Annons
X
Annons
X

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

Han har aldrig gjort sig känd som någon charmör direkt, Handelsbankens vd Pär Boman. Snarare är han den lite eftertänksamma, reserverade och trista bankchefen. Det är i alla fall det intrycket som ges vid de korta intervjuerna efter kvartalsrapporterna. Men en annan person trädde fram när jag fick en nära 2 timmar lång intervju med honom. ”Jag tycker han verkar vara den mest personliga bankchefen”, sa min fotografvän på vägen hem och jag var beredd att hålla med.

Med det gör ju inte att det blir mindre svåra frågor för det. Och det var särskilt en fråga som Pär Boman hade vansinnigt svårt att svara på: huruvida kunder som pressar räntan per definition blir mindre lönsamma för banken.

När jag nämnde vår räntekarta sken han upp och utbrast ett: ”Jag tycker den är bra!” Det säger faktiskt alla bankchefer. Att kunderna blir mer förhandlingsbenägna och vill pressa sin ränta kan ju omöjligt vara bra för banken. Men det är det, menar Pär Boman utan att till en början kunna uppge ett förståeligt skäl.

– Jag tror att oavsett vilken sektor du jobbar i så har du krävande, informerande kunder så driver det utvecklingen framåt hos oss. Det tvingar oss till effektivare lösningar. Det är ett starkt konsumentskydd, vilket jag tycker är viktigt.

LÄS MER: Handelsbankens mål – slå statliga banker.

Men är det inte olönsamt för er om kunderna börjar förhandla och kräva lägre ränta?

– Nej så behöver det nödvändigtvis inte vara. Det tvingar oss att vara effektivare och jobba på (fortfarande oklart hur lönsamheten hålls uppe när räntor förhandlas ner)

Men man måste ju kunna slå fast att det är olönsamt för er om kunderna pressar sin ränta?

– (tystnad) Det är ett hypotetiskt resonemang.

Om jag kommer som kund och pressar min ränta då blir jag ju mer olönsam?

– Nej det behöver du inte bli – den andra affären har vi ju inte innan, utan vi kanske får en ny affär från kunden.

Även om det satt långt inne kom till alltså svaret, om än i kryptisk formulering. En kund som ringer och förhandlar sin ränta, kan bli lönsam för banken. Förklaringen är att banken i många fall tar tillfället i akt och dealar för att ”få en ny affär från kunden” – som sparande på konto, i fonder eller pensionssparande. På så sätt kan banken i slutänden tjäna mer på en kund som ringer och förhandlar, genom att sälja på något annat. Men det kan man ju inte säga rätt ut som bankchef.


Handelsbankens har en egen sagolik trädgård – andra delar av banken, som det här rummet, är inte riktigt lika märkvärdigt.

En större intervju med Handelsbankens vd kan läsas i morgondagens SvD Näringsliv.

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter

Carolina Neurath

Fem tidigare styrelsemedlemmar frias nu från misstankar om grova brott i HQ-härvan. Det visar handlingar som SvD Näringsliv tagit del av. Kvar som misstänkta är bland annat tidigare styrelseordförande Mats Qviberg och vd Mikael König.

En efter en kallades de tidigare styrelsemedlemmarna i HQ AB in på förhör hos Ekobrottsmyndigheten, EBM, i våras. I samband med förhören delgavs samtliga ledamöter misstanke om brott. Det handlade om grovt svindleri, grovt bokföringsbrott och trolöshet mot huvudman. I dag kan SvD avslöja att fem styrelsemedlemmar avskrivs från utredningen: Pernilla Ström, den förra riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson, Carolina Dybeck-Happe, Johan Piehl och Thomas Erséus. Samtliga satt i moderbolagets styrelse.

När SvD når Anne-Marie Pålsson på onsdagsförmiddagen har hon inte fått beskedet än från EBM, men säger sig inte vara förvånad.

– Jag hade inte väntat mig något annat. Därför att det fanns ingenting som kunde styrka att jag var skyldig till det jag var anklagad för, säger hon.

Hur ser du på FI:s roll som svartlistat många av er från att sitta i andra styrelser, räknar du med att de ändrar sig?

– Den största skandalen i hela den här härvan är Finansinspektionen.

Anser du att HQ inte gjort något fel?

– Nej, det säger jag inte. Även om HQ gjorde fel fanns det ingen rimlighet att Finansinspektionen skulle återkalla tillståndet, för det var ingen systemviktig bank. HQ hade vidtagit alla måttets regler för att undanröja att den här typen av händelser skulle inträffa framöver. Om FI sedan anser att det gjorts felaktigheter skulle de i sådana fall ha polisanmält de personer som de anser gjort felaktigheter.

Men om inga felaktigheter begåtts, varför tror du inte att alla skrivs av från misstankar?

– Därför det är naturligtvis så att i ett företag finns många olika lager, jag satt inte i bankstyrelsen. Tradingportföljen hanterades av bankstyrelsen, inte av moderbolagsstyrelsen.

Men anser inte du att en sådan riskfylld och stor verksamhet av bolaget borde getts uppmärksamhet i moderbolagsstyrelsen?

– Nej, du kan inte delegera ansvar. Du kan inte ha en ordning där du låter en överordnad styrelse ha ansvar för det som händer i en underordnad styrelse, när du delegerat befogenheter till dem. Det har alla missat. Det är enorm skillnad på vilken information du till exempel har som tradingchef och som ledamot i moderbolagsstyrelse. I ett aktiebolag har man delegerat det operativa ansvaret till ledningen, det är det så det funkar.

Tradingen utgjorde stor del av banken, och banken utgjorde i stort sett hela HQ AB. Vad var er uppgift, om inte att lyfta sådana frågor?

– Det spelar ingen roll. Vi fattade mer strategiska beslut, bara för att merparten bedrevs i banken säger det inget om vad man ska göra i moderbolagets styrelse. Tradingen utgjorde ingen stor del av HQ Banks verksamhet heller.

Martin Tidén, chefsåklagare på EBM, bekräftar uppgifterna om att några personer avförs från utredningen.

– Jag finner inte längre skäl att fullfölja förundersökningen beträffande de här personerna. Med det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte bevisa att de misstänkta gjort sig skyldiga till brott.
Vad betyder det här för de som är fortsatt misstänkta?
– Förundersökningen är inte nedlagd, det är bara de här personerna som du nämnt som är avförda från utredningen. Det fortsätter en förundersökning där flera personer kvarstår som misstänkta. Vi har gått igenom oerhört mycket bevisning, säger Martin Tidén.
De som nu är kvar som misstänkta är tidigare ordförande Mats Qviberg, tidigare vd Mikael König, Curt Lönnström och Stefan Dahlbo. Före årsskiftet bör det stå klart ifall åtal väcks eller om brottsmisstankarna avskrivs även för dem, enligt Martin Tidén.

– Jag kom precis från ett möte med anledning av den förundersökning som pågår, och det är ett intensivt utredningsarbete som nu pågår, säger han.

Men Finansinspektionen kommer inte låta detta styra sin bedömning om att svartlista styrelsemedlemmarna från andra finansbolag. Det säger pressekreterare Karin Boman Röding i en skriftlig kommentar.

– Vi har en annan uppgift än att bedöma straffrättsliga frågor. Vi bedömer huruvida ledningspersoner är lämpliga att sitta i styrelsen för finansiella företag. Beslutet om avskrivande om brottsmisstanke avseende vissa ledamöter i HQ AB och HQ Bank AB påverkar därför inte vår inställning i fråga om lämplighet, skriver hon.

LÄS MER: Det kommer inte stanna vid en misstänkt.

LÄS MER: ”En bankir håller korten nära kroppen”

Carolina Neurath

Regel nummer ett som ordförande i ett krisomsusat bolag verkar bland många vara: gör dig oanträffbar. Regel nummer två: när du väl talar ut, skyll ifrån dig.

Telia Soneras ordförande Anders Narvinger har länge inte haft möjlighet att kommentera bolagets agerande i Uzbekistan, som bland annat verkar innehålla mutor. I dag får vi dels höra att han varit på resa i Asien – som om utlandsresa, år 2012, är lika med djungeltillvaro, bristande mottagning och skränande mobilljud (nej, jag tror det går att svara i telefon även i Asien)

Men dels, och den främsta orsaken till att han gått under jorden, är att ”det ifrågasatta köpet i Uzbekistan skedde flera år innan jag tog över som ordförande”, som Anders Narvinger säger i dagens DI.

Det verkar vara det viktigaste: det var faktiskt inte hans fel. Han kan ju inte svara på om uppgifterna rimmar illa med Telia Soneras nolltolerans mot korruption. Hur sjutton ska bolagets ordförande kunna veta om det är förenligt med bolagets strategi att betala miljardbelopp till den uzbekiska regimen, via ett brevlådeföretag i Gibraltar? Det får väl andra svara på. Ring någon gammal anställd i Uzbekistan!

Budskapet är att han ser allvarligt på uppgifterna, men att det inte är hans fel. Frågan är om aktieägare och kunder tycker att Anders Narvingers inställning till agerandet är rätt. En ordförande ska ta ansvar och försvara och representera bolaget – inte sig själv.

Anders Narvinger verkar vara en superpoppis kille att ha i styrelserummen. Han sitter i fem börsbolagstyrelser, varav ordförande i tre, enligt siffror från SIS Ägarservice. Det innebär ett antal miljoner om året i styrelsearvoden. Bara för att sitta som ordförande i Telia Soneras styrelse får han 1,1 miljoner kronor om året, enligt kallelsen till senaste årsstämman. Då kanske man kan förvänta sig lite mer än att bara sitta av tiden på styrelsemöten – till exempel att ta ansvar och representera bolaget.

Carolina Neurath

När Riksbanken nyligen sänkte styrräntan fick alla högbelånde bostadsägare det lite bättre för stunden. För den som i stället har valt att spara var det inte riktigt lika gynnsamt. Särskilt inte för Swedbanks kunder, visar en noggrannare koll.

Hur väl Riksbankens reporänta och bankernas bolåneräntor följer varandra kan diskuteras. Kopplingen finns där, men är långt ifrån solklar. När Riksbanken nyligen sänkte reporäntan med 25 punkter följde bankernas bolåneräntor med ner – eftersom marknadsräntorna också föll.

Samtidigt meddelade bankerna också att sparräntorna, som har en mer direkt korrelation till reporäntan, sänks. Kort efter beskedet sa Nordeas bolånechef Michael Skytt till Placera.nu att sparräntorna normalt påverkas mer direkt ”det vill säga med en sänkning med 25 punkter”. Även Swedbanks kommunikationschef Peter Borsos sa till nättidningen att sparräntorna faller. De följande dagarna redovisade de flesta banker sina sänkningar på sparräntor, som Nordea, SBAB och Avanza.

Men en storbank passade på att smygsänka mer än Riksbankens 25 punkter. I en reklamannons där Swedbank visar sänkningen på sina sparräntor framgår att sparräntorna sjönk med 35 punkter på alla populära sparkonton. Med andra ord 10 punkter mer än Riksbanken sänkte räntan.

Det kanske inte låter så mycket. Men med tanke på att Swedbank har en total inlåning på över 260 miljarder kronor och att en hel del förmodligen står på sparkonton, borde sänkningen utgöra en bra extravinst för banken.

I samma annons, under ”lån”, kan den noggranna kunden notera att räntorna på kontokrediter och betalkort däremot bara sänks med 25 punkter.

– Vi har sänkt våra bolåneräntor mer än inlåningsräntor och det är viktigt för oss att prata om vilken typ av sparande våra kunder vill ha. Vilken mix av kontosparande, fonder men även amortering som är en viktig del av sparandet, eller andra sparalternativ, säger Peter Borsos.

Men varför sänker ni sparräntan mer än många andra banker?

– Jag kan inte svara för vad eller när de andra bankerna förändrar sina räntor. Vi ser noga till att ha konkurrenskraftiga räntor vilket vi har. Kopplingen på sparräntan är inte heller helt kopplad till reporäntan.

Jag trodde den var mer tydlig än boräntan?

– Ja kopplingen till reporäntan är större vad gäller inlåning än utlåning men även andra marknadsräntor påverkar inlåning.

Är det inte svårt att förklara för kunderna varför ni inte sänker som reporäntan?

– Kunderna ser att vi sänkt våra bolåneräntor mer än våra inlåningsräntor, och är vi tydliga i våra förklaringar till varför vi gör som vi gör förstår man oss. Men visst finns en starkt konkurrenstryck på inlåningsräntor som vi dagligen pratar med kunderna om, säger Peter Borsos som hävdar att marginalerna inte har ökat.

Tidigare var min uppfattning att sparräntorna fortfarande hade mer direkt och stark koppling till reporäntan, vilket Nordeas bolånechef Michael Skytt också bekräftar. Men enligt Swedbank verkar även den kopplingen nu suddas ut. Onekligen förvirrande – eller också bara ett sätt att försöka dölja extratjänade pengar.

Carolina Neurath

Något av det första som kom fram i min granskning till boken om HQ Bank var häpnadsväckande information om den tidigare revisorn. Redan 2005 hade en revisor observerat och misstänkt de problem – som många år senare skulle leda till slutet för prestigebanken. När halvårsbokslutet skulle skrivas på 2005 satte sig KPMG:s revisorer på tvären. De hade starka misstankar om att värderingen av tradingportföljen inte var korrekt.

När revisorerna ville diskutera värderingen av tradingportföljen under ett krismöte, och hade tagit in en specialist på området, möttes de av irriterade reaktioner och dåvarande vd:n fräste:

”Vad är det för mupp ni tagit hit som handlat med optioner för tio år sedan?”, enligt flera deltagare på mötet.

Revisorerna skrev ändå till sist under bokslutet. Men den assisterande revisorn, som varit mest kritisk, valdes bort från banken. En sådan där bråkig kille ville man inte ha kvar.

Nu verkar det som att en liknande procedur föregick krisen i Panaxia. Säkerhetskoncernens dåvarande revisor Jonny Isaksson, från revisionsfirman Öhrlings PWC, blev enligt DI borttvingad av Panaxias grundare – dåvarande vd Thomas Gravius. Obekväma frågor om obetalda fakturor var inte välkommet. Men enligt uppgiftslämnaren fick påtryckningar från dåvarande vd:n tillslut revisorn att signa revisionsberättelsen. Det var våren 2010. Hade man lyssnat på revisorn redan då, eller hade han vägrat skrivit på och anmält bolaget, hade förmodligen en miljardsvindel kunnat undvikas.

Det är sådana här händelser som gör att hela den lönsamma revisionsbranschen kan ifrågasättas. Varför ska ägare betala flera miljoner för en livvakt som ändå ser mellan fingrarna när det värsta håller på att inträffa?

Men det här sätter också fingret på hela den inbyggda problematiken med revisorer: att tvingas bita den hand som föder dig. Även om båda exemplen ovan visar att det finns revisorer med både kompetens och viss integritet, visar de också att det med lite övertalning går att tysta även den värsta kritikern. Och det är då hela poängen med att ha en revisor fallerar.

Företagsvärlden, och finansmarknaden i synnerhet, skulle må bättre av fler bråkiga revisorer. Och inte minst – en tuffare övervakningsmyndighet för revisorer.

* För två år sedan gjorde Jacob Bursell och jag en lång granskningsserie av revisionsbranschen. Det ledde bland annat till att Skatteverket inledde en granskning av branschen. Alla delar i serien hittas i slutet av den här texten.

Carolina Neurath

Jag skrev här i måndags om analytikernas börsråd som ofta inte blir särskilt träffsäkra. Investmentbanken Société Générales hetsiga köpuppmaning och Nordeas kortsiktiga köpråd har hittills inte varit särskilt lyckosamma. Råden följdes av två backande handelsdagar. Morgonens lilla börslyft, sjönk tillbaka något under dagen.

Att aktieanalytikers råd inte är mycket värda är lätt att raljera över. Sökordet ”köpläge” i mediearkiven ger många smått bisarra exempel. Som när en analyschef på en storbank sa: ”Vi närmar oss ett köpläge” den 10 september 2008 – bara dagar innan Lehman Brothers ansökte om konkursskydd och börserna störtdök. När jag skrev om det sist blev en analytiker mindre glad och tog branschen i försvar.

”Din artikel indikerar att det skulle finnas ett särskilt intresse hos analytiker att lämna prognoser. Det är fel. Vår tillvaro skulle bli mycket enklare om vi slapp”, skrev han och menade att analysens enklaste del är att komma fram till en prognos. Svårare, skrev han, är att ta reda på vilka faktorer som måste falla på plats för att prognosen ska slå in.

Den här gången är det, precis som sist, främst läsare som hör av sig och håller med om att analysindustrin är lite… överflödig. I dag i DI säger samtidigt en brittisk ekonomiprofessor det tydligt: han skulle vilja att aktieanalytiker som yrke ”dör ut”.

Men i gårdagens mejlskörd var ett från en analytiker, som ger sin version om varför han går till jobbet. Och det känns befogat att även visa hur branschen tar kritiken:

”Själva definitionen av en effektiv ekonomi är att det inte går att förutsäga framtiden. OM det vore så att aktieråd som gavs av så kallade proffs med statistisk signifikans hade visat sig vara rätt över tid, ja då hade fler människor investerat som aktieproffsen och de eventuella övervinster som fanns skulle därmed eroderas”, skriver analytikern, som vill vara anonym.

Han säger sig tänka ofta på vilket värde aktieanalytiker skapar eftersom ”de flesta undersökningar visar att vi har fel över tid eller åtminstone inte så pass mycket rätt att rättfärdiga den extra avgift investerare betalar för att investera i något annat än index”, skriver han men konstaterar att det inte bara är negativt:

”Att en marknad är så överanalyserad som den svenska aktiemarknaden kan innebära att pengar faktiskt allokeras på ett sådant sätt att väldigt lite resurser går till spillro”, skriver analytikern men medger också att man kan spekulera i att effektiviteten i marknaden inte skulle minska om till exempel 30 procent av alla analytiker försvann.

”Det är möjligt att det skulle leda till att tillräckligt mycket analyskapacitet från marknaden skulle försvinna då för att möjliggöra att proffsen över tid får rätt och därmed avkastar bättre än de avgifter som tas. Men det är ändå möjligt att detta samhällsekonomiskt skulle vara en nettoförlust eftersom pengar per definition i ett sådant läge uppenbarligen inte hela tiden har allokerats på bästa möjliga sätt /…/ Tyckte att det var intressant att fundera på och dessutom något som får mig att gå till jobbet varje dag.”

Och jag tyckte det var intressant att låta en analytikerröst komma till tals – även om få analytiker verkar vilja försvara sig publikt.

Carolina Neurath

I riksbanksdirektionens mötesrum verkar det, som bekant, råda delade meningar om hur oroande hushållens skuldutveckling är. Och framför allt: är det Riksbankens problem eller ligger det på andra myndigheters bord? Nu verkar flera i direktionen anse att ”andra ska göra mer” (underförstått regering och FI).

Det visar en genomgång av det senaste protokollet, som offentliggjordes i dag, från det senaste mötet (5 september) när direktionen bestämde sig för att sänka räntan till 1,25 procent. Riksbankschef Stefan Ingves verkar anse att det borde göras mer för att hushållens skulder inte ska behöva bli Riksbankens problem.

– Ju mindre man gör på annat håll, desto mer faller på penningpolitiken, sa Ingves på mötet enligt protokollet.

Stefan Ingves poängterade att Riksbanken behöver beakta vad som görs på ”dessa andra politikområden”, som det uttrycks i protokollet, när räntan sätts. Han sa att hushållens upplåning just nu är ”litet lugnare” men att den kräver fortsättningsvis stor uppmärksamhet – även om han verkade anse att andra myndigheter ska göra mer. Viktiga åtgärder är ”införandet av nya regler rörande kapitaltäckning, likviditet och riskvikter”, men han sa även att:

– Diskussionen om amorteringskrav, minskad avdragsrätt och ökat utbud av bostäder är viktig.

Vice riksbankschef Per Jansson verkar vara inne på samma linje. Han konstaterade att hushållens skuldkvot inte har minskat utan ligger kvar på en mycket hög nivå. Han betonade att han tror att beredskapen hos svenska myndigheter för att vidta åtgärder på området ”kan förbättras en del” och ansåg därför att det är önskvärt att:

– De myndigheter som har ett ansvar i sammanhanget redan nu fördjupar sin diskussion om vad som kan tänkas vara lämpliga åtgärder att vidta om riskerna med hushållens skuldsättning börjar öka igen.

Han tog också upp frågan om riskvikter, det vill säga hur mycket bankerna ska hålla i kapital för att låna ut, som jag skrivit en del om t.ex här och här. I Sverige är bankernas riskvikter väldigt låga.

I nuläget tillhör de svenska riskvikterna de allra lägsta i Europa och det finns skäl att ifrågasätta om detta på ett korrekt sätt verkligen tar hänsyn till den snabba utveckling i bostadspriser och skuldsättning som observerats de senaste 15 åren, sa Per Jansson.

Även Barbro Wickman-Parak tog upp svenskarnas belåning, som hon inte ansåg var någon ”omedelbar fara”

– Men en rejält sänkt ränta skulle kunna innebära att skulduppbyggnaden snabbas upp igen, sa hon.

Vice riksbankschef Lars E.O. Svensson välkomnade en diskussion om hushållens skuldsättning. Men han vill, som bekant, se andra medel som han menar bättre kan dämpa hushållens skulder än höjd reporänta: ”som bolånetak, avdragsregler, riskvikter och kapitalkrav”, sa han.

Förste vice riksbankschef Kerstin Jochnick betonade att skulduppbyggnaden kan komma att ta fart längre fram.

– När ränteläget nu ytterligare sänks är det därför än viktigare att nyutlåning till hushåll präglas av sunda belåningsnivåer och att Riksbanken i diskussionen runt finansiell stabilitet och makrotillsyn överväger om andra åtgärder som amorteringskrav eller krav på en rimlig relation på lån i förhållande till inkomst vore lämpliga i syfte att begränsa hushållens risktagande.

Diskussionen om amorteringskrav nämns alltså en del i Riksbankens diskussioner. Vad svenska folket tycker om krav på amortering kan läsas i morgondagens SvD Näringsliv.

Carolina Neurath

”Köp på ryktet, köp på nyheten, köp!”, inledde investmentbanken Société Générale en marknadskommentar i fredags. ”Ultralätt penningpolitik” är bland annat bra för aktier och guld, framgick i analysen. Nordea gick på samma linje. ”Det är läge att öka andelen aktier i sitt sparande”, sa bankens investeringschef.

Långsiktigt finns fortfarande en del problem att lösa, men kortsiktigt däremot verkade det bara vara klackarna i taket. Det var tydligen bra att utnyttja den positiva effekt som stimulansåtgärderna från ECB och FED gett marknaden.

Det farliga i att ge kortsiktiga råd är att de är lätta att följa upp. Och det började i alla fall inte i rätt riktning. Fredagens börsrus över FED:s generösa stimulanser var kortlivat. Följande handelsdag, i dag, stängde Stockholmsbörsen på -0,5 procent nu när stängning närmar sig. Även i övriga Europa backade kurserna. Och i USA verkar fredagens börsyra stanna vid en endagshändelse.

Min kollega frågade Nordea-chefen om aktierna verkligen kunde betraktas billiga, eftersom marknader ändå stigit med närmare 10 procent i år. Svaret blev att hans poäng är att investeringsklimatet för aktier har förbättrats. ”Pendeln har helt enkelt svängt över till aktiers favör”.

Det är tyvärr ganska sällan analytiker har rätt. Förmodligen blir det mer fel än rätt. Jag har bara gjort enskilda nedslag tidigare och jämfört prognoser med utfall – som inte varit till bankvärldens fördel – sannolikt skulle en mer gedigen, kvantitativ undersökning ge samma osmickrande facit.

(banksektorn är inte ensam om att ge optimistiska köpråd – fråga en mäklare om bostadsmarknaden och svaret blir oftast i stil med att ”nu är det guldläge att köpa din första bostad”)

Hos bankerna är analysen ofta själva basen till den dyrbara rådgivningen. Långsiktigt vet vi att det är svårt, men även kortsiktigt går sällan verkligheten prognosmakarnas väg. Det kan vara värt att tänka på innan man följer nästa köpråd.

Carolina Neurath

Socialdemokraten Thomas Östros stod för vårens mest uppmärksammade sidbyte – som ny vd för Bankföreningen. Jag var kanske den som då bidrog med den minst snälla krönikan om ”När bankvärldens högdjur kallar” – hur snabbt kan det gå att skrota gamla ideal och byta fot, från högljudd bankkritiker till bankrepresentant?

Därför – när jag nyligen träffade Thomas Östros en sen eftermiddag – blev jag lite förvånad över det glada välkomnandet. Trots en del ganska tuffa frågor emellanåt ler Thomas Östros nästan under hela intervjun. Och jag vågar nog påstå att det inte var skådespeleri. Han verkar helt enkelt ha hittat hem – där i banktäta kvarteren omkring Kungsträdgården.

Peter Norman passade nyligen på att dela ut en känga till Östros. Men Socialdemokraternas tidigare ekonomiske talesman verkar själv ha lagt den politiska stridsyxan på hyllan och pratar om sittande politiker i mer diplomatiska, vänliga ordalag.

Om den tidigare rivalen Anders Borg, och hans bankkritik, säger han:

– Ja han är duktig på många sätt. Det gör inget med en offentlig diskussion, men jag vill gärna bidra till en mer nyanserad bild. Politiker har en stor och svår roll, och de måste kanalisera vad medborgarna känner. Det får man ha repsekt för. Jag vill bidra till mer nyanserade aspekter i debatten.

