X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

ARBIL

Det finns 170 000 invånare i Sverige som antingen är födda i Irak eller som har minst en förälder som är född i Irak. Av dessa kommer troligen merparten från irakiska Kurdistan, den självstyrande regionen i norr. Omkring 40 000 av dessa svenskirakier väntas rösta i någon av de fyra olika vallokaler som ska öppnas i Sverige i samband med det irakiska parlamentsvalet den 7 mars.

Genom invandringen från Irak – vilken till stor del orsakades av den forna Saddamregeringens förföljelser mot kurder och arabiska oppositionella – finns det sedan länge ett miniatyr-Irak och ett miniatyr-Kurdistan i Sverige.

Men i och med dagens invigning av det svenska honorärkonsulatet i Arbil, provinshuvudstad i norra Irak, så finns det nu möjlighet att skapa ett mikro-Sverige i Kurdistan.

Det var en tråd som många av dagens invigningstalare fångade upp: bland dem Iraks utrikesminister Hoshyar Zebari, Sveriges utrikesminister Carl Bildt och Irakambassadören Niclas Trouvé, en nye honorärkonsuln Carl Henrik Assargård samt sist men inte minst Kurdistans premiärminister Barham Saleh.


– Den här invigningen ska ses som ett politiskt uttalande. Det betyder att Sverige visar förtroende för Kurdistan och för Irak. Och det svenska folket har en särskild plats i hjärtat hos det kurdiska folket, eftersom ni öppnade så många dörrar för oss. Det har gjort att Sverige har fått många goodwillambassadörer här, sade Barham Saleh.

Foto: Bitte Hammargren

Till en fest i Kurdistan hör kurdiska danser och både ambassadör Niclas Trouvé och honorärkonsuln Carl Henrik Assargård gav sig in i den kurdiska ringdansen – medan utrikesministern i stället gav en presskonferens för kurdiska journalister.

– Det här är en väldigt bra dag för Kurdistan och för Irak, sammanfattade Barham Saleh.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

Israels försök att bygga en taktisk allians med Gulfaraberna mot Iran underlättas knappast av uppgifterna om hur Mossadagenter i Dubai mördade en Hamasman, Mahmoud al-Mabhouh, på ett hotellrum den 19 januari.

Polis i Dubai visar film från en av övervakningskamerorna. Foto: Reuters

SvD:s Carina Stensson skrev om denna agenthistoria i verkliga livet för några dagar sedan. Mabhouh sades ha åkt till Dubai från Damaskus för att köpa vapen från Iran till Hamas i Gaza.

Efter det att polisen i Dubal släppt bilder från övervakningskameror på de mordmisstänkta agenter som opererat med hjälp av stulna pass och identiteter (däribland brittiska och irländska) har dagens Sunday Times kommit med fler detaljer.

Och förvecklingarna är nu många.

EU-länderna är upprörda.

De individer i Israel med dubbla medborgarskap som har fått sina pass stulna och vars identiteter nu kopplas samman med ett misstänkt politiskt mord är minst lika upprörda.

Och i Förenade arabemiraten kräver man svar från EU hur det kan komma sig att mordpatrullen kunnat operera med förfalskade pass från EU-länder som inte har några visumkrav för att kunna resa till Dubai.

Israeliska Haaretz uppger att premiärminister Benjamin Netanyahu gav sitt godkännande till operationen i januari.

Enligt Sunday Times beskrivs det också som ett ovedersägligt faktum att Mossad ska ha mördat Hizbollhas militäre ledare Imad Mughniyeh i Damaskus för några år sedan – mitt framför den syriska säkerhetstjänsten.

Den som vill följa nyhetsrapporteringen direkt från Dubai kan läsa al-Khaleej Times.

Tillägg: Fortsättning följer i morgon, måndag, i Bryssel där Israels utrikesminister Avigdor Lieberman ska träffa EU:s utrikeministrar.

Bitte Hammargren

Tillväxten på den ockuperade Västbanken var 7 procent förra året. Men det är inte tecken på en återhämtning och blomstrande ekonomi, säger palestinska ekonomer som jag talat med.

En sund ekonomi skulle bygga på öppna gränser, frihandel och produktivitet – inte på biståndsberoende i ett kringskuret ockuperat område. Palestinierna på Västbanken – men inte i Gaza, väl att märka – har i stället för öppna gränser, fri rörlighet för människor och varor mest bistånd per capita i världen.

