Annons

Kulturbloggen

Ricki Neuman

Ricki Neuman

…och vad ska vi egentligen med henne till, frågar man sig just nu i Amsterdam, där det pågår ett intensivt bråk om hur vi ska minnas den unga dagboksförfattaren som dog av tyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen 1945.

På ena sidan står Anne Frank Fonds, som bildades 1963 för att hantera rättigheterna till den populära dagboken, och inkomsterna; det kommer in cirka 7 miljoner kr per år. Man har dessutom i sin ägo cirka 10 000 dokument förknippade med familjen Frank. Dessa brev och foton med mera har sedan länge lånats ut till Anne Frank-museet som är inrymt i det hus på Prinsengeracht där familjen gömde sig under två år.

Men nu vill Fonds ha tillbaka sina föremål, och har lämnat in en stämningsansökan, under det att museet vägrar och betraktar dem som permanent utlånade.

Till saken hör att Fonds är mycket kritiska till museet, som man tycker porträtterar Anne Frank som ett slags barnhelgon, utan att besökarna får ta del av det större sammanhanget, det vill säga Förintelsen. Annes leende ansikte är överrepresenterat, säger en av Fonds styrelsemedlemmar till New York Times, under det att vad som hände henne efter att tyskarna avslöjade gömstället knappast alls finns med.

Museet försvarar sig med att Anne pappa, Otto, som överlevde kriget, ville att dottern skulle bli ”en symbol för framtiden” och ”en modell för universell tolerans”.

Så vad vill Fonds göra med alla sina dokument? Jo, helst flytta dem till det judiska museet i Frankfurt, där man nu bygger en särskild avdelning för familjen Frank, som ju var tyska judar sedan decennier tillbaka. Det var för övrigt i Frankfurt som Anne föddes 1929, innan familjen flydde till Holland.

Om några veckor avgörs ärendet, och därmed de 10 000 dokumentens framtid.

 

 

 

Kategorier