Annons
X
Annons
X

Neuraths börsblogg

Carolina Neurath

Carolina Neurath

När vi på SvD Näringsliv på senare tid har fokuserat på vår unika räntekarta, kan det vara värt att påminna om att det är mycket mer än bara tuffa kunder som styr bolåneräntan.

Nu kan ett sänkt kreditbetyg för någon av de fyra storbankerna ligga nära i tiden. Kreditvärderingsinstitutet Moody’s flaggade i februari för att de fyra svenska storbankerna, tillsammans med ett hundratal europeiska banker, är under bevakning för en möjlig nedgradering av sina betyg.

Och det är inget obetydligt hot som hänger i luften. Bankerna har i dag kontinuerlig kontakt med värderingsinstitutet för att svara på frågor och bistå med material som behövs för värderingen.

– De har varit här flera gånger på företagsbesök. Vi har gjort flera genomdragningar för dem. Det är viktigt underlag när de sätter sina betyg, berättar en person från en storbank som upplever att Moody’s snart borde ha ”bestämt sig”. En annan bankchef har tillsammans med några kollegor fått åka ner till London för en form av utfrågning.

– Det är inte direkt avslappnade möten. Man går igenom alla nyckelsiffror och tillväxtplaner i detalj, säger personen.

Senast jag träffade SEB:s vd Annika Falkengren, för någon vecka sedan, uttryckte hon en frustration över hotet från Moody’s.

– Jag tycker det är väldigt oförtjänt att vi hamnar på den där listan, sa hon och underströk att SEB i dag har förstärkts på alla parametrar de senaste två åren.

– Det är som med analytiker. Det handlar om att fylla i deras excelark och det är så frustrerande. Det handlar om att man får en fråga, och så vet jag att ”du vill bara fylla i den där rutan”, men det funkar inte för oss, för man måste också kunna säga hur det har sett ut hittills, sa hon.

I dagsläget lyfts svenska banker gärna upp som framgångsexempel i ett stökigt Europa, men eurokrisens smittorisker till svenska banksystemet är fortfarande påtagligt.

Det är inte bara inne i bankpalatsen kring Kungsträdgården som det borde vara svettigt just nu. En negativ ratingåtgärd skulle få direkt effekt på bankernas upplåningskostnad – som i sin tur skulle påverka bolåneräntan.
Sannolikt har till exempel Handelsbanken råd med dyrare upplåning, eftersom banken redan i dag uppges vara den bank som lånar upp sig billigast och har högst marginaler. Även Nordea finansierar sig billigt. Medan SEB och Swedbank, som lånar upp sig dyrare, har ett mindre svängrum om finansieringen skulle bli dyrare.

Blir det en nedgradering är den här före sommaren. Här kan du läsa mer om kreditvärderingsinstituten, som med sin makt att döma länder och bolag till undergång, har anklagats för att förvärra den finansiella krisen.

Om bloggen


Carolina Neurath är börsreporter på SvD Näringsliv. Med Stockholmsbörsens bolag i fokus kan du här läsa betraktelser av finansvärlden, konflikterna och personerna bakom makten.

@carolinaneurath på Twitter

Carolina Neurath

Finansminister Anders Borg har på senare tid tagit strid mot riskkapitalister och deras ”aggressiva skatteplanering”. Nu visar det sig att även statliga Fjärde AP-fonden, via Sveriges största riskkapitalbolag, investerar i det svenska gasledningsbolaget Swedegas – vars vinster slussas till Skatteparadiset Guernsey.

Riskkapitalister jobbar ju nu på att krypa fram i offentlighetens ljus. Det största steget tycker jag togs av Wallenbergsgrundade EQT:s vd Conni Jonsson här. Den frispråkiga intervjun, som jag gjorde för ett par veckor sedan, var så intressant att jag inte kunde få med ens hälften av allt nyhetsmässigt som sades. Något som har fått vänta fram till i dag är frågan om de hemliga investerarna bakom EQT:s portföljbolag Swedegas.
Tidigare har kollegan Jacob Bursell skrivit mycket om Swedegas, som äger hela det svenska lönsamma gasledningsnätet. EQT slussar vinsterna från det svenska gasnätet till Guernsey i engelska kanalen. Vilka som investerar i EQT-fonden och därmed äger Sveriges naturgas­nät vet inte ens svenska myndigheter.

Det är nämligen en av ”fördelarna” för den som väljer att investera via en riskkapitalfond; du kan vara hemlig. Och EQT har tidigare inte uppgett vilka personer, företag eller pensionsfonder som investerat i fonden.

Så jag frågade Conni Jonsson om han kunde avslöja det, nu när de ska bli mer transparenta, och då kom svaret:

– Jag kan säga att de två största är två svenska pensionsförvaltare, Folksam och Fjärde AP-fonden. De flesta andra är vi beredda att redovisa.

Det innebär alltså att den statliga fonden är med och gynnas av den skatteplanering som fått både Skatteverket och Anders Borg att gå i taket. Vad riskkapitalisterna själva anser om att slussa vinster till Guernsey i engelska kanalen, vet vi redan. Conni Jonsson betonade att fonden är baserad där och att det är svårt att flytta en befintlig fond. Han avslutade meningen:

– Bryr sig Arlandabanan om det här? Nej. Bryr sig Triton om det? Nej.

Han har rätt. Riskkapitalister bryr sig inte. Frågan är om Folksam, och inte minst statliga Fjärde AP-fonden, gör det.

Fjärde AP-fonden skriver i sin ägarpolicy att ”Som en del av det svenska pensionssystemet bygger fonden sina principer om engagemang, agerande och krav på förändring på samma värdegrund som den svenska staten.”

Staten vill alltså sätta tvärstopp för ”tvivelaktiga skatteupplägg”, som finansminister Anders Borg uttrycker det. Samma skatteupplägg som gynnar AP-fonden. Det kan det knappast kallas för att bygga principer på samma värdegrund.

Carolina Neurath

I morse, efter att SEB presenterat sin kvartalsrapport, fick vi journalister i vanlig ordning göra vd-intervjuer. Den här gången blev det snabba intervjuer för de flesta som skulle rusa vidare till Nordea, som också kom med sin rapport i dag. Jag hade turen att bara bevaka SEB, och kunde därför i lugn och ro prata med Annika Falkengren efteråt när alla andra hade försvunnit. Hon passade då på att med blandad irritation och skämtsamhet kommentera de senaste inläggen här.

Hon började med det ”islagda internetprojektet”, som jag skrev var att kasta miljarder av aktieägarnas pengar i sjön:

– När man 2006/2007 startade projektet för att bygga en superinternetbank, tänkte man inte på att vi har 55 olika appar till våra kunder, att alla har ipads och vi visste inte att vi skulle ha en mobilbank. Så därför avbröt vi nu. Till skillnad från vad du skrev tycker jag att det är modigt att vi vågar stanna och ta ett omtag.

Hon blev lite upprörd på rösten när hon fortsatte på ämnet:
– Det här projektet har blivit för spretigt nu, det springer för snabbt och för mycket. Det är klart att många konsulter är ledsna som fått sluta med uppdraget, men det är ett enkelt beslut från min sida att säga att banken ska göra rätt på lång sikt. För vi har betalat väldigt dyrt för att vi har gjort kortsiktiga lösningar här tidigare.

På senare tid har det i banksektorn spekulerats och viskats om att Annika Falkengrens avgång närmar sig. Problemet skulle bara vara att hitta en efterträdare, säger ryktena. Hon lär själv ha sagt internt vid ett tillfälle att längre än åtta år orkar man inte sitta som vd för en storbank. I sådana fall skulle tiden närma sig. Men hon låter inte särskilt sugen på att lämna banken än.

– Jag tror jag orkar länge. Ju längre man sitter, desto mer förstår man att man måste sitta länge för att ta konsekvenserna för sina beslut. Jag har pensionsavtal vid 60, och jag hoppas jag ska orka och köra på, sa den nyblivna 50-årigen.
Till 60?, frågade jag utan att direkt få något svar.
– Det handlar om att man måste orka ompröva beslut, man måste klara att lyfta fram andra även på toppen, sa hon och kom in på nästa blogginlägg där jag bland annat skrev om att flera seniora medarbetare lämnat SEB senaste åren. Hon sa med lite skämtsam ton att hon tycker att jag ska uppmuntra det, och säga att det är modigt att göra om på toppen och lyfta fram nya personer.

– Att sitta med samma gubbar i 15 år är ganska fegt. Jag tror det är modigt att man tar in ny energi och stuvar om. Det är då jag för banken framåt. Och jag måste ju utvärdera mig själv också och fundera på ”går det bra eller går det inte bra”. It-investeringar är en sån grej som vi tänker att här gör vi ett omtag.

– Det är lätt att göra bra saker på fem år, men utmaningen är att göra bra saker på lång sikt. Men sen gäller det att man orkar.
Men du tycker det är tufft också?

– Det är jättetufft, men det är också väldigt mycket som är kul. Det är ändå så lyckosamt som vd att man faktiskt inte bestämmer själv hur länge man stannar, utan man kör så att det ryker och tycker att det är kul.

Carolina Neurath

Den senaste tidens bolånegranskning, med räntekartan i centrum, startade med att vi avslöjade att Handelsbanken är den storbank som tjänar mest på bolån. Det är den bank där största delen av vinsten kommer från bolånekunderna. Samtidigt har Handelsbanken, tillsammans med Swedbank, störst marknadsandelar på bolånemarknaden. Statistiken kunde vi begära ut från Bankföreningen.

Ofta brukar granskningar leda till något gott. I det här fallet verkar resultatet ha blivit det motsatta. Mitt under vår granskning går ett mejl, som jag tagit del av, från Bankföreningen ut till de bolåneansvariga på samtliga banker. Där meddelas att Handelsbanken har bett om att med ”omedelbar verkan” avsluta sin rapportering av marknadsandelar på bolånemarknaden. Det är minst sagt anmärkningsvärt att en Sveriges största bolånebanker nu går mot minskad insyn. Eftersom Handelsbanken har en så stor del av marknaden innebär det här dessutom att Bankföreningen inte kommer att kunna redovisa några marknadssiffror eller bolånestatistik alls framöver – från några banker.

Det är bara på bolånesidan banken agerar och minskar insynen. Annan branschstatisk fortsätter att rapporteras in. Fondförsäljning meddelas till Fondbolagens förening, och livförsäkringar rapporteras till Försäkringsförbundet. Så här stod det i mejlet som Bankföreningen skickat ut till samtliga ”Bolånestatistikrapportörer”, det vill säga till alla banker som hittills rapporterat in sina marknadsandelar:

Hej,

Handelsbanken har beslutat att med omedelbar verkan upphöra med att lämna sådan information till Bankföreningen som inte publicerats offentligt av banken. Det innebär bland annat att Handelsbanken inte kommer att lämna underlag till Bankföreningens månatliga bolånestatistik. Därav följer att statistiken måste upphöra eftersom Handelsbankens/Stadshypoteks bolånevolym skulle kunna utläsas som skillnaden mellan den volym som Bankföreningen presenterar och den volym som SCB presenterar.

Ni ska således inte längre skicka någon bolånestatistik till Bankföreningen.

Med vänlig hälsning

Christian Nilsson

Senior Adviser, Statistics and Reporting

 

Jag ringde upp Bengt Carlsson, presschef på Handelsbanken, och han bekräftar att banken nu ska sluta att rapportera in marknadsandelar till Bankföreningen.
– Det är på grund av insiderskäl, kan man gå ut med de här uppgifterna frågade vi oss. Då var bedömningen att det var lite osäkert. Så det var lika bra att vara på den säkra sidan och inte göra det, säger han och påpekar att statistik kommer gå att söka hos Statistiska Centralbyrån (SCB).
Men alla andra banker redovisar sina marknadsandelar?
– Ja, men det är den här bedömningen vi har gjort.
Ni fortsätter ju att redovisa annan branschstatistik, till exempel fondförsäljning?
– Ehh.. ja, så vitt jag vet så gör vi det.
Och livförsäkringar?
– Ja, det tror jag. Den stora förändringen är på bolånen.

Det är alltså bara på bolånesidan Handelsbanken ska dra sig undan.

Som vi skrev i dagens tidning ska Swedbank ”lätta på lånesekretess” nu också börja redovisa sina upplåningskostnader precis som SEB länge gjort, det vill säga vad de betalar för att finansiera bolånen.

Därmed är Handelsbanken nu, tillsammans med Nordea, en av två storbanker som inte redovisar sina upplåningskostnader. Det verkar inte heller finnas på kartan att börja göra det. Där är förklaringen sannolikt enkel. Eftersom Handelsbanken är den bank som lånar upp sig billigast, tack vare högt kreditvärderingsbetyg, kommer den stora skillnaden ut mot kunderna bli glasklar. En sak blir i alla fall väldigt tydlig: Transparens lär inte vara ett ledord på Handelsbanken.

Carolina Neurath

Fredagens inlägg om att SEB står inför tuffa miljardinvesteringar i bankens bassystem, som nu skapat interna strider, väckte många reaktioner. Det mest intressanta var responsen från bankens anställda. Ingen är ju i regel ute efter att skada sin arbetsgivare men det är uppenbart att missnöjet kokar. En anställd berättar att inlåningssystemet, som ligger som grund för stora delar av verksamheten, är ”vansinnigt gammalt”.
– Hela vår mjukvarulösning är ett lapptäcke av gamla och nya system, som knappt pratar med varandra.
Personen säger att situationen i nuläget helt ”saknar rim och reson”. Nyligen framkom att bankens jättesatsning på ett nytt internetprojekt fick skrotas, eller ”läggas på is”, som det heter. Det innebär i praktiken åtskilliga miljoner, men sannolikt miljarder, av aktieägarnas pengar i sjön.
Men kommunikationen utåt om ”skenande kostnader och bromsa för att utvärdera” är bara halva sanningen.

– Det lades ned för att det helt saknade stöd för den mobila värld som uppstått sedan iPhone/iPad gjort intåg i varje mans hem, skriver en källa.
Hade det skrotade projektet, som banken jobbat med i flera år, nått önskad effekt hade det inneburit en helt ny internetbank och hade bland fler förbättringar gett personalen samma ”vy” som kunderna har, för att på så sätt lättare hjälpa kunderna.
Det här är ett problem på ledningsnivå – och blir ett tema att ta upp med vd Annika Falkengren som jag förhoppningsvis träffar på tisdag i samband med kvartalsrapporten.

Något annat vi på SvD Näringsliv kommer prata med bankcheferna om den här rapportperioden är hur de ser på vår räntekarta. Apropå ränteserien kommer jag berätta här i morgon om vilken bank som efter vår granskning ska se till att det blir minskad insyn i deras bolåneverksamhet. Minst sagt anmärkningsvärt.

Carolina Neurath

I förra veckan fyllde SEB:s vd Annika Falkengren 50 år. Det ska firas den 4 maj på familjen Wallenbergs pampiga representationsvilla Täcka udden på Djurgården. Marcus Wallenberg, ordförande för SEB, ska vara värd och alla de andra storbankscheferna är bjudna till kalaset.

Om jag skulle ge Annika Falkengren en present vore det en ask med huvudvärkstabletter. Inte för att tömma dagen efter bjudningen – utan snarare för den huvudvärk som hon borde ha över bankens välbehövliga it-investeringar.

Inte sedan den stora fusionen 1972 mellan Enskilda Banken och Skandinaviska banken har SEB moderniserat sitt inlåningssystem. Det måste göras och innebär en gigantisk kostnad. Ingen på SEB vill öppet uppge vad det kommer att kosta att rusta upp systemet, men en siffra som har figurerat är 6-8 miljarder kronor – över flera år. Det uppger en person som har jobbat länge på banken. Enligt uppgifter finns det också splittrade åsikter inom banken hur man ska gå tillväga. Sannolikt skulle SEB behöva ha ett par års andrum från kvartalskapitalismens hets och analytikerpress.

Det här är en huvudvärk för flera storbanker, men beskrivs som extra tungt för SEB och det har redan har fått nyckelpersoner att fly.

I slutet av förra året kom ett pressmeddelande där det framgick att Bo Magnusson, SEB:s tidigare vice vd och ställföreträdande koncernchef, lämnar banken. Han hade arbetat i nära 30 år inom SEB – med en rad tunga chefsbefattningar. Han var en av dem som det spekulerats i skulle kunna bli Falkengrens efterträdare på vd-posten.

Varför han slutade blev aldrig riktigt känt. Men orsaken uppges vara att Annika Falkengren och bankens vice vd inte kom överens om de kostsamma it-investeringarna. Han ville gå snabbare fram med investeringarna. Det berättar flera av varandra oberoende källor. Men informationsdirektören Vivica Hirdman-Ryrberg vill inte helt skriva under uppgifterna:

– Bo har jobbat här i 30 år. Ibland blir det så att man kommer till olika punkter och han kom till den punkten att han nu skulle göra något annat framöver. Ibland blir det så att man bestämmer sig för att gå vidare och dit kom han.

