Så fort någon bara andas orden ”kvotera till bolagsstyrelser”, som Stefan Löfven gör i dag, går en upprörd ström genom näringslivet. Alla, med något enstaka undantag, är emot lagstiftning. Ingen skriker det rätt ut. Det diplomatiska svaret lyder ”vi ska välja styrelseledamöter utifrån kompetens, inget annat”.
Kompetens är naturligtvis det viktigaste. Men, är det verkligen kompetens som styr i dag? Kan det stämma att nära 80 procent av kompetensbasen bara finns hos – män?
Snarare pekar mycket på att bekantskapskretsen är synonymt med kompetens. Och att de redan välkända så kallade ”styrelseproffsen” har namn som väger tungt i rekryteringssammanhang.
I dag är det ett 15-tal män som betraktas som ”styrelseproffs” och som sitter i 5-7 stora börsbolagsstyrelser vardera. Bland de här ”proffsen” som verkar tävla i flest antal uppdrag, och som SIS Ägarservice sammanställt, finns bara en kvinna. Att ett bestående gäng, på 15 män, tillsammans utgör en stor del av börsens styrelser känns inte sunt.
Det illustrerar snarare en brist på fantasi och rädsla för förnyelse. Ska man våga ta in en helt ny person, när vi vet att Anders Narvinger, Jacob Wallenberg och Anders Nyrén gör det så bra?
Om de verkligen gör ett så fenomenalt styrelsearbete vet ingen utanför styrelserummen. Att ha rätt kompetens för att sitta i en styrelse handlar inte bara om branscherfarenhet och rätt utbildning.
En styrelse behöver kompletteras med människor som har nya synsätt, specialkompetens och med hög integritet som vågar gå mot strömmen. Hjälp mig gärna med exempel på när någon man stuckit ut i det sammanhanget. Här är i alla fall exempel på en kvinna.
Andelen kvinnor i bolagsstyrelser har ökat stadigt länge. Men på senare år har takten slagits av, och 2012 blev det tvärstopp. För första gången minskade antalet kvinnor i styrelser, om än marginellt. I dag utgörs bara 23,6 procent av styrelseplatserna av kvinnor.
Stefan Löfven kan räkna med mothugg. Vanliga kommentarer efter den här typen av utspel är:
”Om man nu ska kvotera in kvinnor, ska man då också kvotera in utlandsfödda, vänsterhänta, homosexuella osv”
Ja. Om vi stannar vid det relevanta. Alla styrelser mår bra av mångfald. Utlandsfödda är en viktig del av styrelser, och är en diskussion som bör föras. Inte minst med tanke på att många bolag växer just utanför Sveriges gränser. Just därför blir de också fler.
En annan, vanligt förekommande, kommentar jag noterade i dag var: ”Kvotering resulterar i att alla kvinnor på ledande poster får sin kompetens och förmåga misstänkliggjord. Har de hamnat där pga sin kompetens eller för att de är inkvoterade?”
Nej, jag tror ingen vettig kvinna mår sämre av att få fler kvinnliga kollegor i styrelserna. I SAS ska styrelseplatserna fördelas mellan svenskar, norskar och danskar. Det är väl ingen svensk som gråter sig till söms över att anse sig inkvoterad i flygbolaget? Att vara där både som svensk och kompetent är väl inget underkännande.
Möjligheten att förnya styrelserna uppstår en gång om året. Visst är det bra med några rävar som har suttit i flera år, men förnyelse och nya perspektiv i styrelser är viktigt.
Nu när näringslivsprofiler inte gör annat än att klaga på regler, är det vågat att komma med ett sådant här utspel. En sak är säker, Socialdemokraternas partiledare gör sig inte populär hos näringslivet.