EU är den största givaren, men EU:s bistånd är inte till för att ge konstgjord andning till ett kringskuret område utan för att investera i ett palestinskt statsbygge, en tvåstatslösning för israeler och palestinier och fred i regionen. Så frågan är om EU:s tålamod kommer att tryta, och om biståndet kommer att villkoras med resultat i den fredsprocess som länge legat i koma.

Mycket av EU-biståndet går också in i den israeliska ekonomin eftersom palestinierna på Västbanken i så hög grad handlar israeliska produkter, påpekar ekonomer i Ramallah.

Lokal ekonomi: Det palestinska samhällets bästa knefe – en efterrätt med smält ost och apelsindoft som serveras varm – får man i staden Nablus på Västbanken. Foto: Bitte Hammargren

Det palestinska samhället är knappast världsbäst på fördelningspolitik. Skillnaden mellan fattiga och rika är skriande. Men samtidigt behöver palestinierna sina kapitalister, om de investerar sina rikedomar i sådant som kan ge jobb, produktion och hopp för framtiden.

En palestinsk multimiljonär framträder i ett BBC-reportage, Munib al-Masri. Bilderna inifrån hans privata palats i Nablus är närmast surrealistiska, för den som har sett stora delar av Nablus ligga i ruiner efter den israeliska militärens många intrång i staden.

Munib al-Masri är en palestinsk oligark. Enligt BBC svarar hans förmögenhet – byggd på olja och gas – för en tredjedel av den palestinska ekonomi. Se reportage och Munib al-Masris privatpalats i venetiansk stil här.

Munib al-Masri har varit både minister i Jordanien och hjälpt Yassir Arafat och dennes kommandosoldater att fly detta land efter Svarta september 1971. Han har också avböjt att bli premiärminister i den palestinska myndigheten ett par gånger.

Bitte Hammargren

ISTANBUL

Den förre iranske konsuln i Oslo, Mohammad Reza Heydari, som lämnade sin post efter de blodiga tillslagen mot demonstranter i Teheran i december, har beviljats asyl i Norge.

Sydsvenskan hade tidigare i veckan en utmärkt intervju med den förre konsuln som lämnade sin post av samvetsskäl. Han säger själv att han tror att 27 andra iranska diplomater runt om i världen funderar på att följa hans exempel.

Samtidigt för Turkiets regering samtal med de iranska ledarna om landets kärntekniska program. Många bedömare menar att Turkiet har bäst möjligheter att få med ledarna i Iran på en uppgörelse, som är möjlig för omvärlden att acceptera.

Direkt efter det att Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoglu kom tillbaka från sitt senaste besök i Teheran i veckan anlände USA:s biträdande utrikesminister William Burns till Ankara för att få en uppdatering.

Även i Israel finns det säkerhetsanalytiker som menar att Turkiet är det land som har störst chans att påverka Irans ledare. Turkiet skulle, oavsett vem som styr i Ankara, aldrig tillåta att Iran får regional hegemoni, eftersom det skulle störa Turkiets egna geopolitiska intressen, heter det.

Mellan Ankara och Teheran finns också – oavsett vem som styr i respektive land – en insikt om att det finns en röd linje som inte kan överträdas i ländernas förhållande till varandra. Gränsen mellan Iran och Turkiet har inte ändrats en centimeter sedan 1600-talet, säger ministrar i Ankara. Denna gränsdragning är den äldsta intakta i världen, heter det här.

Bitte Hammargren

I förra veckan söktes Palmecentrets lokalanställda i Gaza upp av lokala Hamasmän. De ville att hon skulle skriva under ett papper som innebar att hon inte längre skulle kunna jobba förrän Hamas gett henne tillstånd, skriver Olof Palmes Internationella Center på sin sajt i dag.

Palmecentret och deras medarbetare i Gaza jobbar med olika biståndsprojekt där syftet är att stärka Gazas föreningsliv, kvinnor och unga. Deras medarbetare i Gaza vägrade skriva under något papper. Senare samma dag återkom beväpnade Hamasagenter och beslagtog hennes arbetsdator.

Razzian tar Palmecentret som ett exempel på den hårdnande situationen i Gaza för mänskliga rättigheter, pluralism och jämställdhet. En svensk delegation från Palmecentret och Socialdemokraterna besökte Gaza i förra veckan. De vittnar om en förvärrad situation, inte minst för kvinnor.

Bitte Hammargren

En irakisk valkommission har förbjudit över 500 kandidater från att delta i parlamentsvalet den 7 mars. Anledningen sägs vara deras påstådda kopplingar till det förbjudna Baathpartiet.

Över hundra har överklagat med av dessa har endast 26 personer återfått sin kandidatur.

I ett Irak där frågan nu gäller om landet ska kunna läka sina sår eller gå mot ökad splittring, samtidigt som de amerikanska trupperna är i färd med att lämna i Irak i slutet av 2011, hävdar många sunniaraber att den panel som beslutat om bannlysningen domineras av sekteristiska shiamuslimer.

Reuters har mer att berätta om dessa spända förhållanden, liksom Al Jazeera English.

Bland de politiskt bannlysta finns två av de mest framträdande sunniarabiska politikerna: Saleh al-Mutlaq och Dhafer al-Ani.

Irakiska sunnimuslimer är upprörda – men inte bara de.

I dag meddelade den förre interimistiske premiärministern Iyad Allawi att hans Irakiska nationella allians ställer in sin valkampanj som svar på att flera av alliansens kandidater har blivit bannlysta, däribland parlamentarikern Saleh al-Mutlaq. Iyad Allawi är sekulär shiamuslim som levt 30 år i exil, framför allt i Storbritannien.

Parlamentsvalet är det andra sedan Irak fick en ny konstitution efter USA:s invasion och Saddamregimens fall.

Bitte Hammargren

ISTANBUL

Turkiets största stad växer så det knakar. Under de senaste två åren ökade befolkningen i Istanbul med 341 322 invånare – vilket är mer än invånarantalet i hela Malmö kommun (totalt 293 882 den 1 januari 2010, enligt Wikipedia). En stor del av ökningen av Istanbuls befolkning beror på flykten från landsbygden till detta ekonomiska centrum för Turkiet.

Befolkningstillväxten i bara stor-Istanbul är därmed större än den i hela 118 länder, enligt Turkiets statistiska centralbyrå, TurkStat, och FN:s befolkningsfond.

Stor-Istanbuls befolkning har till exempel ökat mer än den i hela nationer som Grekland, Kuba, Belgien, Tjeckien, Ungern – och Sverige.

Bitte Hammargren

ISTANBUL
Det talas mycket i väst om nya sanktioner mot Iran. Men hittillsvarande sanktioner har som bekant inte hindrat kärnteknikerna i Iran att få centrifugerna i anrikningsanläggningarna för uran att snurra.

Hur ser det då ut inom den iranska gas- och oljeindustrin? Enligt välinformerade källor finns rader av välkända bolag etablerade där: Franska Total, hollädska Shell, norska Statoil, koreanska Lucky GoldStar, ryska Gazprom, kinesiska CNOOC respektive CNPC, samt oljebolag från Qatar, Bahrain, Turkiet och Indien. Vid South Pars, världens största gasfält, är nu också turkiska staten är en stor investerare.

Franska Total drog sig ur South Pars 2008 av politiska skäl. Men där fransmännen gick ut klev kineserna snabbt in. Och då svarade Total att deras uttåg inte var totalt

Så den stora frågan är om nya sanktioner gentemot olje- och energisektorn över huvud taget skulle bromsa Irans kärntekniska program samt vilka som skulle utnyttja tillfället att fylla luckorna från de bolag som drar sig ur. Räkna med Kina, och kanske Indien. Frågar man de västerländska affärsmän som gör affärer i Iran vilka länder som är mest synliga i landet svarar de: Kina.

Tillägg 13 feb:

Om hur den utlysta protestdagen på revolutionsdagen i torsdags blev ett ett antiklimax för Gröna rörelsen skriver jag mer om i en analys som är publicerad i papperstidningen idag (finns nu även på svd.se under rubrik Ahmadinejad i orubbat bo).

Bitte Hammargren

ISTANBUL

Israeliska myndigheter påbörjade i torsdags med hjälp bulldozrar en ny dragning av separationsmuren kring byn Bilin på Västbanken, berättar AP.

Det betyder en lättnad för invånarna i Bilin som i åratal har protesterat mot murens dragning, vilken skilt dem från jordbruksmarker. Men nu ska 140 hektar jordbruksmark återföras till byn, heter det.

Byn Bilin, som har en egen hemsida, har blivit symbolfall för kampen mot muren, som till största delen är byggd innanför Gröna linjen (stilleståndslinjen från 1949) på den ockuperade Västbanken och som i många fall har separerat palestinska bönder från deras vattenkällor, olivlundar och jordbruksmark.

Redan 2007 beslutade Israels högsta domstol att dragningen runt Bilin skulle ändras, men det är först nu som beslutet verkställs.

Den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem har detaljerad karta över Västbanken och ofta uppdaterad information.

Sex personer har under årens lopp dött i Bilin under sammanstötningar mellan demonstranter och israeliska styrkor.

Även om den nya dragningen av muren kring Bilin gör livet lättare för invånarna där uppfyller inte verkställandet av det israeliska domstolsbeslutet det som FN:s internationella domstol stadgade redan 2004: att muren är olaglig där den är dragen på ockuperat område, att den måste rivas på dessa sträckor samt att förstörda områden måste repareras.

Bitte Hammargren

– Jag gillar när folk numera hälsar på varandra på turkiska i basaren Aleppo (den stora syriska handelsstaden). Så var det ju förr i Aleppo. Den nya vänskapen mellan Turkiet och Syrien kommer att bestå. Turkiet är en positiv faktor i Mellanösternregionen, säger en syrier jag träffar.

En turkisk akademiker, som just besökt Mardin i sydöstra Turkiet, konstaterar att köpmännen där nu åker nu åker över gränsen till Syrien och tar sig till Aleppo för att fylla på sina lager.

I höstas slopades visumkraven mellan Syrien och Turkiet och nya gränsöppningar invigdes. Den här bilden är dock från gränsen mellan Syrien och Jordanien där försöken i vintras att skicka en turkisk hjälpkonvoj till Gaza fick ett varmt mottagande. Foto: AP

En turkisk medborgare kan i dag köra bil till Beirut via Syrien utan visum. På 1970-talet var det tvärt om. Då var gränserna stängda åt öster och söder medan de var mer öppna mot väst.

– Då kunde jag köra bil till London utan att behöva skaffa visum annat än i Bulgarien, och det var lätt att få, säger en turkisk bekant från Istanbul.

Turkiets nya aktiva utrikespolitik, öppning mot de närmaste grannländerna och avskaffande av visumkraven mot Syrien och Libanon – i nästa steg väntas turkarna resa visumfritt till Egypten – välkomnas inte bara av anhängare till det regerande AKP i Turkiet.

De visumfria resorna stärker ekonomin, inte minst i gränsområdena i sydöst. Och många släkter, som i snart ett århundrade varit splittrade av de gränser som segrarmakterna drog upp efter första världskriget och det osmanska imperiets fall, kan nu återknyta sina band.

I Arbil i norra Irak (irakiska Kurdistan) har Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoglu stått på presskonferens tillsammans med kurdledaren Massoud Barzani och sagt att han känner sig som hemma där.

Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoglu, t v, och presidenten för det självstyrande Kuristan i norra Irak, Massud Barzani, t h, på en gemensam presskonferens i Arbil den 30 oktober 2009. Det är en händelse som kommer att gå till historieböckerna för både turkar och kurder. Foto: AP/Yahya Ahmed

Med Iran har Turkiet tecknat ett stort handelsavtal som bland annat innebär en miljardinvestering i iranska gasfält. Den dag världssamfundets kris med Iran kan brytas – om det blir en förhandlingslösning kring den kärntekniska frågan – kommer Turkiet att kunna leda den iranska gasen långt upp i Centraleuropa.

Dessa öppningar mot söder har varit viktiga för att bryta Turkiets tidigare isolering, även om nu Ankara tvingas bedyra att de är kapabla att vända sig mot både öster och väster samtidigt (vilket inte lugnar alla de i väst som är bekymrade över vänskapen mellan Erdogan och Ahmadinejad; men det måste också sägas att det finns välplacerade israeler som hoppas på att Turkiet snart kommer att återta sin roll som medlare mellan Israel och Syrien).

Turkiets öppningar åt öster och söder är inte alla turkiska medborgares förstahandsval. Många ser det som en kompensation för att EU fortsätter att hålla dörren stängd mot dem och för att Bryssel, genom Cyperns vetomakt, har fryst förhandlingarna för åtta kapitel i medlemsförhandlingarna.

Under det svenska ordförandeskapet öppnades endast ett förhandlingskapitel (miljö). Med den förhandlingstakten kommer det att ta ytterligare årtionden för Turkiet att bli EU-medlem, och det trots att landet knackade på dörren till den europeiska gemenskapen redan för 50 år sedan.

Turkiet är också medlem av alla stora europeiska institutioner utom just EU. Turkiet finns med i Nato, Europarådet, Samarbets- och säkerhetsorganisationen Osse, för att ta några exempel.

Min bekant kommer kanske att passa på att köra visumfritt till Beirut denna sommar. Men jag tror att han hellre skulle ta bilen till London.