Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Det är stort fokus på banker, igen. Och det är lätt att se att det inte förekommer många artiklar om resultatmässiga framgångssagor eller härliga mysporträtt av bankchefer i pressen. På senare tid har bland annat SvD publicerat flera avslöjanden som inte är till banksektorns fördel. Bankdirektörerna själva verkar länge ha haft ett enigt svar på frågan om vad bankernas låga förtroende beror på.

SvD Näringsliv ställde till exempel frågan till Nordeas ordförande Björn Wahlroos redan för två år sedan, om hur han såg på bankens förtroendeproblem.

– I en sådan diskussion kan man alltid fråga vem som är ansvarig, är det medierna som lyfter upp en fråga som medierna kanske med flit överdriver? svarade han retoriskt.

Hans svar ger sken av vad han tycker: det är inte bankens fel, det är mediernas. Det är inte unikt för Wahlroos.

Vid Swedbanks senaste årsstämma, för ett par månader sedan, gav vd Michael Wolf ett liknande svar när SvD ställde samma fråga. Han hänvisade till att banken var hårt ansatt vid finanskrisens utbrott och att man har börjat sin klättring tillbaka på förtroendestegen. Wolf berättade att ”den mediebilden som varit har påverkat” och att ”Swedbank var ju den bank som 2008 och 2009 hade mest media, och krisrubriker.”

SEB:s vd Annika Falkengren var också tydlig vid senaste kvartalsrapporten i en intervju med SvD – att tidningen borde skriva mer om allt bra banken gör för kunderna också. Det var med anledning av SvD Näringslivs artikelserie om hur banken har sålt vidare ratade kunder till det mindre lånebolaget Bluestep.

Nu är det kanske värt att backa bandet och påminna alla direktörer om ett antal händelser – innan hela förtroenderaset skylls på medierna.

Nordea hamnade i blåsväder efter SvD:s avslöjande om att banken köpt en lägenhet för 22,5 miljoner kronor för vd:ns räkning, samma höst som man sa upp tusentals anställda. Björn Wahlroos försvar av köpet har blivit legendariskt:

”Människor behöver faktiskt bo. 250 kvadratmeter låter kanske mycket för en redaktör, men Christian leder faktiskt Europas femte största bank”.

Citatet har återgetts i medierna ett antal gånger, men det är svårt för någon annan än avsändaren att ta ansvar för uttalandet som sannolikt spelade en roll i bankens förtroendefall.

Efter SvD:s senaste granskning om hur Nordbanken, nuvarande Nordea, svartlistat 2000 kunder, ska inställningen till media inne på banken inte direkt ha förbättrats, enligt uppgift.

Även Swedbanks kris är svår att belasta någon annan än banken själv. Swedbank hade växt svindlande snabbt i Baltikum under flera år. När den mindre ansvarsfulla kreditgivningen slog tillbaka i form av enorma kreditförluster fanns det bara till slut en livlina kvar: svenska staten.

SvD:s avslöjande om hur bland annat SEB behandlade sina svaga kunder, som nekades lån, gav kanske inte heller banken något förtroendelyft. Det är inte konstigt. Det var något inte ens bankcheferna själva kunde försvara.

Det slitna dilemmat om vad som kom först, ”hönan eller ägget”, kanske är något att reflektera över. Visserligen var det medierna som intervjuade Wahlroos, som avslöjade tusentals registrerade kunder hos Nordea, som rapporterade om Swedbanks kris och som hittade SEB:s tvivelaktiga affär.

Men det är en viss skillnad i att ”hitta” problem och ”hitta på” dem.

Vissa av bankskandalerna kanske inte borde ha funnits på kartan i en perfekt värld. Men om kartan och verkligheten inte stämmer överens, då är det sällan verkligheten det är fel på.

Fler bloggar