Min givna följdfråga är naturligtvis sedan när Thomas Östros ville bidra till en mer ”nyanserad debatt”. Ville han det även som politiker, eller krävdes en rejäl lön från bankpamparna för att vilja ”nyansera debatten?”

– Som politiker fick jag kritik för att jag var för snäll mot bankerna, samtidigt som det också sades att jag var för kritisk. När man upplever det är man nog lagom.

När jag har kollat tidigare uttalanden, hittade jag nästan bara hårda uttalanden – mot bonusar och regelverk?

Thomas Östros ler stort igen när han svarar:

– Ja, ja, jag är fullt medveten om det och tvekar inte ett ögonblick på att jag varit kritisk mot banker. Men jag har alltid trott på marknadsekonomi. Och att utveckla banksektorn är viktigt för jobben och tillväxten. Så det är inte svart eller vitt. De måste ha kritik när de är värda kritik.

Men är de värda mer kritik för ett år sedan än i dag, när du är förespråkare?

– Det beror på hur utvecklingen är. Jag tycker man ska utgå från verkligheten och samhällsutvecklingen. Men som sagt jag har fått kritik både för att vara för snäll, och för kritisk.

Det kom ändå en hel del kritik från dig. Hur tror du att det påverkar din trovärdighet i dag?

– Jag tror det är ganska bra att man både kan vara positiv och kritisk till en bransch.

Så det var inte så att du blev positiv när du fick jobberbjudandet?

– Nej det kan man inte säga. Jag har jobbat nära den här branschen under lång tid. Jag har ju varit näringsminister och ansvarig för statens ägande i Nordea och SBAB. Så jag har alltid haft en grundläggande positiv bild på banker i samhället. Däremot är det vissa företeelser man kan ha synpunkter på.

En större intervju med Bankföreningens nya vd kan läsas i morgondagens SvD Näringsliv.

LÄS MER: Drömkandidaterna till Östros jobb

LÄS MER: Det kommer grymtas i S-leden

Carolina Neurath

I går gick plötsligt ett rykte om att Handelsbanken planerar att säga upp 25 procent av personalen på sin marknadsavdelning. Flera olika bankanställda, oberoende av varandra, hade hört uppgiften – men det dementeras av Handelsbankens pressavdelning, om än lite kryptisk.

– Det har aldrig kommit några stora neddragningar i den här banken, säger presschefen Bengt Carlsson men tillägger att:

– Vi ser över situationen hela tiden på alla avdelningar, precis som ni på Svenskan gör nu.
Då bör påminnas att det är välkänt att vi på SvD säger upp närmare 60 personer, det vill säga 25 procent av personalen.

Handelsbanken har aldrig gått ut med några paket, snarare verkar banken successivt minska antalet anställda – i tysthet. I senaste kvartalsrapporten framgår mellan raderna att 42 tjänster, inom verksamheten Capital Markets, försvann under kvartalet. Med tanke på vad det pratas om kan det nog vara värt att hålla ett öga på de närmsta kvartalsrapporterna.

LÄS MER: Mäklardöden skördar fler offer

Samtidigt hörs i branschen hur Nordea blivit mer offensiv under det senaste året. Medan många andra drar ner inom sina handelsverksamheter verkar Sveriges största bank se möjlighet att locka över stjärnor från de andra bankerna. Bland annat en läkemedelsanalytiker från ABG, aktiemäklare från Handelsbanken Capital Markets och derivathandlare från SEB. Och nu i oktober börjar Martin Persson, tidigare Sverigechef på Cheuvreux, på Nordea som ny nordisk aktiechef. Enligt uppgift ska Nordea locka med kraftiga löner på omkring 200.000 kronor månaden.

Nordeas informationschef Helena Östman medger att Nordea fortfarande rekryterar specialkompetens utifrån, om tjänsterna inte kan fyllas internt.

– Vi har en strikt policy när det gäller att köpa över folk, vi är inte löneledande, det får vi inte vara.

Hur avgör man vad den gränsen går?
– Vi jämför ersättningarna i branschen och vi ska ha konkurrenskraftiga ersättningar, men inte ledande. Men vi vill inte prata om enskilda personer.

LÄS MER: Lägre intresse för aktier.