Makthavarnas misslyckade försök att framstå förstående

Efter kritiken om veckans omtalade affär i Handelsbanken har det uppenbarligen krishanterats intensivt på Industrivärdens huvudkontor på Storgatan. I korthet gjordes affären för att inte behöva flytta på ett antal styrelseledamöter i Handelsbanken. Krishanteringen har mynnat ut i en genomtänkt debattartikel i dagens DI – signerad Industrivärdens ordförande Sverker Martin-Löf och vd Anders Nyrén (båda också en del av Handelsbankens styrelse)

Huvudtesen är att ”i sak har ingenting hänt”. Affären handlar inte om att behålla några enskilda personer i innehavsbolagens styrelser, det är en missuppfattning. Det handlar om att ”kunna påverka vilka personer som ska sitta i innehavsbolagens styrelser.” Tydligen stor skillnad – trots att det är just några enskilda personer som efter affären kan sitta kvar vid Handelsbankens styrelsebord. Till exempel just – dem själva.

När man ändå får tala till punkt är det ju lika bra att ta upp och bemöta alla de här jobbiga ämnena, som de ofta kritiseras för – som styrelsearvoden och mångfald i styrelserna. Tanken tycks ha varit: nu ska vi framstå förstående och sympatiska.

LÄS MER: Granskarnas makt satt på spel

•  Styrelsearvoden. Handelsbanken vill ”ge ledamöterna sådana marknadsmässiga arvoden att vi på global nivå kan rekrytera de bästa”, skriver de. Sett till bankens styrelse är de bästa, enligt Sverker Martin-Löf och Anders Nyrén, dem själva. Men också svenskarna Pär Boman, Jan Johansson, Fredrik Lundberg, Tommy Bylund och Charlotte Skog. Finnen Ole Johansson. Och Jon Fredrik Baksaas och Bente Rathe från Norge. Man behöver alltså höga arvoden för att kunna rekrytera de bästa globalt – som man råkat hitta i Sverige, och ett par nordiska grannländer. Men det är svårt för oss utomstående att ha synpunkter. Debattartikelförfattarna vet bara själva hur internationella rekryteringsfirmor desperat rycker i dem. Därför måste till exempel Anders Nyrén ha högst arvode bland svenska bankordförande. Men de skriver ändå ödmjuk att de är ”medvetna om att detta kan sticka i ögonen”.
• Mångfald i styrelserna. Man får en känsla av att de två makthavarna hade en plan på att ge efter även vad gäller sin syn på mångfald i styrelserna. De gör så gott de kan när man nu ändå ska göra sig sams med allmänheten. Men Nyrén och Martin-Löf har gränser. Det landar i att de nu ”förstår att mångfald i styrelsesammansättningen har ett stort symbolvärde.” Nu ska de arbeta aktivt för att ha bättre balans mellan män och kvinnor i sin styrelse, som består av två kvinnor.

Symbolvärde var alltså ordet.

Den formuleringen säger något om hur mycket man egentligen har förstått av debatten. Det är ett annat sätt att locka kvinnor till styrelserna: ”ni väljs in tack vare ert symbolvärde”.

Kanske skulle dessa eftertraktade, oersättliga makthavare ha tagit lite hjälp med sin debattartikel. Men det är nog svårt att be om hjälp när man vet att man är bäst.