Rättvist, säkert…

Dansa, fastän, andra singeln från Säkert!s album Facit.

Rättviseförmedlingen fortsätter att handfast lansera brudar inom alla kulturens områden. Nu senast har de presenterat en lista på kvinnliga musikvideoproducenter, något som branschen själva ska ha efterlyst. Låter nästan för bra för att vara sant. Nästan 30 aktiva kvinnliga producenter är listade för att ännu en gång pulvrisera argument som ”det finns inga tjejer inom just det här området”.

Kulturrådet har i sin tur presenterat en undersökning som befäster det alla redan visste – kvinnor är underrepresenterade i museernas samlingar. Något som möjligen kan förklaras med ålderdomliga hierarkier  som väl avspeglar konsthistorien där kvinnor varken var välkomna på jurybedömda salonger – eller ens vid krokisessioner. Men att kvinnor också är underrepresenterade i konstmuseernas utställningesprogram är inte annat än skandal. Det är knappast så att kvinnor inte utövat konstnärligt arbete genom århundradena – utan att de inte uppmärksammats eller använt sig av ”lägre stående” konstformer. Som textilkonst eller konsthantverk. Samtidigt så finns mängder av parallella kvinnliga konstnärskap som inte alls fått den uppmärksamhet som de förtjänat som Hanna Pauli eller Vera Nilsson.

Ett steg i rätt riktning Moderna museets försök att med projektet Det andra önskemuseet att försöka rätta till genusbalansen i Moderna museets samling. Men kvinnors möjligheter till självförverkligande har genom historien varit begränsade, inte minst på grund av den brist på kvalificerad kritik som mötte dem.

Som Otto G Carlsund försök att marginalisera Siri Derkerts konstnärskap 1931 genom att kommentera kvinnliga konstnärers barnporträtt: ”Siri Derkerts barn är ej, som andras barn, vackra barn, utan mer som Vera Nilssons, fula barn.”

Men i dag är det kvinnliga konstnärer som står för de största framgångarna. På Artfacts är sju av de tio högst rankade svenska konstnärerna kvinnor och Nathalie Djurberg, Klara Lidén och Karin Mamma Andersson hör till de namn som internationella museum gärna ställer ut.

Så att det inte ställs ut lika många kvinnliga som manliga konstnärer på konstmuseerna i Sverige är inget annat än ett bevis för att gamla värderingar fortfarande sitter i väggarna.

Om inte annat finns hjälp att få. Fråga Rättviseförmedlingen.