En affär som går till historien

Handelsbankens affär kommer sannolikt att gå till historien. Som den mest obegripliga. Som den mest protestfyllda. Och som den mest maktfullkomliga på länge. 

Det var i går kväll som Handelsbanken meddelade att man gör en storaffär, värd över 4 miljarder kronor, inom sfären. Man hymlade inte om att det var på grund av nya EU-regler – som är tänkta att sätta stopp för mångsysslarna i styrelserna.

Enligt de nya reglerna, som väntas i sommar, får en ledamot i en bank högst ha tre andra uppdrag. Genom Handelsbankens stora köp i Industrivärden och SCA kan ledamöterna sitta kvar, eftersom flera uppdrag kan räknas som ett när banken nu får så stora ägarposter i bolagen.

I normala fall görs affärer för att tjäna pengar. I Handelsbanken görs det dels i protest mot nya regler. Dels för den enorma tron på några högaktade direktörer. Det handlar om sfärens toppar Anders Nyrén, Jan Johansson, Fredrik Lundberg och Sverker Martin-Löf. 

Försvarare av banken kan tycka att Handelsbanken inte ska behöva anpassa sig till nya EU-regler eftersom man klarat sig väl genom finanskrisen. Bäst av de fyra storbankerna. Men historien är sällan en garanti för framtiden. Nya regler införs inte för att lösa en passerad finanskris, utan för att hindra en framtida.

I morse före stämman sa Anders Nyrén till SvD Näringsliv att den här affären ”handlar inte om personer. Det handlar om att försöka försvara en ägandemodell”. Men det var snarare att göra en pudel och backa från ett mer trovärdigt citat i går. Då sa han till Dagens Industri att det handlar om att Handelsbanken har ”ett antal betrodda personer, vilka genom sin duglighet har kvalificerat sig för detta”. Då syftade han bland annat på sig själv. Det finns ingen hejd i tron på den egna kompetensen som styrelseledamot.

LÄS MER: Stenhård kritik mot Handelsbankens maktaffär

När det handlar om att skapa jämställda styrelser går utvecklingen i Handelsbanken åt motsatt håll. När danskan Lone Fønss Schrøder nu får lämna sitt uppdrag vid dagens stämma har banken 20 procent kvinnor i styrelsen. Andelen har sjunkit från 33 procent år 2008. Försvaret lyder att man ska välja in nya ledamöter på grund av kompetens och inte kön. Det låter sunt. Men nu är det tydligt vad Handelsbanken menar med ovärderlig kompetens: att vara en del av herrklubben från början.

Under stämman i dag var många av de större aktieägarna starkt kritiska. Fjärde AP-fondens Mats Andersson ansåg att ”använda aktieägarnas pengar till att rädda styrelseuppdrag åt ett antal personer” är att ”överskatta deras betydelse”. Fjärde AP-fonden, AMF och Alecta är några av storägarna i Handelsbanken. Det är med andra ord våra pensionspengar som är med och finansierar affären som ska trygga några bolagstoppars styrelseplatser. Att Handelsbankens ordförande har högst arvode bland de fyra storbankerna bleknar i jämförelse. Nu blir hans styrelseplats betydligt dyrare för aktieägarna.

Med gårdagens affär visar banken på nytt sin tondövhet mot allmänheten.

Bankens aktie får falla. Kunderna får tycka vad de vill. Aktieägarna rasa.

Men direktörerna i sfären har förmodligen kliat sig själva på ryggen och nickat instämmande när man kom fram till det självklara: Ingen annan är duglig nog att göra vårt jobb.