Annons

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Under den akuta bank- och finanskrisen 1992 togs Nordea, då Nordbanken, över av svenska staten. Den 27 augusti det året försvann bankens aktier från börsen. Nordbanken behövde räddas, men frågan är om det vore lika oproblematiskt att göra det i dag. Nordea har genom åren successivt tagit symboliska steg bort från Sverige.

Åtta år senare, år 2000, slogs banken ihop med flera nordiska konkurrenter, däribland danska Unibank och norska Christiania Bank og Kreditkasse. Huvudägare har ändå i decennier varit svenska staten.

Men år 2011 började förändringen mot dagens Nordea. Då minskade staten sin ägarandel från 19,8 procent till 13,5 procent. I juni i år sålde staten ut ytterligare aktier. Finländska Sampo, med Björn Wahlroos i täten, hade då blivit överlägset störst. Och i gårkväll stod det klart att nu är skilsmässan mellan svenska staten och Nordea ett faktum. Staten säljer alla sina resterande aktier.

LÄS MER: Banker tynger efter Nordeaförsäljning

Nordea har sitt säte i Sverige och är på pappret ett svenskt företag, noterat på svenska börsen. Men i själva verket är bankkoncernen, som är Nordens största, mer av en nordisk bank. ”Banken är inte svensk och har egentligen inte varit det på väldigt länge”, beskriver en analytiker.

Största ägaren är alltså en finländsk försäkringsjätte. Men utvecklingen mot en mer icke-svensk bank syns på flera håll än i ägarlistan. Ordförande Björn Wahlroos är som bekant finsk, majoriteten av de nio i styrelsen består av utländska ledamöter. Marie Ehrling och Lars G Nordström är de enda svenskarna. I ledningen är bara en av sju personer svensk (även om Lennart Jacobsen kan låta danskt).

Men är Nordea på väg bort från Sverige? Frågan landar till sist i: vad vill Björn Wahlroos? ”Wahlroos vill vara där det är mest lönsamt”, säger en Nordeachef.

Finland har varit mest lönsamt för Nordea under väldigt många år, framför allt på retailbanking, det vill säga kontorsverksamheten. Det beror delvis på att det har varit svag konkurrens på finländska bankmarknaden under många år. Och lönsamheten är på väg upp i Finland, medan den är på väg svagt ner i Sverige.

LÄS MER: Analytiker: rätt tid att sälja

I Finland steg intäkterna med 7 procent under andra kvartalet, jämfört med föregående kvartal, framgår av senaste delårsrapporten. I Sverige gick det åt motsatt håll. Medan räntenettot var i stort sett oförändrat, sjönk avgifts- och provisionsnettot.

Hela Sverigeverksamheten beskrivs i en första mening i delårsrapporten som att den ”utvecklades stabilt”. Det är betydligt gladare tongångar när Finlandsverksamheten ska beskrivas. Där heter det att ”Banking Finlands affärer utvecklades fortsatt positivt under andra kvartalet och säljaktiviteten steg.”

Men vem står för kalaset om det urartar? Svaret borde egentligen inte vara givet. Rent teoretiskt betalar Nordea in avgifter i respektive land där man har verksamheter till olika stabilitetsfonder, som finns för att rädda banker i kris. Men så länge det rent juridiskt är en svensk bank är det förmodligen också svenska skattebetalare som får betala om banken skulle få stora problem.

LÄS MER: Kvittot för Nordea – 60 miljarder

Nu finns det inte på kartan att Nordea skulle behöva räddas, som en bankchef internt uttrycker det. Det må stämma, Nordea är en stark och stabil bank. Å andra sidan brukar bankkriser och enskilda skandaler inte finnas på kartan flera år innan de inträffar.

Vi vet sedan tidigare att banker gärna expanderar globalt men dör lokalt. Och bankbegravningarna tenderar att bli dyra. Det skulle nog ta emot för regeringen att rädda den svenskbaserade banken. Men skulle det värsta inträffa ligger ansvaret på deras bord. För en sak är i alla fall säker: Nordea är en bank som är för stor för att falla.

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter