Livliga diskussioner behöver inte döljas, Ingves

När jag intervjuade vice riksbankschefen Per Jansson nyligen lät han förstå att det i alla fall inte utbryter slagsmål på riksbanksdirektionens möten: ”Det är inte så att det händer något mer än att vi diskuterar, om du nu skulle ha fått för dig det.”

Inte för att jag hade fått för mig att det användes knytnävar när Riksbanken beslutar om räntan. Men nu kan vi i alla fall känna oss trygga på den punkten.

Samtidigt var Per Jansson tydlig med att det är högt i tak. Och att ledamöterna ”helt klart inte tycker likadant” och att det är ”naturligt att det blir livliga diskussioner”.

Något som inte fick plats i intervjun var hans synsätt på ledamoten Lars E O Svenssons resonemang om att en lägre ränta hade kunnat rädda 60 000 jobb.

”Det där är en svår analys att göra. Vi har en rapportserie på Riksbanken där två ekonomer kommer fram till helt andra siffror, med andra antaganden och modeller. Så för min del, skulle jag vara försiktig att kvantifiera på det där sättet”.

När jag några månader tidigare intervjuade Lars EO Svensson duckade han inte heller för att kritisera Per Jansson (och Ingves) åsikter.

”Av uttalande av Stefan (Ingves) och Per (Jansson) så verkar det vara hushållens skuldsättning som gör att man inte vill sänka räntan mer, trots att arbetslösheten är så hög”

Lars E O Svensson totalsågade nyligen också den rapport om penningpolitiken som Riksbankens tjänstemän själva gjort.

Ingen försöker, ens publikt, dölja att det är högt i tak, livliga diskussioner och inte sällan brutal kritik innanför direktionsväggarna på Riksbanken. Tills i dag.

Medan ledamöterna pratar fritt om meningsskiljaktigheterna och öppet kritiserar varandras teorier, vill chefen över hela gänget ge en annan bild: Det är bara en liten fråga om nyanser.

Som Stefan Ingves uttryckte det i dag: ”Tittar man noga på det här och vilka beslut som har fattats så är det inte så förfärligt stora skillnader. Det är snarare en fråga om nyanser”.

Att det bara är tal om små nyansskillnader är lite svårt att ta till sig. Inte minst går det tvärt emot Lars E O Svenssons sex sidor långa kritik till Riksbankens egna redogörelse för penningpolitiken. Det var knappast sex sidor med en annan nyans. Det handlar om ett helt annat synsätt.

Ett tips till Ingves, för att behålla trovärdighet, är att bara medge det alla vet: Det finns vitt skilda åsikter inom riksbanksdirektionen, långt bortom ”nyanser”.

Och det är faktiskt inte så mycket att skämmas för.

Ett gäng med bara eniga ja-sägare – som vi sett symtom på i en del börsbolagsstyrelser – är betydligt mycket värre.