Annons
X
Annons
X

Kulturbloggen

Anna Ångström

Anna Ångström

Sju dansare stampar och sträcker knutna nävar i luften framför altaret i Jakobs kyrka. Fötterna dunsar i golvet och skapar en dovt jordnära rytmisk kraft, lätt att läsa som revolutionär eller djurisk. Rätt vad det är sätter de på sig färgglada luvor; och där har vi Pussy Riot. Två slags provokationer, två kroppsspråk kopplas ihop i ”DeSacre!”, ett exklusivt gästspel som scenplattformen Weld tagit till Stockholm. Här vävs konst, politik, rörelse och tanke ihop på temat politisk och estetisk protest. Det är en resa genom hundra år som tar avstamp i skandalpremiären i Paris 1913 på Igor Stravinskijs och Vaslav Nijinskijs ”Våroffer” och Pussy Riots stoppade feministiska, politiska punkbön mot Putin i Moskvas största katedral 2012.
Bakom denna udda lecture-performance-koreografi står den österrikiska koreografen Christine Gaigg och författaren Erich Klein som i informationstäta inpass analyserar och exponerar det konstpolitiska 1900-talet. Fokus är Ryssland men också en Mellaneuropeisk erfarenhet av krig och flykt som får Sverige att kännas lite som en utkant.

Helt hänger resonemangen de för inte ihop; till exempel förblir ”Våroffer” och Pussy Riots aktion två parallella spår med helt olika utgångspunkter – även om Gaigg hittar estetiska likheter i de höjda armarna och det energiska hoppandet, också som uttryck för ungdomlig energi. Intressantast är själva förhållandet till rekonstruktionerna, som när dansarna plockar isär den ”koreografiska” händelsen i Kristus Frälsarens katedral i Moskva och visar att skeendet i själva verket var tämligen fritt från våld och snarare andades respekt för det heliga kyrkorummet.

DeSacre
På samma sätt kan myten om ”Våroffer” vändas till sin motsats – att dess modernistiska estetik i själva verket var ”omodern”, bottnande i rit och rysk folklore. De kantiga rörelserna – ett dansspråk som en vitsig karikatyrtecknare 1913 benämnde ”Massacre de printemps” – innehöll ju också kollektiv ringdans av traditionellt snitt. ”DeSacre!” är en intellektuell tankefigur i fysisk gestalt, en skvader som skaver och väcker tankar i en tid då världen omkring oss brinner.

Weld c/o Jakobs kyrka i Stockholm, spelas 16 och 17 oktober kl 19.

Biljetter: http://book.weld.se/

Kategorier

Anders Q Björkman

I brist på Sovjetunionen får man ägna sig åt alternativa kremlologiska studier. Om Svenska Akademien och Nobelpriset till exempel.
Hur ska man tolka att De aderton i år höjer säkerheten och stänger ute allmänheten från tillkännagivandet i Börshuset klockan 13 i dag? Att Salman Rushdie får Nobelpriset?
Å andra sidan; i sitt senaste verk, ”Den inre rymden”, diktar akademiledamoten Kjell Espmark bland annat om en fantastisk afrikansk författare som aldrig fick priset. Kan vi från det sluta oss till att det blir en afrikan i år?
Den tesen stärks väsentligt om man beaktar att Per Wästberg, ordförande i Nobelkommittén, såg så väldigt glad ut på årets bokmässa i Göteborg. Det blir nog en afrikan!
Fast… även den ständige sekreteraren tillika historikern Peter Englund verkade himla nöjd och till freds på bokmässan. Det skulle kunna tolkas som att Svetlana Aleksijevitj, som så konsekvent har skildrat sovjetisk närtidshistoria, belönas på torsdagen, eller hur?
Det som dock slår hål på alla dessa indicier är att Bob Dylans just nu pågående turné i Nordamerika tar slut i New York den 3 december. Rockpoeten tycks alltså ha lämnat en rejäl lucka i kalendern kring den 10 december.

Nobelpris