X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

I veckan har minst fem politiska fångar i Syrien släppts, sedan den avtjänat sin tid i fängelse. Det gäller flera av namnen bakom Damaskusdeklarationen, en bred koalition som ställt krav på demokratiska och fredliga reformer.
De fem släpptes för att de har avtjänat sin tid. Och fler frigivningar är att vänta.

Men en av de fem som suttit av sin tid, journalisten Ali al-Abdallah, fördes omedelbart till den politiska säkerhetstjänsten, en av Syriens många
säkerhetstjänster, efter att han avtjänat 30 månaders fängelsestraff.

Ali al-Abdallah är nu anklagad igen; denna gång för artiklar han skrivit inifrån fängelset om valen i Iran och Libanon.

Han riskerar ett nytt åtal för att ha kommit ut med ”falska eller överdrivna nyheter som skulle kunna skada nationens moral” (paragraf 286 i den syriska strafflagen) samt för att ha ”förstört Syriens relationer med ett annat land” (paragraf 278 i strafflagen).

Enligt Human Rights Watch ska Ali al-Abdallah i sin journalistik inifrån ett syriskt fängelse ha kritiserat det iranska systemet med ett väktarråd, vilket ger religiösa ledare vetomakt över politiker.
– I dagens Syrien är det inte bara förbjudet att kritisera själva landet utan även Syriens allierade, säger Joe Stark, biträdande chef för Human Rights Watch Mellanösternavdelning.

Ali al-Abdallah dömdes tillsammans med andra profiler inom Syriens civila samhälle för att ha deltagit i ett möte 2007 för det Nationella rådet för Damaskusdeklarationen.

Ali al-Aballags enda ”förseelse” är att han har gett sin mening till känna – oavsett om han sitter i fängelse eller inte, säger Joe Stork för HRW.
En av journalistens söner sitter också i syriskt fängelse av politiska skäl.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

Turkiet var länge Israels näst bästa vän, näst efter USA. Det är historia nu efter den dödsbringande attacken på internationellt vatten mot ”Frihetsflottan” till Gaza. Om inte Israel ber om ursäkt och betalar kompensation överväger Turkiet att frysa militära kontrakt med Israel värda flera miljarder dollar, säger Turkiets ambassadör i Sverige Zergün Korutürk till SvD.se.

Turkiets ambassadör i Sverige, Zergün Korutürk. Foto: Fredrik Persson, Scanpix

Enligt obduktionsprotokollen sköts nio ombordvarande ihjäl på kort avstånd med sammanlagt 30 kulor. De flesta träffades i huvudet, säger Zergün Korutürk.

– Det måste bli ett juridiskt efterspel av attacken. Det räcker inte med bara verbala fördömanden. Israel har brutit mot principen om fri och säker sjöfart på internationellt vatten och gjorde därmed ett grovt brott mot folkrätten. Frågan måste behandlas inom ramen för internationell rätt. Inget land har rätt att på internationellt vatten stoppa fartyg som bär ett annat lands flagg. När detta sker i Indiska oceanen kallar vi det för piratdåd. Dessutom vill jag understryka att dödande av civila är förbjudet enligt fjärde Genèvekonventionen, även i krigstid, säger ambassadören.

Turkiet förväntar sig fyra åtgärder av Israel, enligt Zergün Korutürk:

* Ett medgivande av att de har brutit mot folkrätten

* En formell ursäkt

* Kompensation för den moraliska och fysiska skada som åsamkats

* Att skeppen återbördas till sina hemländer

Vad tänker Turkiet göra?

– Vårt kabinett möttes i måndags, under premiärministerns ledning. De satte upp en kommitté ledd av utrikesministern och justitieministern. De hade sitt andra möte idag. Kommittén kommer att se över bland annat de militära avtal vi har med Israel. Vi har gemensamma militära projekt som är värda enorma summor, omfattande flera miljarder dollar. Vi har ett missilprojekt, ett erbjudande från Israel att låta oss köpa stridsvagnar, modernisera stridsflygplan och stridsvagnar. Därtill kommer gemensamma militärövningar som är frysta nu.

– Om inte Israel ber om ursäkt avser vi att nedgradera vår representation i Israel från ambassadörsnivå till chargé d’affaires. Vår ambassadör är redan hemkallad. Det är inte säkert att han kommer att återvända.

Så löpande kontrakt kommer att frysas? Israel skulle ju till exempel leverera förarlösa plan, drönare, till Turkiet. Blir det inte så nu?

– Kommittén ska se över vilka kontrakt som ska frysas, vilka som ska löpa. Jag kan inte specifikt säga vad kommittén kommer fram till.

Kan de skadade relationerna mellan Israel och Turkiet repareras?

–Turkiet och Israel har haft mycket goda relationer, inte bara bilateralt. Det har också haft positiv inverkan i en skakig region. Det har varit en viktig balanserade kraft i den israelisk-arabiska konflikten, stabiliteten. Turkiet medlade mellan Israel och Syrien.

Ambassadören berömmer den svenska regeringens hållning och utgår från att Sverige agerar inom ramen för EU:s gemensamma utrikespolitik. Men det finns en uppbar frustration i Ankara över att resolutionen från FN:s säkerhetsråd om att låta en opartisk och trovärdig kommission granska det blodiga dramat ombord på Mavi Marmara inte har lett till en FN-ledd granskning.

EU-parlamentet krävde en internationell och oberoende granskning igår, men det behövs tryck från regeringar för att det ska omsättas till konkreta rättsliga prövningar.

– EU måste agera. Den svenska regeringen kan inte agera på egen hand. Men jag anser att den svenska regeringen har reagerat på ett mycket snabbt och beslutsamt sätt.

– Om det bara är Turkiet som är missnöjt med situationen är något fundamentalt fel. Alla som värdesätter internationell rätt borde vara upprörda. Fortsätter på det här viset kommer vi att se fler fall där internationell rätt kränks. Om vi inte vidtar nödvändiga åtgärder mot ett land som tror sig vara ett bortskämt barn, som gör som hon vill, så kommer andra att följa efter. Så det är världssamfundets skyldighet att agera, inte bara Turkiets, hävdar ambassadören.

Om de svenska reaktionerna säger ambassadören:

– Utrikesminister Bildt var själv på plats i Istanbul när de evakuerade från Frihetsflottan anlände dit, och det fanns flera kända svenskar ombord på Frihetsflottan, så händelsen har gett mycket eko i Sverige. Ert land är en känd försvarare av mänskliga rättigheter.

– Här i Sverige har flera ambassadörer mötts. Pakistans ambassadör kallade till sig ambassadörerna från IOC och en rad andra ambassadörer från hela världen samt EU:s ordförandeland Spanien. Inte ett enda land uttryckte sin förståelse för vad Israel gjort.

Bitte Hammargren

Frankrikes, Italiens och Spaniens utrikesministrar ger i en debattartikel i New York Times förslag på vad som måste göras efter den dödliga utgången av den israeliska kommandoräden av frivilligkonvojen till Gaza.

Artikeln med rubriken Averting Another Gaza ger följande förslag:

1. Den opartiska utredning av händelsen som FN:s säkerhetsråd förordar måste hålla hög internationell standard.

2. Blockaden mot Gaza måste hävas (dock med respekt för FN-resolution 1860 som kräver vapenstopp till Gaza samt frigivning av den israeliske soldaten Gilad Shalit).

EU borde placera ut inspektörer som kan garantera att inga leveranser till Gaza innehåller eller sprängämnen, säger utrikesministrarna Bernard Kouchner, Franco Frattini och Miguel Angel Moratinos.


3. Sist men inte minst måste fredssamtalen återupptas och föras i mål. Det har även palestiniernas president Mahmoud Abbas, som väntas till Europa inom kort, förordat, skriver EU-trion.

”Omfattningen av de internationella protesterna visar att Israel inte har immunitet. Men vi önskar också att andra tragedier över världen skulle framkalla samma grad av fördömanden”, fortsätter de.

De gör slutligen en refererens till det EU-uttalande om Mellanösternkonflikten som togs i december 2009, under det svenska ordförandeskapet – ett uttalande som även slår fast att EU aldrig har erkänt Israels annektering av östra Jerusalem och att en framtida fredslösning förutsätter att Jerusalem blir huvudstad för två stater.

På måndag när EU:s utrikesministrar möts tänker Sverige se till att frågan om Gaza lyfts fram i diskussionerna, skriver svenska UD i ett nyhetsbrev.

Bitte Hammargren



I morgon är det ett år sedan det omstridda presidentvalet i Iran. I SvD:s papperstidning skriver jag mer om det i dag. Papperstidningen har också gjort en snabbenkät bland svenskiranier. Men här på bloggen får de tillfrågade större utrymme att ge sitt svar på en fråga som är viktig både för iranierna själva och för världen:

Hur ska det gå i Iran?


Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria vid Umeå universitet:

Professor Mohammad Fazlhashemi. Foto: Umeå universitet

” Det har varit och är mycket svårt att säga något exakt om den framtida utvecklingen i Iran. Detta beroende på många bidragande interna och externa faktorer. Det finns dock en del tydliga tendenser som inte går att bortse från. En sådan tendens är de ’brytningar’ eller ’klyftor’ som har uppstått i landet under den senaste tiden.

Det finns till exempel en djup generationsklyfta mellan den yngre generation, som är född efter revolutionen 1979, och den styrande gruppen. De unga distanserar sig i allt större omfattning från den generation som var med och genomförde revolutionen och har helt andra ideal.

En annan klyfta finns mellan å ena sidan de styrande och å den andra sidan de reforminriktade politiska krafter och religiösa ledare, som en gång i tiden tillhörde den inre kärnan i den islamiska republiken men som i dag tillhör den interna oppositionen. Ett illustrativ exempel var när ayatolla Khomeinis sonson, den unge rättslärde Hassan Khomeini skulle tala på årsdagen av Ayatolla Khomeinis bortgång den 4 juni. Hans tal stördes av extremister som står nära president Mahmoud Ahmadinejad, eftersom Hassan Khomein öppet har deklarerat sitt stöd för den gröna oppositionen. När fängslade reformpolitiker har släppts från fängelset har han besökt dem.

Man kan räkna upp ännu fler klyftor; exempelvis den ekonomiska och klyftan mellan etniska minoriteter och makthavarna i Teheran.

Om ledarskapet inte lyckas överbrygga dessa klyftor blir det svårt att styra landet på ett konstruktivt sätt. Enda alternativet som återstår är att de tar till militära och polisiära metoder. Irans historia vittnar dock om att dessa metoder inte är så konstruktiva och förr eller senare kommer att leda till någon form av backlash.

Tillbaka till frågan: Hur ska det gå för Iran?

De omfattande folkliga protesterna, de religiösa ledarnas protester samt det faktum att motståndet mot den sittande regeringen leds av höga politiker som en gång tillhört den inre kärnan i den islamiska republiken, har blottat den djupa spricka som har uppstått tre decennier efter den islamiska revolutionen. Till dessa grupper skall läggas sekulära kvinnoorganisationer som arbetar mot diskriminerande lagstiftning, arbetarrörelsen som kämpar mot orättvisor mot arbetare, etniska grupper samt en rad andra grupper.

32 år efter revolutionen är Iran ett djupt splittrat samhälle. Den gröna oppositionen är splittrad. En del vill fortsätta oppositionen inom ramen för den befintliga konstitutionen, medan andra antingen vill avskaffa konstitutionen helt eller genomdriva omfattande reformer vad gäller den högste andlige ledarens maktbefogenheter, vallagarna, väktarrådets ställning etc.”


Ali Esbati, frilansskribent, politiker (V) och analytiker på en norsk tankesmedja

Ali Esbati. Foto: Manifest Analyse

” Det är oerhört svårt att sia om hur det ska gå i Iran, eftersom maktförhållandena är så svårbedömda och rörliga. Men Iran är förändrat efter valet. En stående (om än löst sammanhållen) motpol till Khamenei och Ahmadinejad har etablerats och de konservativa krafterna måste försvara sina positioner mer öppet. Jag tror inte det blir en avgörande urladdning 12 juni, men det betyder inte att motståndet är brutet.

Azar Mahloujian, författare och ordförande i Svenska Pens kommitté för

fängslade författare

Azar Mahloujian. Foto: Atlas

” Ett år har gått sedan iranier ifrågasatte den iranska regimens legitimitet, något ovanligt under trettio år av regimens styre. För dittills – trots protester genomförda av studenter, arbetare och kvinnor i olika perioder och olika former – hade det funnits en officiell lögn, att regimen representerade den revolution som iranierna hade gjort mot shahens despoti och för ett demokratiskt Iran. Miljoner människor gick ut på gatorna för att avslöja lögnen, med sitt liv och säkerhet som insats. Deras mod har förändrat Iran, den rörelse som de började förra året kommer att kämpa tills Iran blir en demokrati. Men vägen dit är lång och farofylld.”

Marjaneh Bakhtiari, författare i Malmö som gjorde sitt genombrott med debutromanen Kalla det vad fan ni vill?

Marjaneh Bakhtiari. Foto: Ordfronts förlag

” Det är omöjligt att svara på. Alla överrumplades nog av vågen av protester, inklusive demonstranterna själva, förra året. Sedan blev det en del överdrivna diskussioner om en ’twitterrevolution’ osv, framför allt här i väst. Nu går Iran igenom en intressant och intensiv period på det inrikespolitiska planet. Resultaten av de spel, konfrontationer och intriger som pågår speciellt bland de konservativa, snarare än fler stora gatuprotester från oppositionen, är väl det som kommer att vara mest avgörande den närmsta tiden.”

Makan Afshinnejad (FP) och Ardalan Shekarabi (S), på samma sida i Iranfrågan, men på olika sidor i svenska riksdagsvalet. Foto: SIMON PAULIN, SvD

Makan Afshinnejad, kandidat för FP i riksdagsvalet:

” Även om vi inte kommer att se lika omfattande protester på lördag som vi gjorde i juni förra året, så är jag övertygad om att varenda liten protest inne i landet är oerhört viktig, för att den demoraliserar förtryckarapparaten. Man måste förstå att många av dem som deltar i förtrycket är vanligt folk som av ekonomiska skäl sökt sig till exempelvis basijmilisen.

Den väg regimen har valt genom sätta in den värsta formen av våld mot fredliga demonstranter kommer i slutändan att leda till att de egna alltmer vänder sig emot dem. Vi har sett dessa tendenser ett bra tag nu och det kommer att tillta. Regimen kunde ha valt dialogvägen för att lugna massorna, nu är det försent att backa bandet.

Omvärldens roll i Iranfrågan är idag viktigare än någonsin, men man måste sätta större fokus på mänskliga
rättigheter och demokrati, atomfrågan är viktig, men inte primär om man ska vinna gehör hos den iranska befolkningen.”

Ardalan Shekarabi, kandidat för S i riksdagsvalet:

”Missnöjet mot regimen har växt under det senaste året. Regimen har förlorat en mycket stor del av sitt stöd och sin legitimitet. Däremot har den, genom användning av extremt våld, kunnat stoppa gatuprotesterna. På sikt kommer dock regimen inte att kunna överleva denna legitimitetskris.”

Bitte Hammargren

Turkiets förhandlingsprocess med EU är seg. Det gör turkiska EU-vänner frustrerade. De vet att deras land ha tillkortakommanden och att det finns interna reformer att göra, som skulle underlätta EU-processen.

En öppning av det grekiskkatolska prästseminariet Halki på en av Prinsöarna utanför Istanbul är ett exempel på det.

Halki – fortfarande verksamt som grekisktortodoxt kloster men stängt som prästseminarium sedan 1970-talet. Foto: Bitte Hammargren

En öppning av turkiska hamnar – eller i vart fall en hamn i ett första skede – för fartyg från (greksidan av) Cypern skulle också underlätta.

Men det i sin tur hänger samman med att Turkiet tycker att EU inte har uppfyllt sina löften till turkcyprioterna, trots att dessa röstade för FN:s fredsplan för den delade ön.

Ett annat tillkortakommande i Turkiet är de långa fängelsestraff som drabbar minderåriga i framfört allt de sydöstra, kurddominerade delarna av landet.

Men den sega EU-processen bidrar till att de unga i Turkiet börjar tappa tron på EU-projektet.

I förra veckan – i skuggan av dramat till havs vid den israeliska kommandoräden mot en hjälpsändning till Gaza – arrangerade svenska generalkonsulatet i Istanbul tillsammans med moderaternas Jarl Hjalmarsons-stiftelse och socialdemokraternas Palmecenter ett seminarium på temat: Turkey, Sweden and the European Union – What does the future hold?


En turkisk statsvetare, Cengiz Aktar, berättade hur svårt det är att locka unga studenter till program för EU-inriktade studier. De känner instinktivt att en sådan inriktning inte skulle gynna deras karriär och framtid.

Cypernfrågan och Frankrikes president Sarkozy är de främsta hindren för Turkiets EU-process, menade Cengiz Aktar vid Bahçesehir-universitetets avdelning för EU-studier.

Den svenske EU-parlamentarikern Göran Färm (S) bidrog med sin analys av läget för Turkiets ansökningsprocess. Han pekar på att:

* Spanien, som ännu har ett par veckor kvar av sitt ordförandeskap, hade velat snabba på Turkiets medlemsförhandlingar genom att öppna fler förhandlingskapitel. Utrikesminister Moratinos framhåller att Turkiet är en del av den europeiska familjen.

Men Turkietskeptikerna i EU påverkas av andra faktorer, sade Göran Färm (själv anhängare av turkiskt medlemskap):

* De ser Turkiets muslimska majoritet som ett problem, fastän EU inte är en kristen klubb och inte har religionsfrågan som en del av sin värdegrund.

* Cypernfrågan går inte att komma bort från.

* Turkiets gränser mot Iran, Irak, Syrien och Kaukasus uppfattas som att EU med ett turkiskt medlemskap skulle bli mer indraget i dessa områden.

* Turkiet med sin snabbare befolkningsökning kommer inom överskådlig tid att vara folkrikare än Tyskland, det största medlemslandet i unionen i dag.

Alla turkiska medborgare är inte muslimer. Många är ateister. Och en liten minoritet, däribland den grekisk-ortodoxe metropoliten på Halki (bilden), är kristen. Foto: BITTE HAMMARGREN

Men som en motbild sade också Göran Färm att:

* Varje ansökarland som uppfyller medlemskritierna har rätt till medlemskap.

* Den europeiska unionen är inte komplett om inte länderna på Balkan och Turkiet blir medlemmar.

* Turkiet har gjort en rad framsteg i sin demokratiseringsprocess.

Andra kan tillägga att befolkningsutvecklingen är sådan att EU-länderna, med sin åldrande befolkning, kommer att ha brist på arbetskraft i framtiden. Turkiet skulle kunna bidra till att lösa det problemet.

Dessutom sägs 15 miljoner turkar (eller låt oss säga människor med rötter i Turkiet, inklusive kurder och assyrier/syrianer) leva inom EU i dag. De vill inte se sig som andra klassens medborgare.

Men för närvarande ser inte Göran Färm ett politiskt ledarskap inom EU som kan lyfta Turkietfrågan. EU-kommissionen är svag.

EU är Turkiets största handelspartner men trots det är det en mardröm för turkiska företagare att få visum till Schengenområdet, konstaterade Cengiz Aktar.

– Enligt tullunionen med EU ska vi närligslivet ha fri rörlighet. EU-medborgare kan resa in i Turkiet utan problem, men turkiska affärsmän måste visa upp intyg och returbiljetter när de söker visum. Om vi fick lättnader för studenter och affärsmän att söka visum skulle det ha enorm betydelse för den turkiska allmänhetens syn på EU! Näringslivet försöker ta sig förbi de politiska hindren.

Samtidigt försökte Cengiz Aktar bryta ned fördomarna mot Turkiet. Om 72 miljoner turkar fick EU-medlemskap skulle det betyda att Turkiet måste få lika många EU-parlamentariker som Tyskland.

– Men turkarna röstar inte som ett block! De röstar utifrån skilda politiska intressen som alla i EU, sade Cengiz Aktar.

Bitte Hammargren

ISTANBUL

I natt landade de sju sista svenskarna som tagits till fånga av israeliska kommandosoldater på internationellt vatten och som sedan suttit i fängelse i Ber Sheba innan de deporterades från Israel.


Jag var på plats på Istanbuls internationella flygplats i natt när utrikesminister Carl Bildt mötte dem där.

Mer om det kommer i SvD på nätet och i papperstidningen.

Utrikesminister talar med barnläkaren Henry Ascher och Mattias Gardell som båda var med på Ship to Gaza. Den anlände till Istanbul i natt med Turkish Airlines specialchartrade plan efter fångenskap i Ber Sheba.

Foto: BITTE HAMMARGREN

Här följer Mattias Gardells korta version av vad som hände när israeliska kommandosoldater överföll Mavi Marmara, det stora turkiskflaggade passagerarfartyg som hade flest ombordvarande och där minst nio personer sägs ha dödats vid attacken:

– Vi blev kidnappade på internationellt vatten. Vi i den fredliga hjälpkonvojen blev överfallna långt ute till havs. Det kan inte betecknas som annat än sjöröveri.

– Det fartyg som jag var ombord på blev främsta måltavlan för det militära angreppet eftersom de flesta medier fanns där och man ville slå ut alla medier.

– Runt vårt fartyg vad 14 militära fartyg, fyra attackhelikoptrar, en ubåt och attackdykare som överföll hjälpkonvojen. Det var grovt övervåld, sade Mattias Gardell när han passerat in i VIP-hallen på Istanbuls internationella flygplats. Han säger också att det fanns bilder ombord på hur en man blev skjuten i pannan, men att alla bild- och filmdokument som togs av de ombordvarande sannolikt har beslagtagits och förstörts av israelisk militär.


Glada miner i VIP-hallen på Istanbuls flygplats. Foto: BITTE HAMMARGREN