Annons

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Plötsligt blev de fromma som lamm, ministrarna Peter Norman och Anders Borg. Det var i början av året och bankerna hade presenterat sina kvartalsrapporter. Sett till utdelningarna blev det nytt rekord. Storbankerna skulle sammantaget dela ut över 35 miljarder kronor till sina aktieägare.

Efter rapporterna vände sig många journalister direkt till ministrarna, som tidigare i princip stått och stampat i redaktionernas receptioner ivriga på att få avlossa nya kritiksalvor mot storbankerna. Under många år har de samlat lätta gratispoäng bland väljarna genom sina bankattacker.

”Orimligt” och ”oacceptabelt” är skarpa, osande ord som flugit från politikerna på näringsdepartementet. Så sent som i fjol höstas hade Anders Borg varit ute och varnat bankerna för alltför höga aktieutdelningar. Han hotade då med ytterligare regleringar ”om bankerna började diskutera utdelningar”.

LÄS MER: Peter Norman: nu sätter vi stopp för bankkrisen

Så det var inte konstigt att de flesta nu väntade på ”Den stora utskällningen”. Men tvärtom skedde en markant attitydförändring våren 2013. Ministrarna gjorde en helomvändning. Bankerna fick till och med beröm.
– Jag ser naturligtvis hellre att bankerna är i god form än dålig, sa finansmarknadsminister Peter Norman om bankernas rekordutdelning i våras. Anders Borg uttryckte sig i liknande termer. Det som länge hade varit avskyvärt i ministrarnas ögon kunde plötsligt ses som något positivt. Inne på de stora bankkontoren häpnade man. Trots en påtaglig lättnad var den stora frågan: vad hade hänt?

LÄS MER: Nordea kan flytta från Sverige

”Det är uppenbart att de har pratat ihop sig och tagit ett aktivt beslut att begrava stridsyxan nu”, sa en bankchef. Allt fler började samtidigt bli säkra på vad det handlade om; staten förberedde sig på att göra sig av med sin stora aktiepost i Nordea. Självklart kan en pågående politisk debatt, med hård kritik från ministrar med betydande makt, påverka bankens värde. Eller som en högt uppsatt person i bankvärlden uttryckte det: ”Om de vill sälja aktierna i Nordea, då kan man inte bråka med aktieägarna om utdelning. Då får man acceptera utdelningen för att få ut ett bättre pris”.
Och mycket riktigt, några månader senare sålde staten aktier i Nordea för 19,5 miljarder kronor, för att i förra veckan sälja den sista posten värd 20 miljarder. En så stor affär är inget som det direkt börjar planeras för dagen innan. Tvärtom är det en lång process och man ska försöka pricka den bästa tajmingen – börsen måste vara stabil och man ska samtidigt ha rimligt avstånd till nästa kvartalsrapport.
Det är omöjligt att bevisa men med facit i hand verkar det i alla fall inte orimligt att alla konspiratoriska röster stämmer. Bytte ministrarna strategi gentemot bankerna för sitt eget bästa? Det vill säga, för att maxa priset på aktieposten? Det vore alarmerande.
För att behålla sin trovärdighet krävs nu att Peter Norman och Anders Borg är lika lama vid nästa års utdelningsfest. Kommer det även då heta att bankerna bara är ”i god form”?

LÄS MER: Nordea tar nya steg från Sverige

Att politikerna är stolta över starka och stabila banker är i sig inget konstigt. Men vändingen kom lite för plötsligt för att den ska verka trovärdig. Redan under presskonferensen i förra veckan, när den sista försäljningen presenterades, började Peter Norman att åter kritisera Nordeas avkastningsmål.

Kanske är ordningen återställd nu, och kanske är de bankkritiska politikerna tillbaka. Men då kommer det bli väldigt svårt att svara på frågan: vad var det som hände, den där våren 2013?

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter