Annons
X
Annons
X

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Tänk att varje gång du går in i en klädbutik måste du betala vid ingången. Butiken har ju omkostnader som hyra, inköp och personal. Så tänk om de plötsligt sa att de bara inte kan låta kunder vandra omkring där inne planlöst, helt gratis. Alla måste betala.

Nu är ju det inte särskilt trovärdigt i handelsvärlden. Om en butik började införa betalning, skulle kunderna sannolikt promenera vidare till nästa.

I bankvärlden, däremot, är det lättare att göra lite som man vill. Som SvD Näringsliv skrev i helgen har de flesta storbanker omkring 0 procents ränta på sina konton. Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, ligger drygt 900 miljarder av svenskarnas sparkapital på lönekonton utan ränta – eller sparkonton utan bindningstid och därmed lägre ränta. Ingen särskilt framgångsrik sparform för kunden, men desto mer lönsamt för bankerna. Trots 0-0,05 procents ränta på många av storbankernas konton, samlas många miljarder där i sparkapital.

Men det räcker inte med att tjäna på att ge noll procents ränta. Kunden ska dessutom betala för att få ha sina konton hos de flesta banker, om man nu vill kunna göra betalningar också. Avgiften varierar. Den ligger till exempel på 25 kronor per månad hos SEB och dras direkt från kontot. Medan det hos Swedbank kostar 39 kronor* att bli kund, eller så kallad nyckelkund som gör att man kan använda bankens tjänster. Då – kan man läsa på hemsidan – ingår alltifrån internetbank och bankkort till nyhetsbrev. Men den där lilla stjärnan (*) kan vara värd att följa upp. Den visar nämligen att det inte räcker med 39 kronor i månaden. Utan längre ner framgår att:

* Avgifter och kostnader kan tillkomma vid användning av tjänsterna.

Typiskt. Om kunden bara ville titta på tjänsterna och kanske berätta för grannen att man har tillgång till dem kostar det 39 kronor. Om man däremot hade tänkt sig använda dem kan det kosta mer.

Summorna för att använda banken kan tyckas lite för varje enskild kund, runt 25-39 kronor i månaden, men det blir lätt stora pengar för bankerna som har tusentals kunder.

Det stannar alltså inte vid att ge 0 procent i sparränta, du ska dessutom betala för det.

Som bank kan man alltid hänvisa till den låga reporäntan som i dagsläget är 0,75 procent. I en lågräntemiljö är det inte lika lätt att erbjuda höga sparräntor. Men å andra sidan finns mindre banker (med insättningsgaranti) som kan erbjuda sparräntor på upp till 2 procent.

Storbankerna är i regel betydligt bättre på att erbjuda billigare bolån än de mindre bankerna, så det är inte konstigt att de lyckas locka bolånekunder. Men att storbankerna har fått in så mycket sparkapital med sina låga räntor är egentligen obegripligt.

Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea, sa i SvD:s artikel att ”det gäller att se sig omkring och se vad man kan få för ränta.”

Något hon, av naturliga skäl, inte kan säga i klarspråk är det mest raka: spara inte hos min arbetsgivare. Eller någon av de andra storbankerna.

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter

Carolina Neurath

Efter kritiken om veckans omtalade affär i Handelsbanken har det uppenbarligen krishanterats intensivt på Industrivärdens huvudkontor på Storgatan. I korthet gjordes affären för att inte behöva flytta på ett antal styrelseledamöter i Handelsbanken. Krishanteringen har mynnat ut i en genomtänkt debattartikel i dagens DI – signerad Industrivärdens ordförande Sverker Martin-Löf och vd Anders Nyrén (båda också en del av Handelsbankens styrelse)

Huvudtesen är att ”i sak har ingenting hänt”. Affären handlar inte om att behålla några enskilda personer i innehavsbolagens styrelser, det är en missuppfattning. Det handlar om att ”kunna påverka vilka personer som ska sitta i innehavsbolagens styrelser.” Tydligen stor skillnad – trots att det är just några enskilda personer som efter affären kan sitta kvar vid Handelsbankens styrelsebord. Till exempel just – dem själva.

När man ändå får tala till punkt är det ju lika bra att ta upp och bemöta alla de här jobbiga ämnena, som de ofta kritiseras för – som styrelsearvoden och mångfald i styrelserna. Tanken tycks ha varit: nu ska vi framstå förstående och sympatiska.

LÄS MER: Granskarnas makt satt på spel

  •  Styrelsearvoden. Handelsbanken vill ”ge ledamöterna sådana marknadsmässiga arvoden att vi på global nivå kan rekrytera de bästa”, skriver de. Sett till bankens styrelse är de bästa, enligt Sverker Martin-Löf och Anders Nyrén, dem själva. Men också svenskarna Pär Boman, Jan Johansson, Fredrik Lundberg, Tommy Bylund och Charlotte Skog. Finnen Ole Johansson. Och Jon Fredrik Baksaas och Bente Rathe från Norge. Man behöver alltså höga arvoden för att kunna rekrytera de bästa globalt – som man råkat hitta i Sverige, och ett par nordiska grannländer. Men det är svårt för oss utomstående att ha synpunkter. Debattartikelförfattarna vet bara själva hur internationella rekryteringsfirmor desperat rycker i dem. Därför måste till exempel Anders Nyrén ha högst arvode bland svenska bankordförande. Men de skriver ändå ödmjuk att de är ”medvetna om att detta kan sticka i ögonen”.
  • Mångfald i styrelserna. Man får en känsla av att de två makthavarna hade en plan på att ge efter även vad gäller sin syn på mångfald i styrelserna. De gör så gott de kan när man nu ändå ska göra sig sams med allmänheten. Men Nyrén och Martin-Löf har gränser. Det landar i att de nu ”förstår att mångfald i styrelsesammansättningen har ett stort symbolvärde.” Nu ska de arbeta aktivt för att ha bättre balans mellan män och kvinnor i sin styrelse, som består av två kvinnor.

Symbolvärde var alltså ordet.

Den formuleringen säger något om hur mycket man egentligen har förstått av debatten. Det är ett annat sätt att locka kvinnor till styrelserna: ”ni väljs in tack vare ert symbolvärde”.

Kanske skulle dessa eftertraktade, oersättliga makthavare ha tagit lite hjälp med sin debattartikel. Men det är nog svårt att be om hjälp när man vet att man är bäst.

Carolina Neurath

Handelsbankens affär kommer sannolikt att gå till historien. Som den mest obegripliga. Som den mest protestfyllda. Och som den mest maktfullkomliga på länge. 

Det var i går kväll som Handelsbanken meddelade att man gör en storaffär, värd över 4 miljarder kronor, inom sfären. Man hymlade inte om att det var på grund av nya EU-regler – som är tänkta att sätta stopp för mångsysslarna i styrelserna.

Enligt de nya reglerna, som väntas i sommar, får en ledamot i en bank högst ha tre andra uppdrag. Genom Handelsbankens stora köp i Industrivärden och SCA kan ledamöterna sitta kvar, eftersom flera uppdrag kan räknas som ett när banken nu får så stora ägarposter i bolagen.

I normala fall görs affärer för att tjäna pengar. I Handelsbanken görs det dels i protest mot nya regler. Dels för den enorma tron på några högaktade direktörer. Det handlar om sfärens toppar Anders Nyrén, Jan Johansson, Fredrik Lundberg och Sverker Martin-Löf. 

Försvarare av banken kan tycka att Handelsbanken inte ska behöva anpassa sig till nya EU-regler eftersom man klarat sig väl genom finanskrisen. Bäst av de fyra storbankerna. Men historien är sällan en garanti för framtiden. Nya regler införs inte för att lösa en passerad finanskris, utan för att hindra en framtida.

I morse före stämman sa Anders Nyrén till SvD Näringsliv att den här affären ”handlar inte om personer. Det handlar om att försöka försvara en ägandemodell”. Men det var snarare att göra en pudel och backa från ett mer trovärdigt citat i går. Då sa han till Dagens Industri att det handlar om att Handelsbanken har ”ett antal betrodda personer, vilka genom sin duglighet har kvalificerat sig för detta”. Då syftade han bland annat på sig själv. Det finns ingen hejd i tron på den egna kompetensen som styrelseledamot.

LÄS MER: Stenhård kritik mot Handelsbankens maktaffär

När det handlar om att skapa jämställda styrelser går utvecklingen i Handelsbanken åt motsatt håll. När danskan Lone Fønss Schrøder nu får lämna sitt uppdrag vid dagens stämma har banken 20 procent kvinnor i styrelsen. Andelen har sjunkit från 33 procent år 2008. Försvaret lyder att man ska välja in nya ledamöter på grund av kompetens och inte kön. Det låter sunt. Men nu är det tydligt vad Handelsbanken menar med ovärderlig kompetens: att vara en del av herrklubben från början.

Under stämman i dag var många av de större aktieägarna starkt kritiska. Fjärde AP-fondens Mats Andersson ansåg att ”använda aktieägarnas pengar till att rädda styrelseuppdrag åt ett antal personer” är att ”överskatta deras betydelse”. Fjärde AP-fonden, AMF och Alecta är några av storägarna i Handelsbanken. Det är med andra ord våra pensionspengar som är med och finansierar affären som ska trygga några bolagstoppars styrelseplatser. Att Handelsbankens ordförande har högst arvode bland de fyra storbankerna bleknar i jämförelse. Nu blir hans styrelseplats betydligt dyrare för aktieägarna.

Med gårdagens affär visar banken på nytt sin tondövhet mot allmänheten.

Bankens aktie får falla. Kunderna får tycka vad de vill. Aktieägarna rasa.

Men direktörerna i sfären har förmodligen kliat sig själva på ryggen och nickat instämmande när man kom fram till det självklara: Ingen annan är duglig nog att göra vårt jobb.

Carolina Neurath

SEB:s ordförande Marcus Wallenberg är starkt kritisk till nya bankregler, som hittills kostat banken 900 miljoner kronor. Han sa flera gånger under sitt inledningstal på stämman att reglerna riskerar att hämma den ekonomiska utvecklingen. 

SEB:s årsstämma, som hålls i Konserthuset i Stockholm, öppnas traditionsenligt med att ordförande Marcus Wallenberg håller ett inledningstal. Han pratar inledningsvis kort om banken och dess långsiktiga finansiella mål, som är en avkastning på eget kapital om 15 procent.
– Vi har i dag mer kunder och är en starkare bank än innan finanskrisen, säger han och fortsätter att tala om hur nöjda och aktiva kunder bidrar till god och hållbar avkastning för ”oss aktieägare.”
– Under det gångna året har styrelsens prioritet varit att nå bankens långsiktiga mål. Men också att tolka och anpassa oss till nya regelverk.

Marcus Wallenberg påtalar att SEB har ökat sitt egna kapital från år till år och att en finansiellt stark bank gynnar kunderna, i och med att bankens upplåningskostnad blir lägre.

– Banker som inte är lönsamma och går med stora förluster kan orsaka stora skador för samhället i stort, säger han och kommer sedan in på makroekonomin.

– Återhämtningen i ekonomin är skör, även om den globala ekonomin nu långsamt tar sig fram på fast mark. Återhämtningen i USA blir starkare och Europa har lämnat recessionen bakom sig, säger han. 

bild-2

Wallenberg lägger en stor del av sitt tal på att kritisera kommande regler, som han menar är extremt kostsamma.

– Det är bra att banksystemet i dag har större likviditetsbuffertar, men det är en stor och komplex mängd regelverk som nu håller på att införas, säger han och betonar att det handlar om regler både på mikro- och makronivå.

Han lyfter också upp det faktum att Sverige får tuffare kapitaltäckningsregler än andra banker i Europa. Samtidigt tar han upp de nya reglerna som ska komma, som säger att bankledamöter inte får ha för många styrelseuppdrag.
– När så många regler ska implementeras uppstår också en risk för att ekonomiska utvecklingen i stort kan hämmas, säger Marcus Wallenberg och fortsätter:
– Därför är vår syn att regelverken ska införas gradvis. Lika viktigt är att vi i Sverige får en gemensam spelplan som resten av världen.

Han säger att det är ett antal olika projekt på SEB som jobbat aktivt för att möta de nya reglerna
– Anpassningen innebär stort arbete, vi är nu uppe i en total kostnad på 900 miljoner kronor för att möta nya regler, merparten av det är jobb från 2013 och 2014.

I slutet av sitt tal trycker Marcus Wallenberg än en gång på det han redan sagt:

– De här reglerna innebär en risk för att tillväxten i den reala ekonomin hämmas. För SEB och banksystemet som helhet innebär regelverken betydande kostnader – och därmed kostnader för oss som är bankens aktieägare.


Efter stämman gjorde
 SvD Näringsliv en intervju med Marcus Wallenberg.

Förstår du irritationen som uppstår kring bonushöjningarna?
– Jag förstår absolut, speciellt i det här landet. Och efter den finanskris vi har varit igenom. Men styrelsen har agerat i den här frågan som vi tror är det bästa för banken, och bäst för aktieägarna. Det var därför vi föreslog det.

SEB årsstämma kop59

Nya styrelseregler har gjort att du lämnar Stora Enso och Electrolux. Vad tycker du om reglerna?

– Jag tror ändå att individer har rätt god möjlighet att se över vad de hinner med och inte hinner med, säger han men tillägger sedan att man måste rätta in sig i ledet:

– Vi kommer ju att uppfylla de här reglerna nu. Men våra banker här uppe i Norden har ändå klarat sig relativt hyggligt i förhållande till många andra banker. Så jag tror inte att det finns någon koppling mellan hur många uppdrag ledamöterna har och hur bankerna har gått.

Hur tror du att krisen kring Ukraina och Ryssland kan påverka banken?
– Min grunduppfattning är att osäkerhet aldrig är bra. Blir det viss avstängning blir det heller aldrig bra, det påverkar oss alltid på ett eller annat sätt. Nu kanske Ryssland rent ekonomiskt är mer beroende av Europa än tvärtom, samtidigt är det aldrig bra med stängda dörrar.
Vad har ni för exponering mot länderna?
– Vi har 1,2 miljarder till Ryssland, och ungefär 600 miljoner till Ukraina. Det är mycket pengar, men kunder vi har där är kunder från våra hemmamarknader så vi känner dem väldigt väl.

 

Carolina Neurath

Handelsbanken har närmast gjort sig känd för att leva i sin egen värld och arrogant vifta bort relevant kritik. Det visade inte minst den senaste kallelsen till årsstämman, där man bestämt sig för att helt ignorera kommande regler för styrelser. Därför är det nästan förvånande att banken nu gör en pudel.

I kallelsen framgick att Handelsbanken inte tänker anpassa sig till styrelsereglerna.

  • Dels reglerna om att ledamöterna i bank måste begränsa antalet styrelseuppdrag. Ingen ledamot vare sig lämnar banken, eller andra uppdrag, på grund av EU-reglerna som väntas bli verklighet i sommar. Mångsysslarna får sitta kvar. Anders Nyrén, ordförande i Handelsbanken, och ledamoten Sverker Martin-Löf biter sig till exempel fast vid styrelseborden. Och samtidigt behåller de sina andra uppdrag. Bara danskan Lone Fønss Schrøder får lämna bankens styrelse, men av andra skäl.
  • Dels motarbetar banken regler om att styrelseledamöter ska kunna bötfällas, det vill säga reglerna om att FI ska kunna utkräva skadestånd på uppemot 45 miljoner för ledamöter i bankerna som missköter sitt uppdrag. Tanken med reglerna, som är ett EU-direktiv, är att individerna ska få större ansvar för banken. Men det skulle tydligen inte få gälla Handelsbanken. Därför hade man ett eget förslag om att bankens aktieägare ska stå för notan om någon ledamot missköter sig.

LÄS MER: Krockkudde för Handelsbankens styrelse upprör FI

Men efter skarp kritik från FI och flera storägare backar nu Handelsbanken på den sista punkten. På måndagsförmiddagen skickar valberedningen ut ett pressmeddelande med information om att man har ”beslutat återta sitt förslag”.

Handelsbankens valberedning består av storägare med stark koppling till banken, två personer från storägaren Industrivärden (varav den ena är Handelsbankens ordförande Anders Nyrén). En från Lundbergfamiljen och en från bankens stiftelse Oktogonen. Bara en person – från Alecta – representerar institutionellt ägande, men Alecta var inte säker på att man skulle rösta för det generösa förslaget på stämman.

Industrivärdensfären har fram till nu stått för några de mest kontroversiella förslagen i årens stämmosäsong. Förutom Handelsbanken, har även Volvo väckt ägaruppror. Där har sfären bestämt sig för att öka arvodet till ordförande Carl-Henric Svanberg med 1 miljon kronor till 3,25 miljoner. Trots personalneddragningar (eller kanske tack vare)

Men valberedningens pudel i banken kan i alla fall vara ett tecken på att Industrivärdensfären (eller Handelsbankenssfären om man så vill) i alla fall besitter egenskapen att lyssna och ta åt sig kritik. En egenskap som ofta är väl dold hos sfären.

Eller kanske backar man helt enkelt för att undvika en riktigt bråkig stämma. 

Carolina Neurath

Bankföreningens förslag om att fler bankkunder ska amortera är sunt. Men mellan raderna framgår att det tycks handla om att slippa andra bolåneregler – som skulle kosta bankerna betydligt mer. 

”Vi är inga krängare av banklån, vi är seriösa rådgivare som bryr oss om samhället och kunden.” Det verkar vid en första anblick vara budskapet från banksektorn nu. Bankföreningen, med vd Thomas Östros, vidgar det tidigare amorteringsrådet. Nu ska bankerna rekommendera alla bolånetagare med en belåningsgrad på över 70 procent att amortera.

LÄS MER: Gränsen för amortering sänks

Förslaget är vältajmat. När bankerna nu slåss på sina stämmor för att få ge högre bonusar än EU-direktivet anger, höjda styrelsearvoden och rekordstora aktieutdelningar behövdes något sunt besked från sektorn. Bankerna kan inte bara framstå som bonustörstande vinstmaskiner som prioriterar ägarna. De måste visa att de tänker på samhället också.

LÄS MER: Borg och Ingves välkomnar hårdare amorteringskrav

Att rekommendera fler att amortera betyder att lånen krymper och därmed genererar mindre vinst till bankerna. Det är positivt för alla på sikt – för att den höga belåningen ska kunna dämpas och en framtida bobubbla förhindras.

Men det framgår också mellan raderna att det inte bara är välvillighet som ligger bakom de nya förslagen. Snarare verkar det vara lite skenheligt. Det finns ett hopp om att slippa andra jobbiga, dyra regler. Östros skriver att de ”kraftiga höjningarna av riskvikter för bostadsutlåning som föreslås av regeringen och Finansinspektionen är fel väg att gå” för att dämpa bostadsutlåningen.

Det vill säga, förslaget om att behöva lägga undan mer kapital för varje utlånad krona. Det är bankerna inte särskilt förtjusta i. Bankföreningen menar att det binder ”kapital hos bankerna som annars skulle ha kunnat användas för att stötta nybyggnation, finansiera småföretag och bidra till tillväxt.”

Jag måste läsa meningen igen och undrar om den är på allvar. Bankföreningen borde ha kunnat uttrycka det lite ärligare.
Förslagsvis att man är emot riskviktsförslaget  för att det binder ”kapital som annars ska användas för att stötta aktieägarna, ge höjda arvoden och bidra till dubbla årslöner i bonusar.”

Det vore i alla fall att tala klarspråk.

Carolina Neurath

Det var ungefär ett år sedan Coop-reklamen snurrade på tv. Det var en reporter som knackade dörr, på små oansenliga stugor, för att leta rätt på ägarna och ifrågasätta bonusar. Det skulle föreställa humor – för i Coop är det ju kunderna, de små stugägarna, som får bonus. Inga högavlönade pampar.

LÄS MER: KF säljer och möblerar om

Ett år senare, med facit i hand, har det visat sig vara precis tvärtom. När Coopägaren KF:s ordförande Anders Sundström sparkade dåvarande vd:n Frank Fiskers fick han ett avgångsvederlag på 11 miljoner kronor. Totalt kunde KF:s vd summera ersättningen för sina två år i det blödande bolaget till 31 miljoner kronor. Här fanns alltså visst de högavlönade cheferna.

Redan då flaggade Sundström, som också är ordförande i Swedbank, för att Coop-kundernas bonussystem kunde komma att förändras. I fredags blev det offentligt: kunderna blir utan sin bonus, eller så kallad återbäring. Systemet ska göras om. Coop har i fyra år erbjudit sina medlemmar återbäring på vad de handlat. Det har visat sig vara betungande för Coop, som förra året hade kostnader på närmare 900 miljoner kronor för kundförmånerna. Coop skrotar återbäringen redan nu i juli.

Ironiskt nog är det branschtidningen Icanyheter som först skrev om Coops planer. De två matvarujättarna, Ica och Coop, håller på att hamna i skilda världar. Börsnoterade Ica, med storägaren Industrivärden, är en lönsamhetsmaskin. Medan Coop blöder.

Det var under förra året som Coops struktur gjordes om och Coop Sverige AB bildades. På så sätt skulle organisationen få ”det mandat, den beslutskraft och styrning som krävs för att möta konkurrensen på dagligvarumarknaden”, skrev KF i ett pressmeddelande.

LÄS MER: Ica skördar framgångar medan Coop blöder

Coop är inte känd för låga matpriser, utan har levt på lojala kunder. När Anders Sundström utsågs till ordförande i KF sa han sig vilja ”vinna det krig som pågår på dagligvarumarknaden”. Det känns fortfarande oklart hur det ska gå till.

Lyssnar man på läsarreaktioner på nyheten om slopad återbäring ser Coop inte ut att vinna något krig alls. Snarare verkar man ha skapat ett.

Skärmavbild 2014-03-17 kl. 16.01.05
Kundreaktioner i sociala medier

Carolina Neurath

Ekobrottsmyndigheten, EBM, har gjort en förundersökning efter den märkliga kursrusningen i Metro för två år sedan. Nu kan SvD Näringsliv berätta att 23 personer utreddes misstänkta för grovt insiderbrott, bland annat personer inifrån bolaget – men att ärendet har lagts ner. 

LÄS MER: EBM utreder kursrusning i Metro

Det var i februari 2012 som en plötsligt kursrusning bröt ut i det då börsnoterade Metro. Aktien rusade förbi en 20-procentig uppgång på bara några timmar en fredagseftermiddag. Ingen utomstående, utan insyn, kunde förstå varför. Till slut började alla varningssignaler blinka rött i Stockholmsbörsens kontrollrum i Frihamnen. Aktien handelsstoppades.

LÄS MER: Krönika – Stockholmsbörsen rena Vilda västern

Nästa handelsdag kom en tänkbar förklaring. Storägaren, Stenbeckssfärens maktbolag Kinnevik, la ett bud på Metro och skulle köpa ut bolaget från börsen. I efterhand känns det uppenbart att någon kände till informationen och valde att utnyttja den för egen vinning.

”Vi misstänker att det har läckt information och att någon handlar på insiderinformation. Det är tyvärr vanligt förekommande att sådant händer i samband med bud”, sa Annika von Haartman, övervakningschef på Stockholmsbörsen.

LÄS MER: SEB kände till bud på Metro – gav köprekommendation

SvD har nu fått ut utredningsmaterialet kring händelsen. Där framgår bland annat att 23 personer var misstänkta för grovt insiderbrott. 

En av de misstänkta var en Nordea-kund, som hade en roll i Metro. Vilken roll är överstruket i dokumenten, men sannolikt högt uppsatt. Personen i fråga, som inte är bosatt i Sverige, handlade aktier i Metro via ett konto i Danmark innan transaktionen, framgår i materialet. 

”Kunden öppnade ett nytt värdepapperskonto inför dessa transaktioner. Den relativt korta tid som förflutit sedan köpet samt storleken på transaktionerna ger banken anledning att rapportera transaktionerna”, skriver Nordea.   

XuAu0mie_gKCmf6mvlsebt6K8onkduU0L-Oh5FtRABw

En annan som blev misstänkt är Carnegies kund Banque Invik i Luxemburg (i dag Catella Bank, som tidigare ägdes av IKEA-grundaren Ingvar Kamprad). Den aktuella fredagen, den 3 februari, köpte banken 700.000 Metro-aktier, motsvarande hela 10 procent av den totala omsättningen.

Efter att ha utrett samtliga 23 personer har Ekobrottsmyndigheten lagt ner förundersökningarna, en efter en. I samtliga fall lyder motiveringen ”Utredningen har inte kunnat visa att misstänkt fått del av insiderinformation”.

Under 2013 anmälde Finansinspektionen 164 fall av insiderbrott till Ekobrottsmyndigheten, framgår i FI:s årsredovisning. Det motsvarar en ökning med 47 procent från året innan. Men trots ökade anmälningar är det ytterst sällan någon fälls för insiderbrott.

Att bevisa att en person har handlat aktier är enkelt, men att visa att personen i fråga har fått del av insiderinformation och handlat på den är betydligt svårare.

Carolina Neurath

Ericssons vd Hans Vestberg fick ökad ersättning under fjolåret, framkommer i årsredovisningen som släpptes på torsdagseftermiddagen. Den fasta lönen ökade med över en halv miljon till 13,2 miljoner kronor.

Men han kostar Ericssons aktieägare betydligt mer när alla ersättningar är inräknade. Avsättning för rörlig ersättning, pensionskostnader och övriga förmåner till Vestberg summeras till totalt 40,9 miljoner kronor. En ökning från 38,7 miljoner kronor föregående år.

Hans Vestberg

Koncernledningen gick inte heller lottlös. Totalt fick de 12 personerna 218 miljoner kronor för fjolåret. En ökning från 194 miljoner 2012. En delförklaring till den ökningen är sannolikt att ytterligare två personer valdes in i ledningen från oktober förra året.

LÄS MER: Vestberg ställer högre krav på de anställda

Ericsson-vd:n var självkritisk när han framträdde på Nordnet Live för några veckor sedan. Efter att Ericsson-aktien i princip stått still de senaste tre åren, sa Hans Vestberg att bolaget ”absolut” har en strategi för hur man ska få fler och mer nöjda aktieägare.

Kanske är de höjda ersättningarna till Ericsson-topparna själva en del i strategin att få fler nöjda aktieägare. Vem vet.

Carolina Neurath

Vi skriver i dagens tidning om hur bankerna försöker argumentera för att få möjlighet till högre bonus till utvalda medarbetare. Både Nordea och SEB vädjar till ägarna om att kunna få betala ut dubbelt så mycket bonus som det nya EU-direktivet anger. Annars tycks de övertygade om att deras ”ställning” som bank kommer att hotas. De verkar också tro att alla ”stjärnbankers” i ett svep kommer flytta till London om de inte kan få två årslöner i bonus. De skulle ju aldrig klara sig med bara en extra årslön.

bild

Många läsare har hört av sig och tycker att bankernas sätt att med näbbar och klor slåss för extra bonus är något absurd. Men det tycker inte storägarna, i stället lutar det åt att de vid årsstämmorna kommer att rösta för bankernas förslag.

Alectas ägaransvarige Per Frennberg säger att man kommer gå på bankernas linje.

– Vi tycker inte att det sker några excesser i dag, utan bankerna gör det här för att behålla personal, så vi är inte så upprörda utan tycker nog att vi kan försvara det, säger han och tillägger att de som ägare inte ska gå in och ”detaljreglera.”
– Löner måste vara bolagets ansvar. För om vi säger nej då blir det vårt ansvar att bankerna inte kan ge 200 procent (av lönen i bonus) om de nu tycker att det är viktigt, säger Per Frennberg.

LÄS MER: Svårt att förstå bankernas ohämmade kärlek till bonusar

Bankerna har själva kontaktat ägarna för att argumentera för sin sak i bonusfrågan, och de flesta ägare verkar ha charmats.
– Vi kommer nog vara medgörliga och tycker att vi kan försvara det, säger Per Frennberg.

Att det går att leva utan höga rörliga ersättningar har andra bolag bevisat sista åren. Till exempel har personer från försäkringsjätten Skandia hört av sig och påtalat att bolaget avskaffade all rörlig ersättning till ledningen 2012, och till majoriteten av koncernens anställda från och med ifjol.

Det har inte lett till uppsägningar eller svårigheter att rekrytera. Inte heller är bolagets ”ställning” hotad.