Annons

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Jag skrev här i måndags om analytikernas börsråd som ofta inte blir särskilt träffsäkra. Investmentbanken Société Générales hetsiga köpuppmaning och Nordeas kortsiktiga köpråd har hittills inte varit särskilt lyckosamma. Råden följdes av två backande handelsdagar. Morgonens lilla börslyft, sjönk tillbaka något under dagen.

Att aktieanalytikers råd inte är mycket värda är lätt att raljera över. Sökordet ”köpläge” i mediearkiven ger många smått bisarra exempel. Som när en analyschef på en storbank sa: ”Vi närmar oss ett köpläge” den 10 september 2008 – bara dagar innan Lehman Brothers ansökte om konkursskydd och börserna störtdök. När jag skrev om det sist blev en analytiker mindre glad och tog branschen i försvar.

”Din artikel indikerar att det skulle finnas ett särskilt intresse hos analytiker att lämna prognoser. Det är fel. Vår tillvaro skulle bli mycket enklare om vi slapp”, skrev han och menade att analysens enklaste del är att komma fram till en prognos. Svårare, skrev han, är att ta reda på vilka faktorer som måste falla på plats för att prognosen ska slå in.

Den här gången är det, precis som sist, främst läsare som hör av sig och håller med om att analysindustrin är lite… överflödig. I dag i DI säger samtidigt en brittisk ekonomiprofessor det tydligt: han skulle vilja att aktieanalytiker som yrke ”dör ut”.

Men i gårdagens mejlskörd var ett från en analytiker, som ger sin version om varför han går till jobbet. Och det känns befogat att även visa hur branschen tar kritiken:

”Själva definitionen av en effektiv ekonomi är att det inte går att förutsäga framtiden. OM det vore så att aktieråd som gavs av så kallade proffs med statistisk signifikans hade visat sig vara rätt över tid, ja då hade fler människor investerat som aktieproffsen och de eventuella övervinster som fanns skulle därmed eroderas”, skriver analytikern, som vill vara anonym.

Han säger sig tänka ofta på vilket värde aktieanalytiker skapar eftersom ”de flesta undersökningar visar att vi har fel över tid eller åtminstone inte så pass mycket rätt att rättfärdiga den extra avgift investerare betalar för att investera i något annat än index”, skriver han men konstaterar att det inte bara är negativt:

”Att en marknad är så överanalyserad som den svenska aktiemarknaden kan innebära att pengar faktiskt allokeras på ett sådant sätt att väldigt lite resurser går till spillro”, skriver analytikern men medger också att man kan spekulera i att effektiviteten i marknaden inte skulle minska om till exempel 30 procent av alla analytiker försvann.

”Det är möjligt att det skulle leda till att tillräckligt mycket analyskapacitet från marknaden skulle försvinna då för att möjliggöra att proffsen över tid får rätt och därmed avkastar bättre än de avgifter som tas. Men det är ändå möjligt att detta samhällsekonomiskt skulle vara en nettoförlust eftersom pengar per definition i ett sådant läge uppenbarligen inte hela tiden har allokerats på bästa möjliga sätt /…/ Tyckte att det var intressant att fundera på och dessutom något som får mig att gå till jobbet varje dag.”

Och jag tyckte det var intressant att låta en analytikerröst komma till tals – även om få analytiker verkar vilja försvara sig publikt.

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter