Annons

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Postkodlotteriets enskilt största förmånstagare är deras egna stiftelser. Men följer stiftelserna sina egna stadgar och låter pengarna gå dit de gör mest nytta, eller går de främst till prestigeprojekt som marknadsför Postkodlotteriet? Kulturstiftelsens ordförande Björn Sprängare medger att det kan bli problem.

– Det gäller att hålla ordning på var gränsen går, men det är klart att det inte är invändningsfritt, säger han.

Niclas Kjellström-Matseke, vd för Postkodlotteriet, vill själv fortfarande inte låta sig intervjuas av SvD. Men Björn Sprängare, ordförande i Kulturstiftelsen, ställer upp på intervju. Björn Sprängare, som har varit med sedan starten av stiftelserna, verkar väl medveten om problematiken. Han berättar att det redan från början var ”lite oklart vad stiftelsernas roll skulle vara”.

– Men jag tycker att själva idén med lotteriet är bra, att ha ett kommersiellt spel där överskottet går till välgörande ändamål, säger han samtidigt som han – något förvånande – ger SvD:s granskning tummen upp:

– Det är väldigt bra att det här synas nu, för den kommersiella sidan är en sak och välgörenhetssidan något annat. Det måste vara en armlängds avstånd mellan de här två. Det försöker jag upprätthålla hela tiden, för man får inte blanda ihop det och låta stiftelserna bli en marknadsföringsfunktion. Det är en väldigt viktig punkt för trovärdighetens skull, säger han.

LÄS MER: Postkodlotteriets vd: vi sysslar inte med välgörenhet

Björn Sprängare påtalar att det är viktigt att styrelsen verkligen ”gör det man ska göra” och inte tar order från Postkodlotteriets vd Niclas Kjellström-Matseke.

– De som sätter sig i en sådan här styrelse kan inte bara lyssna på vad han säger. Den punkten försöker jag driva; att vi har en självständig roll och att vi ska följa lagen, säger Björn Sprängare men tillägger att det ibland ”blir problem”.

sprangare469_857169c

– För vi har inte alltid samma uppfattning som han har. I slutändan är det ändå stiftelsens styrelse som har ansvaret. Det viktigaste och svåraste i sammanhanget är att kunna värdera och se till att pengarna inte hamnar i fel ficka.

När prinsessan Madeleine vid ett evenemang nyligen öppet tackade Niclas Kjellström-Matseke för stödet till välgörenhetsstiftelsen Childhood, grundad av drottning Silvia, var det några i publiken som reagerade. Det var nämligen Kulturstiftelsen som donerat pengar till organisationen – pengar som Kjellström-Matseke juridiskt inte kan bestämma över. Ändå är det han som får äran. Också värt att påpeka att samma person för någon vecka sedan tydligt sa att ”Vi sysslar inte med välgörenhet överhuvudtaget.”

Björn Sprängare berättar att det är ett medvetet val att bara ha en synlig person för hela Postkodlotteriet.

– Men det är bra att du skriver om det här. För det är bra att det blir tydliggjort både internt och för oss som jobbar med det. För det är en knepig gränsdragning, när man har ett kommersiellt lotteri som marknadsför sig ganska hårdhänt. Sedan har man en välgörenhetssida som ska sitta på en armlängds avstånd från lotteriet, och det är väldigt svårt. Det är också så att välgörenhetssidan blir en del av marknadsföringen.

Att Kulturstiftelsens ordförande ser positivt på en granskning är förvånande delvis på grund av att Kulturstiftelsens verksamhetschef Nisha Besara har varit en av de mest högljudda försvararna av Postkodlotteriet på twitter under SvD:s granskning. Hon har bland annat försvarat att vd Niclas Kjellström-Matseke inte ställer upp på intervju – trots att hon som verksamhetschef för Kulturstiftelsen på pappret inte ska vara ”vi” med Postkodlotteriet.

Skärmavbild 2013-09-20 kl. 18.55.33

Björn Sprängare resonerar kring varför Postkodlotteriet blivit så framgångsrikt, men också varför det är en svår gränsdragning att syssla med både välgörenhet och business:

– När man köper en lott tänker nog folk att om man inte vinner så går ändå en del av pengarna till något vettigt. Då vill Postkodlotteriet naturligtvis marknadsföra det, och då går man in i en gråzon. Det gäller att hålla ordning på var gränsen går, men det är klart att det inte är invändningsfritt, säger han.

– Man kan alltid ifrågasätta varför vi valt att stötta ett visst projekt, det kan vi diskutera i styrelsen: ligger det här inom ramen för vår välgörenhetsinriktning eller är det här ett projekt som är till för att marknadsföra lotteriet.

LÄS MER: Det här vill SvD ha svar på, Postkodlotteriet

ABBA-museet, som fått stöd från stiftelsen, är exempel på ett väldigt synligt projekt och som utifrån kan misstänkas skett ur marknadsföringssyfte (precis som stödet till Bill Clinton och Nelson Mandelas organisationer).

– Det är klart att ur marknadsföringssynpunkt är det bra att kopplas samman med ett så starkt varumärke, säger han men vill understryka att styrelsen inte sitter passiva.

– Sedan kan ni utifrån säga att vi vid vissa tillfällen har gått in i gråzonen och ja det kanske vi har gjort. Men sedan finns det andra fall där vi har sagt ”definitivt nej, här går gränsen.”

LÄS MER: Postkodlotteriet: Vi är kritiska

Björn Sprängare vill ändå också lyfta fram varför han är med i Postkodlotteriets stiftelse, trots all kritik.

– Att dra ihop över en miljard till välgörenhet, det har varit starkaste drivkraften för mig att vara med. Och jag tycker att idén är strålande för kunderna: att både att vara med att spela och ge en del till välgörande ändamål.

LÄS MER: Hela granskningen av Postkodlotteriet

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter