Annons

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Som kanske framgick mellan raderna i tidigare inlägget är jag inte så förtjust i ordet ”styrelseproffs”. Ett styrelseproffs, som ordet används i dag, är benämningen på någon som sitter i många styrelser. Men att vara professionell är knappast synonymt med att tacka ja till så många styrelseuppdrag som möjligt.

Vid en första anblick i senaste utgåvan av Styrelser och Revisorer, från SIS Ägarservice, ser det ut som att vissa ”styrelseproffs” börjar dra ner på uppdragen. I dag är det bara två herrar, Fredrik Lundberg och Anders Nyrén, som tar plats i 7 börsbolagsstyrelser vardera. För två år sedan sällade sig den forne Ratos-vd:n Urban Jansson (bror till tidigare SAS-vd:n) till den skaran.

Antalet personer som sitter med så många som 6 uppdrag har samtidigt minskat från 6 personer i fjol till 4 i år: Melker Schörling, Sverker Martin-Löf, Ulla Litzén och Anders G Carlberg.

Den numera frikände Peabgrundaren Erik Paulsson har dragit ner på uppdragen. Liksom 51-åriga Ulrik Svensson, som bland annat sitter i bolag som Assa Abloy och Hexagon. De har båda gått från 6 till 5 styrelseuppdrag.

Jag hade tänkt skriva något positivt om att det kanske fanns en liten, liten sannolikhet att det börjar bli en ny trend att styrelsemedlemmar i kristider faktiskt tar större ansvar och självmant drar ner på sina uppdrag. Men nej.

En noggrannare koll visar att Ulrik Svenssons börsuppdrag enbart minskat i antal på grund av att han satt i styrelsen för larmföretaget Niscayah, som i fjol köptes ut från börsen. Och Erik Paulsson tvingades, enligt DI, bort från fastighetsbolaget Klöverns styrelse, efter att bolaget fått en ny storägare.

Att vilja samla på sig så många uppdrag som möjligt verkar vara en oförändrad ambition. Vad som driver vissa ”styrelseproffs” kan man få en hint av genom att  till exempel läsa vidare här.

Med det tunga ansvar det innebär att sitta i en styrelse kan jag inte förstå hur man anser sig ha tid och mod att sitta i så många börsstyrelser. Å andra sidan har de flesta försäkrat sig mot en del av ansvaret genom en styrelseförsäkring – som de snälla aktieägarna, ofta ovetande, betalar.

Jag pratade nyss med Erik Paulsson, och han ser inga problem med att sitta i många styrelser.

– Inte det minsta. Men det gäller att vara noga och hålla ordning på regelverk. Och framför allt att vara ödmjuk och inte sätta sig i vd-jobbet.

Han medger att det innebär ett tungt ansvar, men säger att det är något man måste vara beredd på.

– Det är inte alltid så lätt. Går det dåligt för företaget gäller det att ha en styrelse med auktoritet, styrka och kunskap – och mänsklighet framför allt mot medarbetarna. Händer det något får man ta konsekvenserna.

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter