarnamn även i Israel. Han beklagar att han inte får resa tillbaka till Jerusalem.


” I was deported and they will not let me in. I find it very sad because of my Jewish friends and my Arab friends.”


Här är min intervju med Henning Mankell innan Ship to Gaza avreste. Där var hans föresats att ingen aktivister skulle bjuda motstånd i händelse av en konfrontation.

Så blev det inte på Mavi Marmara. Men samtliga nio döda var aktivister.

Enligt obduktionsprotokollen sköts nio ombordvarande ihjäl på kort avstånd med sammanlagt 30 kulor. De flesta träffades i huvudet, säger turkiska regeringsföreträdare som kräver ett juridiskt efterspel och en ursäkt från Israel.


Bitte Hammargren

En tvåbarnsmamma i Iran, Sakineh Mohammadie Ashtiani, riskerar avrättning genom stening. Straffet går enligt Amnesty International till så att hon först ska bli nedgrävd till brösthöjd innan stenarna kastas mot henne. Stenarna ska samtidigt vara så små att de inte dödar omedelbart men tillräckligt stora för att framkalla smärta.

För fem år sedan utsattes den fängslade tvåbarnsmamman för 99 piskrapp inför ögonen på sina då minderåriga barn – varvid hon ”bekände” det hon anklagades för: ”äktenskapsbrott”, eller otrohet inom äktenskapet.

Hennes nu 22-årige son har berättat för CNN om de hjärtskärande besöken han gör hos sin mamma i fängelset i Tabriz varje vecka. Sonen bedryrar att hans mamma är oskyldig.

Samtidigt protesterar Amnesty International mot att Mohammad Reza Haddadi riskerar att hängas i dag för ett brott han anklagas för att ha begått när han var 15 år.

Föräldrarna informerades om att de skulle ta ett sista farväl av sin son på söndagen. I dag på morgonen skulle han avrättas i ett fängelse i staden Shiraz.

”Iran måste omedelbart upphöra med dödsstraff för minderåriga och att verkställa avrättningar av dem som redan dömts”, skriver Amnesty.

Parallellt med att dödsstraffet används allt oftare i Iran – ibland i strid med iransk lag – har domarna i det Hamasstyrda Gaza börjat utdöma dödsstraff.

Befolkningen i Gaza har i växande grad fått uppleva en ärkekonservativ islamisering.

I tisdags dömdes den 23-årige Atiya Abdul Khaleq Farajallah från flyktinglägret Nuseirat till döden genom hängning för mordet på en 11-åring med samma efternamn.

Hans mamma säger att 23-åringen lider av en mental störning.

Den palestinska människorättsorganisationen Palestinian Center for Human Rights protesterar mot dödsdomen och kräver att ett moratorium – ett stopp – införs mot dödsdomar.

Dödsstraff är tillåtet enligt palestinsk lag men måste undertecknas av president Mahmoud Abbas för att vinna laga kraft. Han har som president inte undertecknat några dödsdomar.

Bitte Hammargren

Hebron i hjärtat av Västbanken är en het stad. Där ligger heliga platser för både judar och muslimer. Och där lever knappt 200 000 palestinier tätt intill Israels hårdast ideologiskt drivna bosättare. Bosättarna är inte mer än 500 i Hebrons gamla stad, men de skyddas av israeliska soldater.

Stämningen i Hebrons gamla stad är ständigt laddad.

– Jag hatar att vara här. Men jag får inte tala med pressen, sade en ung israelisk värnpliktig på post utanför bosättningen Beit Hadassa en kylig morgon när jag var där för att se hur ekumeniska följeslagare skulle lotsa barn till skolan.

De palestinska skolbarnen är rädda för stenkastning och trakasserier från Beit Hadassa som ligger på deras skolväg. Men de värnpliktiga soldaterna har till uppdrag att skydda bosättarna, inte skolbarnen.

Hebron betyder avspärrade gator, risk för våld och skottlossning – och över gatorna i Gamla stan hänger palestinier ut nät för att skydda sig mot de sopor och bajsblöjor som bosättare kastar ned mot dem. I denna stad tog Hamas hem samtliga mandat i personvalet när palestinierna gick till val 2006.

Avståndet till stränderna, diskoteken och barerna i Tel Aviv känns mycket långt.

Men det var kanske dit som sex unga värnpliktiga israeler längtade när de under några videofilmade sekunder dansade till en diskolåt på Hebrons ödsliga gator – en scenförändring värdig en Monty Pythonfilm. Klippet till låten Tik Tok av Kesha har blivit en hit på YouTube.

De sex riskerar disciplinstraff av armén, skriver tidningen Yediot Aharonot. Men deras danssnutt fortsätter att spridas över världen. Humor är en effektiv protest.

Mycket talar för att dansarna i Hebron är inspirerade av amerikanska soldater i Afghanistan som dansade till en Lady Gaga-låt. USA-soldater riskerar nu åtal för dansen på basen i Afghanistan.

Här kommer dansarna på en USA-bas i Afghanistan:

Bitte Hammargren

En akademiker och advokat i Gaza, 29-åriga Fatma Sharif, som vill resa till Bir Zeit-universitetet på Västbanken för att fullfölja sin mastersutbildning i demokratifrågor och mänskliga rättigheter, ska inte få tillstånd att resa ut från den inringade enklaven.

Det beskedet gav det israeliska försvarsministeriet i dag under pågående förhandlingar i Israels högsta domstol rörande hindren för fri rörlighet för Gazas invånare.

Inte ens under Israels nya Gazapolitik – med de lättnader för import som införts efter det att Ship to Gaza satt isoleringspolitiken på den internationella agendan – ser det ut att bli lättare för palestinier att resa in och ut från Gaza. Undatag ska göras för särskilt ömmande humanitära fall, men dit räknas inte Fatma Sharif, konstaterar den isareliska frivilligorganisationen Gisha under denna vägledande domstolsförhandling.

Fatma Sharif arbetar vid Al-Mezan Center for Human Rights i Gaza, en organisation som också får svenska biståndsmedel.

I ett skriftligt uttalande skriver försvarsdepartementet att regeringsbeslutet från den 20 juni om ändringar i Gazapolitiken gäller varuinförseln, men inte persontrafiken.

Gisha, juridisk rådgivningsbyrå för rörelsefrihet, har drivit frågan till Högsta domstolen. Men ännu är inte sista ordet sagt. Domarna har inte sagt sitt.

Gisha har en uppdaterad lista över de lättnader som införts, och de restriktioner som fortfarande gäller, i isoleringspolitiken.

Bitte Hammargren

Inför premiärminister Benjamin Netanyahus besök i Washington idag har den israeliska staten gjort nya lättnader i blockaden av Gaza. Nu ska internationella organisationer få importera viss typ av byggvaror, förutsatt att de går till projekt som godkänts av den palestinska myndigheten, PA, vilken kontrolleras av president Mahmoud Abbas i Ramallah.

”Det internationella samfundet”, som ska omfattas av dessa lättnader, brukar i Gaza inte bli så mycket mer än Unrwa, FN-organet som ger humanitär hjälp till palestinska flyktingar, eller FN:s utvecklingsorgan UNDP. Men eftersom merparten av de 1,5 invånarna är registrerade som flyktingar kan lättnaderna komma många till del. Allt beror på tillämpningen. Hur det går med den vet vi ännu inte.

Bland de plötsligt vitlistade varorna, som ska komma internationella organisationer till del, märks nu cement, stålprodukter och virke tjockare än 2 centimeter, trots att israelisk militär tidigare sagt att detta kan användas för att bygga tunnlar.

Vita huset välkomnar lättnaderna ”som en betydelsefull förbättring” i Gazabornas vardagsliv.

När det nu uppstår nya sprickor från dag till till dag i blockaden efter flera års isoleringspolitik, uppstår många frågor:

* Vilka har egentligen tjänat på tre års stenhård blockad annat än de som kontrollerat smuggeltunnlarna samt Hamasstyret som tagit ut tullar från tunnlarna?

* Hur kommer det att gå med tillämpningen av de nya riktlinjerna? Blir det synliga förändringar i vardagslivet?

* Kan president Barack Obama också pressa fram öppningar för resande till och från Gaza, för export av grödor och industriprodukter från Gaza och för import av råvaror till industrierna? Eller en transportled mellan Gaza och Västbanken?

* Kommer människor att kunna bygga upp sina krigsskadade hus?

* Hade de här lättnaderna varit möjliga om inte Ship to Gaza – eller Frihetsflottan, som den kallas internationellt – genom sin fartygskonvoj lyckats sätta blockaden på den internationella agendan?

* Kan isoleringspolitiken hävas så pass att EU är villigt att sätta in övervakare vid gränsterminalerna som kan kontrollera att det inte är vapen och sprängämnen i lasterna? EU-länderna kommer att akta sig för att skicka övervakare ifall det skulle se ut som om dessa är delaktiga i en fortsatt blockad, om än med vissa lättnader.

Bland de fortsatt svartlistade varorna – de som anses kunna användas i vapensyfte också – märks bergborrar, dykarutrustning, fyrverkerier och viss konstgödsel.

Libanesiska Daily Star och AFP har mer att berätta.

Nu återstår att se ifall Unrwa får in den materiel som behövs för att bygga upp nya skolor efter de som förstördes i kriget 2008-2009. Det hittillsvarande förbudet att importera byggmateriel har lett till att 39 000 flyktingbarn i Gaza inte kan gå i skolan i år, meddelade Unrwas talesman Chris Gunness häromdagen.

Bitte Hammargren

Nu finns åter det choklad och porslin på butikshyllorna i Gaza, sedan Israel lättat på blockaden. Men den som behöver cement för att reparera sitt krigsskadade hus får ännu vänta, eller betala de högre priserna för smuggelvaror från Sinaiöknen. Frågan är om president Obama låter sig nöja med den situationen när premiärminister Benjamin Netanyahu besöker honom i Vita huset på tisdag.


En israelisk arbetare lastar om varor på den israeliska sidan av gränsterminalen Kerem Shalom för vidare transport till Gaza. Israel tillåter efter tre års hård blockad åter att konsumtionsvaror förs in i Gaza, men råvaror får inte passera.

Foto: AP/Tsafrir Abayov

Israel bestämmer fortfarande exakt vilka varor som får föras in eller ut. Det betyder fler varor, men inte ett fritt flöde.

Den israeliska frivilligorganisationen Gisha, som noga följer isoleringspolitiken, berättar att följande begränsningar ännu gäller mot Gaza:

* Import av råvaror är fortfarande förbjudet (vilket betyder att de lokala industrierna inte kan komma i gång och att tusentals krigsskadade fastigheter får vänta på byggmateriel)

* Inget talar för att exporten från Gaza ska återupptas (vilket drabbar det lokala näringslivet och odlarna och därmed chansen att bryta Gazabornas biståndsberoende)

* Det är fortsatt mycket begränsat resande – de som får passera nålsögat är ”humanitära fall” och tjänstemän vid internationella organisationer.

* De stränga inskränkningarna för resor mellan Gaza och Västbanken ser ut att bestå för palestinier även fortsättningsvis.

Den som vill fördjupa sig i statistiken hittar uppgifter här om antalet lastbilar som körs in nu och hur det står i proportion till behoven.

De lättnader i blockaden som Israel hittills har tillåtit hjälper inte palestinier som vill ha fri tillgång till råvaror som cement, skriver Reuters utsände i Gaza – som här i en artikel i den libanesiska tidningen Daily Star. Konsumtionsvaror är visst bra för dem som har råd, men de fattiga har andra prioriteringar.

Israel gör också kopplingar till fängslandet av Gilad Shalit, nu på fjärde året.


En affisch av Gilad Shalit utanför premiärminister Netanyahus residens. Shalit hålls fängslad på hemlig plats i Gaza.

Foto: AP

Men för att få den 23-årige Shalit fri kommer det att krävas en fångutväxling.

” Shalit får inte släppas om inte alla våra fångar släpps” står det med hebreisk skrift på plakaten när kvinnor i Gaza demonstrerar utanför ett av Hamas högkvarter. Valet av alfabet visar att detta budskap framför allt är avsett för en israelisk publik.

Foto: AP Photo/Khalil Hamra

Premiärminister Benjamin Netanyahu för fram säkerhetsargument mot en fångutväxling. Men den vänsterliberala tidningen Haaretz håller i en ledare inte med och citerar Avi Mizrahi, befälhavare på Västbanken.

– Jag är inte rädd för att dessa terrorister ska komma tillbaka (till Västbanken), säger han på frågan om den israeliska militären klarar att palestinier som har blod på sina händer kommer tillbaka till sina hemorter.

Haaretz kolumnist Gideon Levy skriver om de tusentals palestinska fångarna i israeliska fängelser:

”De har också familjer vars livs har slagits sönder. De flesta är inte mördare, en del är politiska fångar i varje bemärkelse; andra är ”förhandlingskort” eller personer som kastat sten eller Molotovcocktails eller burit kniv. De har suttit i fängelse i åratal. Nästan alla har dömts av en militärdomstol; skillnaden mellan det senare och en domstol är som mellan en militärorkester och musik”.

Tillbaka till blockaden av Gaza:

Vapen och sprängämnen får enligt en FN-resolution inte föras in till det Hamasstyrda Gaza. Men den springande punkten är vad Benjamin Netaynahus regering klassar som varor med ”dubbla användningsområden”. Israel har en annan tolkning än EU.

EU:s utrikeschef Catherine Ashton, som har besökt Gaza denna vår, vill se en politik som gör att ”människor kan bygga upp sina hem, bygga skolor, förbättra infrastrukturen, tillåta näringslivet att komma i gång igen så att Gazaborna kan leva normala liv”.

Och jordbruket behöver konstgödsel, konstaterade utrikesminister Carl Bildt under en pressträff på fredagen.

Det är ganska betecknande för nivån i de internationella diskussionerna. De har svårt att lyfta sig från gödselnivån. Även om det är nog så viktigt, är det ju långt från det som fredssamtal skulle handla om: gränser, flyktingar och Jerusalemfrågan.

Så frågan för dagen är om president Obama tycker att bygg- och råvaror ska stå på svarta listan även fortsättningsvis. Eller om han vill något mer.

·