X
Annons
X

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Carnegies vd Thomas Eriksson öppnar för att se över möjligheten att erbjuda bolån till kunderna. Det framgick under en paneldiskussion på SvD:s bankkonferens Nordic Bank Summit.

Under en av de sista debatterna på bankkonferensen framträdde Rikard Josefson, vd på Länsförsäkringar Bank, Carnegies vd Thomas Eriksson och Dag Klackenberg, vd för Svensk Handel. Bankcheferna var föga imponerade av Anders Borgs utspel dagen innan – där han varnade bankerna för att de kan räkna med fem-tio år av nya hårda regleringar. I stället menade bankcheferna att nya bankregler skrämmer bort duktigt folk

-Styrelseledamöterna har för dåligt betalt för att ta ansvaret, sa Rikard Josefson. LÄS MER HÄR.
På min fråga hur bankerna ska möta kundernas ökade krav svarade Thomas Eriksson på Carnegie:
– Vi skulle i framtiden kunna se att vi går in på många fler fält när det gäller privatmarknaden för banktjänster. Det är ingen hemlighet att vi tittar på hur vi kan nå fler privatpersoner för att hjälpa till med både sparande och lån. Det skulle till exempel kunna vara intressant för oss att erbjuda bolån, sa han.
Så ni har tittat på om ni ska gå in och erbjuda bolån?
– Det finns möjligheter där ja.

Det vore så klart bra med ytterligare en aktör på bolånemarknaden. Å andra sidan vet jag att andra nya bank-vd:ar undersökt möjligheten men – som till exempel Avanza Bank – kommit fram till att det inte är aktuellt. Avanzas vd Martin Tivéus sa så här när jag intervjuade honom i augusti:

– Det första jag gjorde när jag kom hit var att börja utmana alla valda sanningar i banken, som att vi inte kan erbjuda bolån. Vad gäller bolån har vi tittat på det ordentligt sista halvåret, men det är svårt. Det har att göra med reglerna som finns kring bolånefinansiering.

– Frågan är också hur mycket billigare vi kan göra det. Det finns inget snabbt och enkelt sätt att göra det bättre än vad det är nu.

Vi får se om Carnegie-chefen kommer fram till något annat.

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter

Carolina Neurath

Anders Borg höll inte bara högt tonläge mot bankerna på dagens bankkonferens på Berns. Även kollegorna på FI fick sig en ordentlig känga.

Finansinspektionen, som tidigare varit kritisk mot bankerna i sina bolånerapporter, gav sektorn rätt på en punkt i sin senaste rapport: en del av de högre bolånekostnaderna beror på ökade regleringar. Det här fick den frispråkige finansministern att se rött.

På min fråga till Anders Borg under konferensen Nordic Bank Summit, som arrangeras av SvD Näringsliv, om bolånekunderna kommer att känna av riskviktsreglerna (vilket jag skrev att jag tror här) blev det något luddigt svar. I stället tog han tillfället i akt att kritisera FI:s rapport som kom i går.

I FI:s beräkningar framgick nämligen att de ökade reglerna kan ha medfört 18-22 räntepunkter högre bolåneränta för kunderna.

– När FI gjorde sin undersökning hade de ett räkneexempel vad regleringar kostat bankerna. Jag tycker inte det är det smartaste Finansinspektionen gjort, sa Anders Borg vid dagens konferens och tillade:

– Om någon är här från bankerna kan jag säga att vi kommer inte att acceptera den förklaringen.

LÄS MER: Tröskeleffekter för unga är för höga

Martin Andersson, generaldirektör på FI, höll ett anförande senare under dagen och hade ingen lust att efteråt gå i polemik med Borg. Även om Martin Andersson också lät rätt syrlig i sina kommentarer:

– Jag hörde inte vad han pratade om. Men vi vill vara tydliga med att regleringar kostar, för det gör det, säger han samtidigt ville han tydliggöra i att det finns en annan sida i det här, där bankerna också passar på att höja sina marginaler.

LÄS MER: FI:s generaldirektör: vi har ingen bostadsbubbla

Jag pratade tidigare i dag om SvD Näringslivs räntakarta – men också om politikernas bankskäll – i SVT:s Gomorron Sverige.

Carolina Neurath

Så presenterades till sist de nya bolånereglerna. Men både FI och bankerna ger samma svar: de nya reglerna om ökade riskvikter på bolån får ingen påverkan på bolåneräntorna. Det kan till och med ge lägre räntor, menar vissa analytiker. Jag är inte helt övertygad än.

Någonstans är ju hela tanken att det inte ska vara lika lönsamt för bankerna att låna ut. Både FI och riksbankschef Stefan Ingves har länge velat att bankerna ska bli försiktigare med utlåningen.

Därför vill man nu höja riskvikterna, det vill säga bankerna måste hålla mer kapital för varje utlånad krona. Med andra ord tvingar man bankerna att ha mera kapital bundet för att låna ut. Och det är inte gratis.

Nu har visserligen bankerna tagit höjd för att det kommer ökade riskvikter. Men fortfarande är det kapital som ska förflyttas och fylla ett hål – framför allt för de banker som i dag har extremt låga riskvikter, som Handelsbanken som ligger lägst. Dessutom ska de fortsätta hållas på denna ”lämpliga nivå”, som FI uttrycker det, ”även i framtiden”.

Totalt väntas åtgärden, enligt FI, låsa in 20 miljarder kronor i banksystemet för att kunna hantera framtida eventuella kreditförluster.

LÄS MER: Bolånebuffert kan bli dyr för banker

Att bankerna har haft så låga riskvikter tidigare, beror på de historiskt låga kreditförlusterna. Det har i sin tur lett till den kraftiga kreditexpansionen i Sverige. Svenskarnas lån för bostäder uppgår till över 2000 miljarder kronor.

Om vi först kan fastslå fakta: det kommer att bli dyrare för bankerna att låna ut (det är i alla fall tanken) så kan vi sen fundera på hur de bemöter detta:

Genom att bli lite mindre lönsamma? Nja, tveksamt.

Genom att successivt smyghöga marginalerna? Ja, känns mer troligt.

LÄS MER: Nya låneregler miljardsmäll för banker

Carolina Neurath

Det råder stort missnöje hos Norwegians personal. Svenskar erbjuds anställning via andra länder. Krav som ställs på en pilot är till exempel att ha en bankgaranti på minst 270.000 kronor – och skaffa eget boende i Thailand. Det visar ett anställningskontrakt, som SvD Näringsliv tagit del av.

Plötsligt är det ganska lätt att förstå varför den pressade SAS-personalen, motvilligt, gick med på de tuffa kraven om sänkta löner och försämrade villkor. Alternativen är nämligen inte så många i flygbranschen. Efter senaste inlägget om Norwegians skatteplanering är det inte bara SAS-anställda som hört av sig – även flera inifrån det norskbaserade flygbolaget vill dela med sig av information. Och det är tydligt att missnöjet är stort. Inte bara för att de flesta bemanningsanställda som lovats fastanställning efter snart fem år fortfarande är kvar hos Proffice Aviation. Men också för hur piloter anställs, via andra länder.

SvD har tagit del av ett anställningskontrakt, som en pilot som blev erbjuden jobb hos Norwegian fått – men som han aldrig skrev under. Där framgår bland annat att den svenska piloten måste ordna sitt eget boende i Thailand, för att få jobbet. Norwegian står bara för hotellkostnaden första månaden. Uppgiftslämnaren säger:

”Då de passerar Sverige mer än 96 dagar om året blir de fullt skatteskyldiga här också utan att det är pensionsgrundande (de ska ju ha Thailändsk pension är det tänkt) utöver det så ska de ha bostad i Thailand (nära flygplatsen får man förmoda) så Norwegian slipper hotellkostnader för personalen.”

Dessutom ska de anställda ordna ett slags bankgaranti, som en säkerhet, på minst 30.000 euro, motsvarande 270.000 kronor, för en utbildningskurs.

”Detta är kostnaden för att bli få en så kallad typerating-kurs på Boeing-787, något som seriösa firmor betalar för sina anställda”, säger källan.
Dock skriver Norwegian av skulden efter 3 år, men om firman skulle gå i konkurs eller att man slutar av andra skäl blir piloten betalningsskyldig.

Åsa Larsson, informatör på Norwegian, säger att man inte tvingar någon att bli anställd.

– Så här är det, vi går inte ut och rekryterar folk. De kommer till oss för att de vill ha jobb. De vet om att vi ska skapa en bas i Thailand. Det innebär att vill man flyga på basen i Thailand, då måste man bo där. Då är det upp till var och en att göra det, det är inte så vi tvingar någon.

Att det är ett krav att man måste skaffa egen bostad i Thailand känner Åsa Larsson inte till.

– Det har inte jag sett, det skulle jag gärna se. Har någon skickat dig kontraktet? För det här har jag aldrig hört talas om.

Hon säger att Norwegian inte är ansvariga för kontrakten som går via det rekryteringsföretag de använder sig av – även om det här kontraktet är stämplat med Norwegian-logga tillsammans med hemlighetsfulla, New Jersey-registrerade rekryteringsbolaget Parc Aviation.

Ni måste väl ta ansvar för hur era bemanningsföretag utformar kontrakten till era piloter?

– Rekryteringsbolagen bestämmer själva hur de utformar sina kontrakt. Vi har ingenting att göra med deras kontakt med piloterna, säger Åsa Larsson.

Efter att ha stämt av med bolagets jurister säger Åsa Larsson att detta är en ”gammal informationsfolder om att Parc eventuellt kan komma att erbjuda anställningsavtal för vår longhaul satsning.”

– Parc blev inte kontrakterad för detta och denna informationsfolder har ingen förankring i det som sedan blev avtal med den kontraktör som fick uppdraget att anställa piloterna i sin verksamhet, säger hon.

Åsa Larsson vill också tillägga att man inte är tvungen att bo i Thailand.

– Basen är i Thailand och jobbet utgår från Bangkok men var personen i fråga bor är upp till var och en så länge man har möjlighet att ta sig till sin bas när man börjar sin tjänstgöring.

Här kan du läsa hela kontraktet/informationen.

 

Carolina Neurath

För ett par av de statligt ägda börsbolagen går det halvbra just nu, för att uttrycka det snällt. Både krisomsusade Telia Sonera och SAS har under hösten slagits om medierampljuset. Storägarna staten har en gammal beprövad lösning för att skydda sig själva från ansvar: rikta kritiken mot någon annan.

I de här fallen är det befogad kritik mot styrelsen (som staten själv varit med och tillsatt) och som man nu kommit på saknar rätt kompetens.

Efter Telia Soneras uppmärksammade Uzbekistanaffär var finansmarknadsminister Peter Norman tydlig:

– Den kompetens som borde ha funnits där i fråga om mänskliga rättigheter och arbete mot korruption har fattats, sa han.

Det verkar som en helt korrekt slutsats – och bra synpunkt. Att den däremot kommer fem år efter att Telia Sonera gick in i Uzbekistan är obegripligt.

LÄS MER: Regeringen: byt ut Teliastyrelsen

Vid ett antal årliga valberedningsmöten har regeringen, tillsammans med de andra storägarna, utsett en styrelse – som de tycker är lämplig och kompetent. Samtidigt som Telia Sonera verkar i några av världens mest hårdföra diktaturer, har man tyckt att styrelsesammansättningen varit tillräcklig för att hantera uppgifterna.

Händelsen upprepar sig nu i SAS-krisen. SAS situation har knappats uppstått på en vecka, även om det är lätt att tro det med tanke på bankernas och ägarnas hastiga beslut och snabba krav.

LÄS MER: Normans tunga kritik mot styrelsen.

– Det finns särskilda skäl för oss stater att tillsammans göra en genomgång av kompetensen bland ledamöterna för att se om det krävs någon förändring på vissa platser, säger Peter Norman i dagens SvD Näringsliv. Han vill vara säker på att ”ledamöterna har den kompetensen som är viktig och riktig just nu.”

Just nu alltså. Det är ju strålande med en så aktiv, handlingskraftig ägare. Det finns bara en liten detalj – ni skulle inte kunna ha tänkt på styrelsefrågan lite, lite tidigare?

Förslagsvis ett par år innan bolaget är timmar ifrån konkurs.

Carolina Neurath

– Bara Rickard Gustafsons (SAS vd) lön räcker ju för att driva hela Norwegians administration.

Det sa Norwegians vd Bjørn Kjos kaxigt efter att SAS vice ordförande Jacob Wallenberg hade uttryckt förhoppningar om att SAS kan komma ner till Norwegians kostnadsnivå.

Det kan ju framstå som Norwegian bara är ett superlyckat framgångsbolag som kan luta sig tillbaka och hånskratta åt sin skandinaviska blödande konkurrent. Men den första frågan är hur Norwegian har kommit ner i sådan låg kostnadsnivå. Och det kanske inte är så kul för Bjørn Kjos att prata om i samma raljerande ton.

LÄS MER: Lägre pensioner ska rädda SAS

Dels beror Norwegians låga kostnader på deras betydligt yngre flygplan, som drar mindre bränsle och kräver mindre underhåll. Dels har man en mindre administration, fokuserad till huvudkontoret i Oslo. Men personalsituationen ser också helt annorlunda ut.

Enligt en pilotkälla, ser det ut så här för hans vän som är kapten på Norwegian: anställd på bas i Malaga, Spanien. Lönen på 50 000 kronor i månaden får han via ett bemanningsbolag i Estland – den betalas ut, enligt piloten, på ett konto på Jersey.

Exakt hur vanligt upplägget är inom bolaget är oklart. Åsa Larsson, informatör på Norwegian, säger att det låter ”väldigt konstigt”.
Men det är inte första gången som bolaget omges av rykten om avancerad skatteplanering.

I slutet av sommaren inledde skattekontoret i Oslo en utredning mot personal bland annat på Norwegian, men även Ryanair, efter misstanke om skattebrott. Flera av de inhyrda piloterna och kabinpersonalen på Norwegian och Ryanair betalar, enligt skattekontoret i Oslo, inte skatt i Norge.

Det var tidigare i vår det blev det känt att Norwegian följer irländska lågprisjätten Ryanair och expanderar genom att anlita uthyrningspersonal i låglöneländer. Men enligt Åsa Larsson, på Norwegian, följer man alla lagar och regler.

– Vi som företag, följer alla myndighetskrav och regler för vad det innebär att etablera bas utomlands. När det gäller våra piloter anlitas de av bemanningsföretaget. Det viktiga är inte var pengarna betalas ut utan de viktigaste för oss är att skatter och avgifter redovisas och betalas på rätt ställe. Det ska de vara fullt medvetna om att man ska göra, säger hon.

Det vet ni att de gör?

– Det ska de göra, det är vad vi sagt och vi litar på våra piloter.

I en artikel i Dagens Nyheter från augusti, tidigare i år, uppger Svensk pilotförenings ordförande Gunnar Mandahl en version som bekräftar pilotkällan ovan.

– Norwegian började med anställda, men hela expansionen görs nu med kontraktsanställda piloter som på papperet är anställda i Málaga eller Helsingfors och kan få sin lön utbetald i skatteparadis som Isle of Man och Jersey – medan de fortfarande tjänstgör i Skandinavien, sa han.

LÄS MER: Samtliga SAS-avtal klara

Enligt Bjørn Kjos sjunker SAS kostnad per flygstol och flygkilometer till omkring 71 norska öre när besparingarna är genomförda. Samtidigt hävdar han att Norwegians kostnader ligger på 42 öre per kilometer.

Så kanske, Jacob Wallenberg, har Bjørn Kjos rätt i när han säger att det är svårt att komma ner i Norweigans kostnadsnivå. För liknande metoder som Norweigan använder, kan vi anta att statligt kontrollerade SAS inte är intresserat av.

Carolina Neurath

SAS krav, som nu ser ut att få gehör av de anställda, är unika. Det har kallats för ett brott mot den svenska modellen.

Man vill att lönerna för kabinanställda och piloter ska sänkas med mellan 12 och 15 procent i genomsnitt. Enligt forskare måste man leta sig ända tillbaka till 1920-talet för att hitta lika krävande försök att pressa lönerna.

Som tur är finns föregångsexempel inom bolaget. Det gjordes ett stort nummer av att SAS-vd:n Rickard Gustafson sänker sin lön med 20 procent. I fortsättningen ska han behöva nöja sig med slavliknande 8 miljoner kronor om året. Men ungefär där stannar sympatiansträngningarna hos bolagets toppar. Hos SAS högst ansvariga, hela styrelsen, har inga förändringar annonserats.

Det är heller inte planen. Jonas Iversen, ordförande för valberedningen i SAS, från Finansdepartementet säger att man just nu jobbar på att färdigställa sitt arbete inför årsstämman 2013.

– Arvodena är en av de frågor som vi i valberedningen kommer att hantera. Vi är inte färdiga med den frågan.

Det är inget ni tycker vore snyggt att göra nu i förväg som situationen ser ut?

– Nej vi kommer att avstå från att gå ut och göra något i förhand innan vi har arbetat oss igenom frågan. Men vi kommer i god tid redovisa vårt arbete vid årsstämman, säger han.

Senaste årsredovisningen visar att under 2011 höll styrelsen 10 sammanträden. För det får, enligt de senaste stämmokallelserna, styrelseordföranden Fritz Schur 585.000 kronor. Vice ordförande Jacob Wallenberg 390.000 kronor och resten av styrelseledamöterna 295.000 kronor.

Det är arvoden i linje med andra börsbolag i samma storlek, men som jag skrivit tidigare har de flesta ledamöter gott om andra uppdrag vid sidan om (och inte sällan ett heltidsjobb som vd).

I SAS fall har dessutom ledamöterna visat på ett sällsynt ointresse för det egna bolaget. Inte under de senaste fem åren har man velat röra vid flygbolagets aktie. Det brukar vara kutym att styrelsemedlemmar investerar i bolaget. En del bedömare tycker att man som ledamot ska investera hela arvodet i bolaget man ansvarar över. I SAS däremot har styrelseledamöterna stoppat arvodena direkt i fickan – alternativt satsat på ett bolag de tror mer på.

Det räddar inte bolaget men symboliskt hade det varit klädsamt om styrelsen, och inte minst ordförande Fritz Schur, gick ut och annonserade ett sänkt arvode för sig själv också.

Och nej, det är visserligen inte så man brukar göra. Men det är inte krav om lönesänkningar på 15 procent på en vecka heller.

* På tisdagen meddelade SAS att samtliga styrelseledamöter den 5 november på eget initiativ reducerat sina av årsstämman fastställda styrelsearvoden med 30 procent med omedelbar verkan.

Carolina Neurath

I dag är en ödesdag för SAS. I alla fall på pappret. I slutänden handlar det just nu om en fråga: är bankerna beredda att hålla i yxan?

Final Call. Sista chansen. I dag, söndag, avgörs SAS framtid. Om inte facken säger ja till de hårdföra kraven är det konkurs. Punkt. Det är i alla fall det budskap ledningen har trummat ut den gångna veckan.

Hittills mitt på söndagen kommer splittrade signaler. Medan Unionen, som representerar den svenska kabinpersonalen, säger att förhandlingarna går framåt, uppger källor för danska medier att SAS-ledningen avvisar piloternas motförslag.

Förskönande, slitna klyschor om bolagets framtid har varit som bortblåsta från ledningens håll. Den sparplan med lönesänkningar och försämrade villkor som SAS har presenterat är den som gäller. Bolaget hänvisar till ägare och långivare. När SAS vd Rickard Gustafson går till förhandlingsborden, har han alltså dykt upp i en bakbunden skepnad: jag kan inte göra något, det är bankerna som bestämmer.

Frågan är om bankerna vågar diktera SAS öde. Bolagets primära bankrelationer är, enligt uppgift, Nordea, Danske Bank, DNB och SEB. De står tillsammans för den största delen av finansieringen.

För Wallenbergsfamiljen innebär en SAS-konkurs en trippelförlust. Deras bank SEB är inte bara en av de största långivarna, utan samtidigt huvudsaklig inlösandebank – vilket betyder att man kommer att få betala en stor del av de oanvända flygbiljetterna köpta med kort. Dessutom äger Wallenbergsstiftelsen över 7 procent i SAS. Konkurs vore riktigt smärtsamt och flera av sfärens medarbetare vill aktivt, enligt uppgift, förhindra det.

LÄS MER: Norman ”Det är upp till SAS hur paketet ser ut”

Då är det sannolikt någon annan bank som måste vara mer drivande i slutprocessen. Dessutom är det svårt och kostsamt politiskt, med svenska staten som äger över 21 procent i flybolaget. Att Peter Norman redan tidigare ringt runt och hetsat bankerna att ge förlängda lånelöften säger något om desperationen.

Om facken inte går med på att mötas hela vägen, men en bra bit, är det då verkligen läge att sänka ett bolag som faktiskt inte är konkursmässigt i dagsläget?

Det råder ingen tvekan om att SAS är ett sargat bolag, som misslyckats med att positionera sig på den avreglerade flygmarknaden. Förutom hård konkurrens, har på senare tid ökade flygbränslepriser och valutakurser bidragit negativt till resultatet. Men bolagets siffror visar i dagsläget inte ett bolag vid stupet.

LÄS MER: Försiktigt hoppfullt från facket.

Rapporten för tredje kvartalet indikerade att helåret 2012 trots allt skulle kunna bli vinst. Soliditeten, det vill säga hur förmöget bolaget är, har ett par år tillbaka legat stabilt. Samtidigt har bolaget likvidiet på 2,4 miljarder kronor. Alla bedömare är dock överens om att bolaget behöver sänka sina personalkostnader kraftigt för att skapa lönsamhet – och för att överleva.

Från bankhåll verkar det ändå som att ultimatumet står fast.

– Jag är helt övertygad att om man inte kommer till en uppgörelse i dag kommer man sätta bolaget i konkurs, säger en person från en av de mindre långivarna.

– Ingen är beredd att gå in med mer pengar om man inte kommer till den överenskommelsen. Den här gången är det allvar. Jag tror förhandlingsutrymmet är väldigt begränsat. SAS har fått så många chanser att komma till rätta med problematiken.

Men något slags förhandlingsutrymme måste det ändå finnas. Annars vore de senaste dagarnas förhandlingar, fram och tillbaka med facken, helt förgäves. Var SAS riktiga smärtgräns går, eller i slutändans bankernas, är det nog ytterst få som känner till – om ens SAS-ledningen själv. Och det är den gränsen som snart kommer avgöra om SAS-sagan är slut.

Carolina Neurath

Nyligen träffade jag den frispråkige vice riksbankschefen Lars E O Svensson, en omtalad kämpe för lägre styrränta. Han ser visserligen inte med samma oro som riksbankschef Stefan Ingves på svenskarnas skuldsättning.

Men även om Lars E O Svensson har gott om argument till varför skuldsättningen inte är alarmerande – och tydligt säger: det finns inga tecken på en bostadsbubbla – är det uppenbart att han ser vissa problem med skulderna. Bara att han inte tycker att det är penningpolitiken som ska lösa dem.

Däremot har han tänkt ut lösningar.

– Penningpolitiken är inte lämplig för att påverka hushållens skuldsättning, men det finns en del andra medel som kan påverka. Ett är just ränteavdragen, det vill säga det faktum att man får dra av räntekostnader i deklarationen. Det kan man ifrågasätta, eftersom man inte får betala någon schablonskatt för de boendetjänster som bostaden levererar, säger han.

Men ”boendetjänster” menar han att:

– Man kan bo där och behöver inte betala hyra för en lägenhet. Vinsten av att bo utan att betala hyra behöver man inte betala skatt på. Så det är en viss asymmetri – man får dra av räntorna som är kostnader för bostaden men inte betala skatt på de botjänster som bostaden levererar. Vill man påverka skuldsättningen är avdragsreglerna för bolåneräntorna ett effektivt medel.

Mer specifikt hur avdragsreglerna borde se ut har han däremot inte funderat över.

– Men om man kommer fram till att skuldsättningen är för hög, då är det till exempel bolånetak eller avdragsrätt man ska titta på. Sen är en orsak till att bostadspriserna gått upp så mycket att fastighets- och förmögenhetsskatten avskaffats. Ett annat effektivt medel vore just en fastighetsskatt– det skulle påverka bostadspriser. Dock är det politiskt svårt.

Frågan varför politikerna inte vill röra vid frågan har ett enkelt svar: man ser inte längre än till nästa val. Lars E O Svenssons teori är, precis som alla andras, att det för stunden vore impopulärt. Men som ekonomiskt-politiska medel anser han att det ”vore oöverträffat”. Även Ingves har påtalat att ränteavdraget är ett alternativ för att dämpa skuldbördan.

Vi vet sedan tidigare att politiker inte vill ta i frågan om ränteavdraget.

LÄS MER: Borg: ingen anledning att titta på ränteavdraget

Det råder alltså just nu en spricka mellan riksbank och finansdepartement.

Och förr eller senare kommer frågan tvingas att ställas på sin spets.

Här inne sammanträder riksbanksdirektionen och fattar beslut om räntan.

 

Carolina Neurath

Det råder panik i SAS. Snabba beslut krävs av de anställda. Men även ledningens egen strategi att hantera krisen verkar snabbskissad. Och den förvärrar den redan akuta situationen.

Det är 2008, Swedbank befinner sig i en djup kris och dåvarande vd:n får frågan i en tv-intervju: Ska kunderna behålla sina pengar i banken? Ponera att svaret hade blivit: ”Jag kan inte stå och bedöma vad olika personer ska göra. Jag tycker att var och en ska ta sig en funderare och bilda sig en egen uppfattning”.

De kunder som inte redan tidigare tvivlade, hade garanterat sprungit för att plocka ut sina besparingar. Och då hade vi inte haft fyra storbanker i dag.

Svaret ovan var däremot det SAS vd Rickard Gustafson ordagrant gav till SVT:s Aktuellt på måndagskvällen. Han vågade inte rekommendera resenärer att köpa biljetter av SAS.

Även storägaren Jacob Wallenberg medger, indirekt, att det här inte är ett framtidsbolag. På min fråga i går varför han inte köper aktier i bolaget blev det uppriktiga svaret att han har ägnat elva år åt ”troubleshooting i det där bolaget”. Han tillade att det inte varit någon köpsignal på aktien. Det är många som ställer sig bakom Jacob Wallenbergs aktieanalys. SAS är det bolag som har lockat åt sig flest säljrekommendationer från de stora analyshusen på senare tid. (Se SvD Näringslivs börstjänst)

Wallenberg hade dessutom kunnat tillägga att han som aktieägare inte är överdrivet exalterad av värdeutvecklingen. På tio år har hans SAS-aktier minskat med ungefär 90 procent i värde. Men vem ska tro på SAS när inte ens de närmast bolaget gör det?

LÄS MER: Styrelsen undviker aktieköp i SAS

Nu verkar domedagscitat vara ledordet. Rickard Gustafson dramatiska ”final call” och ”sista chansen för SAS” riskerar att bli självuppfyllande. När ett bolag befinner sig i en omsusad kris brukar ledningarna annars måla upp en lite mer finputsad fasad av bolaget. Eller åtminstone ha en klar plan för hur den negativa utvecklingen ska vända – mer än bara en ny svältkur.

Trots att Swedbank var en hårsmån från konkurs med oroliga kunder, ringlande köer till bankomater och problem med finansieringen hölls skenet uppe. Här fanns inga problem. Frustrerande för stunden, men det räddade sannolikt bolaget från undergång.

I SAS är strategin den motsatta. Den hårdföra diskussionen med de anställda förs via medierna: sänk lönerna annars blir det konkurs. Möjligen är det enda sättet för att få med sig fackföreningarna som tidigare satt sig på tvären, men oavsett är strategin tveksam sett till bolagets överlevnad.

Det kan inte vara många resenärer som vågar köpa biljetter av SAS nu när inte ens bolagets vd vågar trygga köpet. Det är ingen vild gissning att det kommer rinna mer pengar än vanligt ur SAS den här veckan. Och det i ett bolag som redan blöder. Det är visserligen en svår balans. Men ledningens något snabbskissade strategi, att såga det egna bolagets situation så hårt det går, kan inte vara genomtänkt.

LÄS MER: Norge tuffast i SAS-förhandlingar

På SAS hemsida ges ett annat svar än det Rickard Gustafson gav till Aktuellt: