Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

På måndag är det ”business as usual”. Det var Angeles Bermudez-Svankvist första kommentar efter den massiva kritikerstorm som eskalerat i dagarna. Är det något man ändå kan beundra generaldirektören för är det hennes teflonattityd. Det har nu, med all önskvärd tydlighet, framkommit att hon saknar förtroende bland anställda, höga chefer, styrelsen och fackförbund.

Angeles Bermudez-Svankvist hopp om ”business as usual” på Arbetsförmedlingen på måndag kommer nog stanna vid en förhoppning.

LÄS MER: regeringen tiger om kritiserad chef

När Christina Johansson, tillförordnad styrelseordförande på Arbetsförmedlingen, i fredags fick frågan i medier om styrelsen hade förtroende för genrealdirektören, gav hon raka svar: ”Nej, det finns inte förtroende. Och regeringen är informerad.”

I börsvärlden är en så skarp formulering synonymt med en stor röd pil mot utgången. Styrelsens uppgift är att tillsätta och avsätta vd. Men i myndighetsvärlden är det annorlunda. Här har styrelsen ansvar men ingen makt att avsätta generaldirektörer. Den uppgiften ligger på regeringens bord.

De styrelsemedlemmar som SvD varit i kontakt med är tydliga i att det saknade förtroendet inte har med höga mobilnotor att göra. Den versionen låter rimlig. Att Angeles Bermudez-Svankvist mobilsurfat för skyhöga summor utomlands, genom att inte ha stängt av roamingen på sin telefon, borde snarare gå under kategorin ”urklantigt”. Men det räcker inte för avsked.

LÄS MER: Någon måste betala för förtroendekrisen

Däremot verkar styrelsen anse sig ha gott om andra motiv till det uteblivna förtroendet. En källa understryker att ”hon är tandläkare, inte ekonom och hon saknar ekonomikunskaper.” Det låter inte optimalt för att leda en av Sveriges viktigaste myndigheter som omsätter 75 miljarder, har 13 000 anställda och brottas med landets största problem: arbetslösheten.

Lyssnar man på de interna kritikerrösterna verkar det som att Angeles Bermudez-Svankvist inte har långt kvar till regerings elefantkyrkogård – dit avsatta direktörer förpassas.

Men så är det också alltid bekvämast för alla inblandade att ha en person att mata vargarna med. Frågan är varför det tog styrelsen fem år att komma på att generaldirektören har bristande ekonomikunskaper, inte kan bedriva verksamheten effektivt och inte lever upp till målen?

Har hon fått några varningar? Förs några som helst samtal mellan styrelse och generaldirektör? eller skvallrar styrelseledamöterna bara under kaffepauserna, för att sedan drämma till generaldirektören via media?

Det verkar vara fler än Angeles Bermudez-Svankvist som inte är bäst lämpade för sina uppdrag. I nuläget finns en styrelse som saknar förtroende för generaldirektören. Och en generaldirektör som saknar förtroende för styrelsen. Det är en ekvation som inte kommer att gå ihop för den redan havererade Arbetsförmedlingen. Det blir upp till regeringen att ta ställning till vem eller vilka, men en sak är säker: någon måste bort.

Fler bloggar