Annons
X
Annons
X

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Skärmavbild 2015-01-12 kl. 22.44.01SÄLEN Det finns ett samband mellan det svenska  flygvapnets spaningsinsats över Libyen 2011 och de svenska FN-soldater som nu ska skickas till Mali.

Den FN-mandaterade Natoinsatsen över Libyen, där uppdraget var att skydda civila mot Gaddafiregimens attacker, ledde i oktober 2011 till att diktatorn störtades (för att sedan lynchas till döds av en mobb på öppen gata, ett övergrepp som förstås gick utanför FN-mandatet).

De vapen som från Gaddafiregimens förråd som plundrades har sedan spritt sig från Libyen över Sahelområdet i Afrika, till Sinai och till Syrien. Legosoldater från Sahelområdet som Muammar Gaddafi tidigare rekryterade, bland annat från det tuaregiska nomadfolket, drevs sedermera iväg från Libyen till Sahelområdet. En del av dem har varit med om att försöka skapa en jihadistiskt utbrytarstat i norra Mali.

Mali är ett vidsträckt land, tre gånger så stort som Sverige till ytan, och ett av jordens  fattigaste. De norra delarna är i stort sett väglöst land. I norr opererar al-Qaida i Nordafrika och andra salafist-jihadistiska grupper.

Men det pågår fredssamtal i Algeriet och på FN:s begäran ska Sverige skicka soldater till Mali inom kort som en del av FN-operationen Minusmas underrättelseenhet i syfte att bistå regeringssidan i Bamako, skydda civila, underlätta för biståndet och repatrieringen av flyktingar.

På Folk och försvars rikskonferens i Sälen hölls idag ett matnyttigt inslag om Mali. Jag vill varmt rekommendera BBC-korrespondenten Alex Duval Smiths föredragning om läget där. Alex Duval Smith, som delvis har svenskt påbrå, har varit stationerad i Mali i två år, sedan franska soldater anlände dit i februari 2013. Hon berättar med kunskap, bilder och inlevelse. Peter Öberg, tf chef Minusmas västra sektor i Mali, är på plats och bidrar med sin konkreta direktrapportering.

Se klippet här (cirka en timme in i diskussionen)

Men detta inlägg avslutar jag min Mellanösternblogg på svd.se.

Det första inlägget skrev jag hösten 2008 från Amman och sedan dess har det blivit långt över 400 blogginlägg, från många länder. Det har varit väldigt stimulerande.

Men allt har sin tid. Jag övergår nu till ren frilansverksamhet – och dyker antaligen upp på olika håll, kanske även i SvD:s papperstidning ibland.

Min nya blogg hittar ni på bittehammargren.com

Tack för alla stimulerande läsarbrev.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Bitte Hammargren

Nu när det är sorgens dagar för yttrandefriheten i Europa, låt oss inte glömma hur det är för utsatta satirteckare, bloggare, fotografer och journalister i Mellanöstern. 

Vid Jafali-moskén i den saudiska hamnstaden Jidda finns ett tälttak upprest. Tälttaket leder tankarna till ett svenskt partytält. Men det är inga festligheter som utspelas där.  Där utmäts ibland grymma kroppsstraff efter fredagsbönen.

Intill tälttaket har jag själv sett en skylt som visar: Fotografering förbjuden.

I Saudiarabien kan domare döma åtalade till piskrapp, amputationer och halshuggningar med svärd. Och det är straff som utmälts offentligt.

Skärmavbild 2015-01-08 kl. 22.03.19

Vid Jafali-moskén kommer enligt Amnesty International den saudiske bloggaren Raif Badawi att bli utsatt för 50 piskrapp  fredagen den 9 januari. Då ska myndigheterna börja utmäta den första omgången av hela 1000 piskrapp (!) som Raif Badawi är dömd till.

Att ge en människa 1 000 piskrapp på en gång kan leda till döden. Men nu ska i stället Raif Badawi få uppleva en utdragen plåga. Han ska utsättas för 50 spöstraff åt gången i 20 veckor framåt. Man kan befara att såren på hans rygg inte hinner att läka mellan varje omgång.

Sådana barbariska straff utdelas i det oljerika kungarike, som hela västvärlden vill hålla sig väl med på grund av möjligheten att göra affärer.

Raif Badawi är inte bara dömd till 1 000 piskrapp utan dessutom tio års fängelse. Vad är då hans ”oerhörda brott”? För några år sedan öppnade han en sajt där han lät människor uttrycka sina åsikter om livsåskådning.

För detta dömdes han för att ha förolämpat islam. En domare ville se honom dömd till döden. Men hans försvarare, människorättsaktivisten och advokatenWaleed Abu al-Khair, hoppades för ett år sedan att Raif Badawi skulle bli frikänd. Det visar vilket godtycke det är i rättsskipningen. Saudiarabien har ingen skriven strafflag utan ultrakonservativa domare utgår från sina egna tolkningar av Koranen och sharia.

Men sedan i april sitter även Waleed Abu al-Khair i fängelse, dömd av en anti-terroristdomstol för att ha försvarat mänskliga rättigheter och gjort det synligt på twitter. Att han är Palmepristagare och internationellt känd har inte hjälpt honom det minsta. Kanske snarare tvärtom.

Två kvinnliga förare kommer också att ställas inför anti-terroristdomstolen, vilket jag skrivit om tidigare i SvD. 

Det är bisarra och djupt kränkande rättsliga ingripanden, som är till för att skrämma andra till tystnad.

Bitte Hammargren

Två unga saudiska kvinnor är fängslade för att de har kört bil mot den saudiska gränsen från Förenade Arabemiraten (UAE). Båda kvinnorna, Loujain al-Hathloul, 25, och Maysaa al-Amoudi, 33, har emiratiska körkort. De körde till en saudisk gränspostering, där de blev uppmanade att parkera på den saudiska sidan av gränsen – varefter de greps. De båda kvinnorna har inte brutit mot några saudiska lagar. De är gripna på olagliga grunder, säger saudiska kvinnorättskämpar. 

Skärmavbild 2014-12-05 kl. 13.50.40

Så här skriver den saudiska rörelsen för kvinnors rätt att köra bil – 26-oktoberkampanjen för bilkörning – i ett pressmeddelande:

”Mrs Loujain al-Hathloul (bilden) anlände i sin bil till Saudiarabiens östra gräns söndag den 30 november. Hon blev uppmanad av gränskontrollen att parkera sin bil på den saudiska sidan av gränsen, varefter hennes körkort togs i beslag.

Efter långa överläggningar vägrade gränspolisen att låta Mrs al-Hathloul passera. Hon blev uppmanad att vänta tills det kom order från högre instans. Hon fick tillbringa natten i sin bil.

Nästa morgon anlände hennes väninna Maysaa al-Amoudi till gränskontrollen, sedan hon kört från Dubai i UAE. Hennes syfte var att ge al-Hathloul stöd och förnödenheter som hon behövde efter sin långa väntan. Fastän al-Amoudi inte hade för avsikt att köra in i Saudiarabien, blev även hon uppmanad att parkera sin bil på den saudiska sidan av gränsen och överlämna sina id-handlingar till gränspolisen. Ingen av kvinnorna har därefter haft möjlighet att meddela sig med omvärlden.

Kvinnorna fördes därefter, enligt uppgift, till gränspolisens kontor i al-Batha’a. Efter ett kort förhör togs de sedan till ett kontor för förhör och åtal i närliggande Hufuf. En källa på polisstationen uppgav för 26 oktober-kampanjen att al-Hathloul kommer att överföras till en straffanstalt för kvinnor efter förhöret.

Vi vill understryka att ingen av kvinnorna bröt mot Saudiarabiens lagar och att det därför saknas rätt att frihetsberöva, förhöra eller hota dem. Som FN-medlem är Saudiarabien skyldigt att skydda kvinnornas säkerhet och rättigheter samt att uppfylla sina internationella, regionala och nationella förpliktelser genom att garantera medborgarnas integritet, utan risk för repressalier, när de utövar sin rörelse- och yttrandefrihet”.

Det kan tilläggas att Loujaine al-Hathloul (ett namn som kan transkriberas på många sätt, t ex Lojane al-Hadhlul) lade ut bilder och videoklipp av sin bilkörning på twitter, medan hon befann sig i UAE. Bilden ovan är från ett videoklipp som hon lade ut medan hon befann sig i Förenade Arabemiraten, UAE.

I ett av sina tweets skrev hon:

”Nu befinner jag mig 10 minuter från gränsen till Saudiarabien. Jag har ett saudiskt pass, men också ett körkort från UAE som är giltigt i alla länder i GCC (Gulfstaternas samarbetsråd).

I Saudiarabien finns en traditionell stamkultur, som bygger på blodsband, men också sociala spänningar mellan modernister och ultrakonservativa. Ledaren för den klan som Loujani al-Hathloul kommer från, Abdul Rahman al-Hathloul , är ordförande för Riyadhs välgörenhetssällskap för memorering av den heliga Koranen. Han säger till den saudiska tidningen Arab News att kampanjen för kvinnors rätt att köra bil utgör en del av ett västerländskt anti-saudiskt initiativ.

–Varje konservativt samhälle som vill stå fast vid sina värderingar måste, med hjälp av sina kloka söner, ställa sig upp mot dessa attacker från väst, särskilt när kampanjerna kränker samhällets regler, säger han.

Klanöverhuvudet förespråkar att kvinnorna ska bli föremål för ”rådgivning”.

Human Rights Watch har uppmärksammat frågan och påpekar att de inte vet om kvinnorna löper risk att bli åtalade.

Själv har jag i min bok Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag, 2014) ägnat några kapitel åt kampen för kvinnors rättigheter i Saudiarabien. Se bland annat kapitlet ”Inte bara bilkörning”. Boken är också presenterad i UR:s serie En bok en författare, i en intervju med Marika Griehsel.

Bitte Hammargren

I morgon den 29 november är det Internationella dagen för kvinnorättsförsvarare – på engelska femdefenders

Inför denna dag har jag mött en egyptisk kvinnorättsaktivist som inte själv kan gå ut i eget namn. Egyptiska frivilligorganisationer blir i rådande klimat lätt utsatta för anklagelser om att de skulle  vara redskap för illvilliga ”utländska händer” – vilket kan leda till att deras tillgångar blir frusna av myndigheterna.

President Sisis regering i Kairo tar emot mångmiljardbelopp från Gulfstater som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Men sådan hjälp klassas inte som hjälp från några illvilliga ”utländska händer”, tvärt om. Men pengar från EU-länder eller USA kan lätt bli komprometterande för egyptiska frivilliorganisationer.

Gruppvåldtäkter på Tahrirtorget – detta torg som för 3,5 år sedan symboliserade egyptiernas längtan efter frihet – har blivit ett epidemiskt problem, enligt min sageskvinna. Hon går inte till Tahrirtgorget på egen hand längre. Jag har själv många gånger, under den egyptiska revolutionen, rört mig på detta torg i kolossala folkmassor utan att det hänt något. Inte ens ett mynt har jag blivit bestulen på i den konservburksliknande trängseln. Men jag har också varit med om folksamlingar på Tahrir när det känts säkrats att ha en manlig vän som gick som en beskyddare bakom mig.

Från den 11 februari 2011, samma dag som Hosni Mubarak föll, finns det över 500 fall av våldtäkter eller massvåldtäkter på Tahrirtorget, enligt källan.

– Från tiden mellan den 28 juni och 3 juli 2013, dagarna innan Muslimska brödraskapets president Mursi störtades, finns 180 fall av dokumenterade fall, när en mobb har trakasserat kvinnor sexuellt eller utsatt dem för gruppvåldtäkter på Tahrirtorget, säger egyptiskan. Det börjar ofta med att ett gäng väljer ut ett offer som de sedan slår en ring runt.

Aktivisten berättar om ett fall där en 18-årig kvinna, som bara passerade förbi, blev så svårt utsatt att hennes livmoder fick opereras bort.

De flesta förövarna går fria. Men några har dömts till livstid, enligt aktivisten från Kairo. Somliga kvinnor som har anmält förövarna har fått sina identiteter uthängda i medier som Youm al-Sabaa (Den sjunde dagen), vilket har lett till att de har fått påhälsning av släktingar till de anklagade.

–Vi har inga presslagar i Egypten som skyddar brottsoffrens identiteter, säger egyptiskan.

Hon vet inte med säkerhet om dessa gruppvåldtäker är organiserade.

– Men det vi vet är att det offentliga rummet krymper för egyptiska kvinnor, säger aktivisten från Kairo.

 

Bitte Hammargren

Beskedet att regeringen ska lägga ned tre svenska Medelhavsinstitut kom som ett dråpslag. Det gäller instituten i Rom, Aten och Istanbul. Alla tre är strategiskt belägna i en viktig och turbulent region, som är till brädden fylld med historia och kultur och som vi har så många beröringspunkter med.

En hel del av det jag har lärt mig om Turkiet, östra Medelhavsområdet, Centralasien och Kaukasien – områden som står i ständigt nyhetsfokus – kan jag tacka Svenska forskningsinstitutet i Istanbul för.

Det har varit en ständig mötesplats att återkomma till. Jag har följt verksamheten under dess olika chefer från början av 1990-talet, när Bengt Knutsson basade där, fram till nu. Jag har sett hur Karin Ådahl lyckades bygga ut verksamheten med ett nytt gästhem vid sidan av det gamla Dragomanhuset. Jag har genom årens lopp deltagit i otaliga seminarier och diskussioner där. Över fikaborden har jag mött unga vetgiriga forskare och erfarna gamla rävar och haft förmånen att lyssna på experter inom olika områden från Turkiet och regionen i stort. Kort sagt, jag är en av många som har sett hur detta svenska forskningsinstitut fungerat som centrum för nätverksarbete och folkbildning i ordets bästa bemärkelse.

Det är som Maria Schottenius skrev i DN ”kortsiktigt, obegripligt, korkat” att lägga ned dessa institut som inte kostar mycket för statskassan men som gett Sverige ett enormt mervärde, sedan det första institutet öppnades i Aten på 1800-talet. Dessa institut kostar endast 22 miljoner för statskassan, enligt Schottenius. Men det samlade värdet av humaniora är inte matematiskt mätbart, vilket gör det lättare för en klåfingrig politiker, som inte har egen kunskap om instituten, att lägga ned dem med ett pennstreck.

Det pennstrecket stod den förra landstingspolitikern och nuvarande ministern för forskning och högre utbildning Helene Hellmark Knutsson för . Vi får hoppas att utbildningsminister Gustav Fridolin har möjlighet att ta fram suddgummit och rädda instituten som betytt så mycket för Sverige.

 

Bitte Hammargren

I SvD, här på bloggen samt i min nya bok, Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag), har jag tidigare tagit upp det femtonåriga fängelsestraffet mot en av Saudiarabiens främsta advokater och människorättsförsvarare, Palmepristagaren Waleed Abu al-Khair.

En annan framstående saudier som dömts till ett långt fängelestraff enbart för sin fredliga aktivitet är ekonomiprofessorn Mohammed Fahad al-Qahtani.

Nu har det kommit till min kännedom att Internationella Advokatsamfundets människorättsinstitut  –International Bar Association’s Human Rights Institute – har skickat ett brev till Saudiarabiens kung Abdullah rörande @WaleedAbulkhair s fall.

Brevets innehåll är strikt konfidentiellt. Men det är ingen vild gissning att Internationella advokatsamfundet, IBA, uttrycker djup oro över detta sätt att tysta en framstående advokat.

Bitte Hammargren

Minns någon den syriska flyktingfamiljen i Istanbuls slumkvarter som fotografen Stefan Bladh och jag berättade om i våras? Nu går alla tre barnen i skolan – även flickan som förlorade hörseln efter en krigsskada.

Skärmavbild 2014-06-04 kl. 09.32.24

I reportaget Kriget förstörde lillasysters hörsel berättade Stefan Bladh och jag om lilla Ruqayya, 6, som förlorade hörseln på båda öronen sedan hon slängts in i en vägg efter tryckvågen av en explosion hemma i Damaskus. Vi berättade om hennes pappa skräddaren som blev träffad i benet av en prickskytt från regimen när han skulle gå till sitt skrädderi Damaskus; om storasyster Amina, 12, och storebror Ghadir, 14, som tvingats arbeta långa dagar på små syfabriker i Istanbul mot svältlöner. Men familjen, som var van att klara sig själv, ville inte sitta passiv i ett flyktingläger vid gränsen mot Syrien. De hankade sig hellre fram på egen hand i Istanbul.

De större barnen var emellertid nedstämda över att de inte fick gå i skolan och över att deras lillasyster blivit döv. Lilla Ruqayya, som inte lärt sig läsa innan hon förlorade hörseln, tillbringade stumma dagar framför tv, innesluten i sin tysta värld, med en mamma som var traumatiserad och hade lätt att falla i gråt efter allt  familjen hade gått igenom.

Men det fanns mycket som sprakade av liv hos dessa flyktingbarn. När Ruqayya fick låna Stefan Bladhs kamera fattade hon snabbt galoppen. IMG_0228När vi tog fram papper och penna visade hon att hon förstod hur hon skulle skriva sitt och Aminas namn med arabiska bokstäver.

Foto: Bitte Hammargren

Sedan reportaget publicerades har familjen fått hjälp av enskilda personer, vanliga tidningsläsare. Förlaget Dar al-Muna, som ger ut barnböcker på arabiska, har skänkt böcker, bland annat Pippi Långstrump på arabiska. Alla tre barnen går nu i skolan och lär sig även engelska. Ruqayya har fått en hörapparat. Än så länge har inte familjen råd med en operation för henne – men en dag kanske de får pengar som räcker till ett hörselimplantat.
Ruqaya1Här på bilden, som jag  har fått från Istanbul, har Ruqayya just varit med sin mamma och hämtat ut en pengagåva från Sverige.

–Fast Ruqayya var så upprörd över att hon förlorade en skoldag, så hon skrek ”skolan, skolan”, hela vägen till kontoret där de skull hämta ut gåvan, förklarar en av familjens vänner.

–Hon börjar lära sig skriva och räkna, men är fortfarande svag i läsning, eftersom hörapparaterna inte fungerar så bra. Men vi hoppas kunna få dem reparerade, säger vännen till familjen.

 

Foto: Privat

Den syriska flyktingsituationen skiljer sig från tidigare flyktingkatastrofer i Afrika, påpekade  Sonia Zambakadis, landchef för Rädda Barnen i Libanon, som jag nyligen träffade. Syriska familjer som flytt sina hem har i många fall haft det ganska gott ställt materiellt tidigare. Många krigsflyktingar i och utanför sitt eget land har en utbildning. Men när samhällets institutioner kollapsat under inbördeskriget, när tryggheten försvunnit, när bombardemangen förvandlar hela stadsdelar till krigsruiner och hundratusentals blivit krigsskadade, har också en hel generation barn från Syrien förlorat sin barndom.

I den desperata situation som gäller för syriska flyktingar i och utanför sitt eget land – världens största flyktingkatastrof – kan ingen hjälpa alla. Därtill krävs politiska beslut som sätter respekten för människors liv och säkerhet först. Men alla kan hjälpa någon av de nio miljoner syrier som blivit flyktingar i eller utanför sitt eget land.

Etablerade hjälporganisationerna och FN når inte alla syrier. Men för den som känner syrier i Sverige, vilka i sin tur har kontakt med människor som behöver en hjälpande hand, finns utrymme för privata initiativ, från en individ till en annan, eller från en familj till en annan.

 

Bitte Hammargren

Den senaste tiden har klimatet åter hårdnat mot fredliga reformvänner i Saudiarabien. Idag föll en ny, hårdare dom mot en fredlig bloggare, en saudisk liberal, Raif Badawi. Domen löd: tio års fängelse och tusen piskrapp.

Här på bloggen har jag tidigare berättat om den fängslade advokaten, människorättsaktivisten och Palmepristagaren Waleed Abu al-Khair. Utan förklaring fördes han den 15 april från en rättssal, mitt under en pågående förhandling, till en isoleringscell. Där hålls han kvar utan att hans anhöriga fått träffa honom sedan dess. De befarar att han utsätts för tortyr genom att berövas möjligheten att få sova.

Waleed Abu al-Khair (bilden nedan) visste att han tog en risk när han som advokat tog sig an de mest känsliga målen. Men han gjorde det för att han vill ha ett rättssäkert samhälle där medborgarna ska ha rätt att få kritisera myndigheterna på ett fredligt vis.

Raif Badawi

Men i dag den 7 maj skärptes straffet mot en av hans klienter, Raif Badawi, en bloggare som öppnade ett diskussionsforum på internet, Saudi Arabian Liberals. Raif Badawi (bilden t h) dömdes för ett år sedan till sju års fängelse och 600 piskrapp. Men en domare krävde en straffskärpning och ville att han skulle åtalas för avfällighet från islam, vilket i Saudiarabien kan straffas med döden. I dag föll den nya domen. Han slipper dödsstraff men fick tio års fängelse och tusen piskrapp (dessa kroppsstraff utmäts inte på samma dag, det vore  dödligt. Men frågan är också hur en människa kan resa sig igen efter tusen piskrapp  på ryggen, även om det ”bara” utmäts 150 piskrapp åt gången.)

Saudiarabien är ett land som rymmer många olika krafter, från ultrakonservativa till liberaler. Även inom etablissemanget har jag träffat människor som önskar en snabbare takt i de förändringar som har åstadkommits under kung Abdullahs tid (han har till exempel låtit det konsultativa rådet få 20 procent kvinnliga ledamöter och lovat att kvinnor ska få rösta och kandidera i nästa års lokalval). Men rättsväsendet är totalt godtyckligt, inte minst eftersom det saknas en skriven strafflag. När jag var i Saudiarabien i mars var Waleed Abu al-Khair en fri man – om än dömd till tre månaders fängelse. Många hoppades vid denna tid att hans klient Raif Badawi skulle bli helt frikänd.

IMG_2145_1024Nu har straffet hårdnat mot Raif Badawi och inga utomstående vet  vilka omständigheter som gäller för Waleed Abu al-Khair i isoleringscellen.

I Jidda lever Samar Badawi, hustru till Waleed Abu al-Khair och syster till Raif Badawi. Hon, som är höggravid, får också betala ett högt pris.

Bitte Hammargren

IMG_2145_1024

Nyheten om att den saudiske människorättsaktivisten och reformisten Waleed Abu al-Khair fängslats fördömdes av Amnesty International som kräver att han omedelbart släpps. Amnesty har anammat honom som en samvetsfånge. Läs hela Amnestys uttalande här.

På bilden: Palmepristagaren Walid (Waleed) Abu al-Khair i sin hemstad Jidda i Saudiarabien. I handen håller han det diplom som delades ut i det svenska riksdagshuset i januari 2013 – vid en ceremoni där han inte fick närvara eftersom han var belagd med utreseförbud. Foto: Bitte Hammargren

Palmefonden i Sverige, som utsåg den saudiske advokaten till pristagare år 2012, uttrycker också sin bestörtning. I ett uttalande på onsdagskvällen förklarade Pierre Schori, ordförande för Olof Palmes Minnesfond:

”Det är med stor oro som vi nåtts om uppgifterna om fängslandet av advokat Waleed Sami Abu al-Khair och att ställts inför den speciella brottsdomstolen , som sattes upp 2008 för att bekämpa terrorism i Saudiarabien.Vi känner Waleed Sami Abu al-Khair som en seriös försvarare av mänskliga rättigheter och fredliga reformer i det land han älskar. Vi är övertygade om att han agerar i enlighet med universellt erkända principer. Vi förenar oss med många andra röster i världen för att vädja till de saudiska myndigheterna om hans frigivande från al-Ha’ir-fängelset i Riyadh.Våra tankar går också till hans hustru Samar Badawi som bär på deras gemensamma barn.

Pierre Schori

Ordförande i Olof Palmes Minnesfond”

 

Bitte Hammargren

Skärmavbild 2014-04-16 kl. 16.49.00

Människorättsaktivisten och Palmepristagaren Walid Abu al-Khair greps på tisdagen i en domstol i Riyadh. Han befinner sig nu i ett specialfängelse, al-Hair, i Riyadh.

Walid Abu al-Khair och hans hustru Samar Badawi. Foto: Per Luthander

Advokaten, som gjort sig känd som en orädd försvarare av andra saudier, befann sig vid gripandet i en specialdomstol, dit han kallats för en session i ett pågående mål mot honom. Han är sedan i oktober dömd till tre månaders fängelse, men har också haft andra åtal hängande över sig, vilka har att göra med hans arbete som människorättskämpe. Han hade inget juridiskt ombud med sig i rätten i samband med gripandet.

Jag har just talat med hans hustru, Samar Badawi, som under onsdagen rest till Riyadh för att försöka ta reda på omständigheterna kring arresteringen.

–Men jag får inte veta något om varför han är gripen. Jag får inte heller tala med honom. När jag ringer hans mobiltelefon är det ingen som svarar, säger Samar Badawi.

Hon, som själv suttit i fängelse i sju månader för att ha protesterat mot det obligatoriska förmyndarskap som alla kvinnor lyder under i Saudiarabien, är gravid i sjunde månaden. Hon väntar parets första barn.

Allt hon fått veta är att han befinner sig al-Ha’ir-fängelset i Riyadh. Walid Abu al-Khair är grundare och chef för en saudisk människorättsorganisation. Hans förnamn kan även transkriberas Waleed, på amerikanskt sätt.

Han fick 2012 års Palmepris tillsammans med den tunisiska advokaten Radhia Nasraoui. Sedan våren 2012 är han belagd med utreseförbud utan tidsbegränsning. Detta förbud började gälla när han skulle resa till Washington, dit han var bjuden av USA:s utrikesdepartement för att delta i en ledarskapsutbildning, Ledare för demokrati. Saudiska myndigheter har också tagit ifrån honom hans advokatlicens, vilket gjort det svårare för honom att försörja sig. 

Hösten 2013 dömdes han till tre månaders fängelse för att ha skrivit på en petition till kung Abdullah. Tillsammans med 64 andra personer krävde han resning för reformister i Jidda som suttit i fängelse i mer än sju år.

–De fick inga rättvisa rättegångar, säger Walid Abu al-Khair som  själv dömdes för att ha undertecknat denna skrivelse. De andra undertecknarna tog tillbaka sina namnunderskrifter.

Walid Abu al-Khair har tagit sig an många känsliga mål i Saudiarabien, ett land som saknar skriven strafflag.

Jag och Per Luthander träffade honom och hans hustru Samar Badawi i Jidda i mars i år för SvD:s räkning. Det var första besöket han fått av en svensk journalist. ”Jag har två val: att underkasta mig eller att fortsätta att kämpa”, sade han då.

Walid Abu al-Khair  har också, tillsammans med flera andra saudiska intellektuella, skrivit på petitioner med krav på att kungariket omvandlas till en konstitutionell monarki. Saudiarabiens nya stenhårda antiterrorilag buntar ihop civil olydnad och fredlig regimkritik med extrem islamism.

–De styrande vill göra gällande att det inte finns några människorättsaktivister, bara terrorister, säger människorättsförsvararen i Jidda som berövats rätten att verka som advokat.

Han menar att Palmepriset kan inspirera andra saudier att använda sig av fredliga metoder i stället för att ta till våld.

–Fler lyssnar på den som tar till fredliga metoder. Hela världen delar tron på mänskliga rättigheter. Jag fick Palmepriset för att jag har arbetat med fredliga metoder. Det är ett pris för mig och mina vänner, för vårt samhälle, för dem som vill förändra samhället med fredliga medel, sade Walid Abu al-Khair.