En källa berättar:

– Han var Annikas högra hand i flera år. Om du trivs på jobbet och personkemin funkar, då går man inte. De hade olika uppfattningar om hur it-investeringar och den typen av frågor skulle hanteras inom SEB.

Samtidigt har flera seniora medarbetare lämnat banken det senaste 1,5 året. En blev till exempel vd för Forex Bank, en annan för Länsförsäkringar Bank – och båda har lockat med sig långvariga kollegor från SEB. En ask huvudvärkstabletter kanske inte räcker så långt ändå.

Och apropå att saker och ting är ”apgammalt” på SEB, som bankchefen själv uttrycker det, kan ni här läsa Olle Zachrisons och min långa intervju med Annika Falkengren från i höstas.

Carolina Neurath

I dag kom ännu ett besked från Riksbanken – reporäntan ligger still på 1,5 procent.

Kopplingen till bolåneräntan, och hur bankerna förklarar förhållandet mellan boräntan och reporäntan, är något som engagerar. Men inte bara kunder och läsare. Det är även ett känsligt ämne inne i bankdirektörernas slutna rum.

På Riksbankens kontor på Brunkebergstorg, mitt emot Swedbank, samlas en grupp på omkring tio personer med representanter från storbankerna och flera andra bankchefer några gånger om året för ett slutet möte som formellt är en del av FSPOS (Finansiella Sektorns Privat-Offentliga Samverkansgrupp). Det beskrivs som ett frivilligt samverkansforum ”med syfte att stärka stabiliteten i finanssektorn”.

På det senaste mötet en tisdag i slutet av februari kom något annat att hamna i centrum än stabilitet. Riksbankens informationschef Pernilla Meyersson var påtagligt irriterad, återger flera av deltagarna.

– Jag börjar med den här punkten, inledde hon mötet med bankcheferna.

Två dagar tidigare, den 18 februari, hade Swedbanks vd Michael Wolf ställt upp i en intervju i SVT:s Agenda där bankernas bolånemarginaler diskuterades.

Menar du att det inte finns något samband mellan reporäntan och de rörliga räntorna?, frågade programledaren.
– Nej det gör inte det, blev svaret från bankens vd.

Det här fick flera andra bankchefer att studsa till hemma i soffan.

– Jag reagerade redan på söndagskvällen när jag såg intervjun, då inser jag ju att han sitter och ljuger i TV, säger en person från mötet och fortsätter:

– Han hade kunnat säga att sambandet har försvagas, men han kan inte säga att det inte finns.

Riksbankens Pernilla Meyersson var stenhård, berättar en annan av mötesdeltagarna. Hon läste upp enskilda citat från SVT-intervjun och kritiken var vass mot bankerna.
– Ni banker kan inte kommunicera att vårt räntevapen inte fungerar, var budskapet till bankcheferna.

Representanterna från de andra bankerna reagerade på kritiken som de inte ville kännas vid. Däribland SEB:s informationsdirektör Viveca Hirdman-Ryrberg som protesterade mot att Riksbanken använde uttrycket ”ni banker” när alla runt bordet visste att det var Swedbank det syftades på.

Till sist fick Swedbanks kommunikationschef Thomas Backteman försvara sin banks vd. Backteman förklarade att Swedbank inte har upplevt sådan intensiv mediebevakning sedan finanskrisen.
Han berättade att Swedbank får hundratals journalistsamtal om dagen, och menade att många gånger är journalisterna onyanserade och därför måste banken ha ”en tillspetsad kommunikation”.

När jag ringer upp Thomas Backteman för en kommentar säger han att han inte kommer ihåg exakt vad som sades, men konstaterar att frågan om bolån är en fråga som engagerar många djupt.

Mest intressant är ändå att Riksbanken blir så upprörd över hur bankerna kommunicerar. Tyvärr kommer det här väl heller inte göra det lättare att få med bankcheferna i debatten om bolånen. Men när de väl deltar finns det ju en fördel att hålla sig till sanningen. Så för att klargöra en sista gång: Det finns fortfarande ett samband mellan Riksbankens reporänta och de rörliga bolåneräntorna. Reporäntan påverkar det så kallade ”allmänna ränteläget” och borde slå igenom på de rörliga bolåneräntorna. Men. Sambandet har på senare år försvagats.