Kulturbloggen

Anna Ångström

Anna Ångström
Idag den 29 maj då Vaslav Nijinskijs och Igor Stravinskijs berömda balett ”Våroffer” fyller 100 år, publicerar Le Monde ett öppet brev från hans yngsta dotter Tamara. Den idag 93-åriga arvtagerskan om bor i USA har blivit inbjuden till jubileumsföreställningarna på Théâtre des Champs-Eysées i Paris, där ”skandalverket” en gång uruppfördes.
I brevet konstaterar Tamara Nijinskij, som grundade Vaslav och Romola Nijinskij Foundation 1991, att hon som en av upphovsrättshavarna till faderns konstnärliga arv aldrig har haft kontroll över den rekonstruktion av ”Våroffer” som sedan 1987 sätts upp världen över. Det handlar förstås om  paret Millicent Hodsons och Kenneth Archers rekonstruktion som uruppfördes med Joffrey Ballet och som bygger på teckningar, brev, vittnesmål – men inte på notationer. Hon konstaterar samtidigt att paret inte heller frågat om lov när de rekonstruerat de andra av faderns baletter, bland annat ”Jeux”, men att många av de yngre samtida koreografer som vill göra sin version av ”Våroffer” först vänder sig till Vaslav och Romolas stiftelse för att få auktorisering.
Brevet sätter frågan om upphovsrätt på sin spets, samtidigt som Tamara Nijinskij betonar att hon inte har något emot Hodson och Archers arbete att göra hennes fadersarv levande.
Debatten kanske går vidare, för här handlar det om två frågor: dels huruvida man kan rekonstruera dansverk som har försvunnit, dels om hur ett i många avseenden immateriellt arv ska förvaltas.

Kategorier

Fler bloggar